TheKnittingSeaman

Hit men inte längre

2012-01-04T05:55:00.000+01:00

EN AV FÖRDELARNA med att bo på bonnvischan är att det är lungt och tyst. En av nackdelarna är att det är lite trafik och få motorsågar ute på vägarna vid femtiden på morgnarna. Jag kom inte längre än två kilometer innan det var stopp. Jag vill gärna tro jag hade kunnat fixa trädet om jag bara vetat var sambon lagt motorsågen, men vet att det är ren lögn. Och eftersom jag inte känner någon häromkring som jag spontant kan ringa för att få skogsavverkningsservice, fick jag helt enkelt vända hem igen och hoppas på att någon med bättre kontakter snart åker samma väg...

Sedan sist

2012-01-03T19:10:00.000+01:00

JAG SITTER INTE lika mycket framför datorn längre. Kanske beror det mest på att datorn numera står i ett rum som inte finns i direkt anslutning till lägenheten. Kanske beror det på att jag hellre stickar.

Folk har börjat summera förra årets stickskörd. Jag lämnar det därhän, men slänger upp lite bilder på vad som blivit gjort de senaste, bloggtomma, veckorna.

Europe the Sheeps Hat och One Skein Cable Cowl. Mössan är stickad av handspunnet garn från finullsfåret Europa som jag tidigare skrivit om här. Mössan är en favorit från sekund ett. Supermjuk är den också.

Halsvärmaren är ett experiment. Jag har bara stickat flätor en gång tidigare och tänkte att det var dags att försöka sig på det igen. Hade en härva bourlettesilke liggandes efter garnbytes hos VisaLisa häromsistens. Bourlette är detsamma som spunna silk noils som är en restprodukt vid silkesframställning. Skräpet, kan man säga. Det var kul att testa på, men inget jag kommer köpa i framtiden. Däremot kanske jag testar på att spinna det framöver...

I julklapp stickade jag ett par sockor i Drops Fabel och Regias Silk Sock till Alma, Linda med fårens dotter.

Yngste brodern fick ett par Lovikkavantar i Morjärvs Lovikka. Utan några som helst borderier, för säkerhets skull. Han kan vara lite känslig...

Mormor fick Harunin jag faktiskt klarade av att sticka utan större problem. Visst "försvann" ett av bladen i mitten, men sånt händer nybörjare. Garnet heter Sheepherds och köptes under USA-resan, på en mini mill i Michigan.

Utöver det har jag fått ihop några par sockar som inte blivit fotade än, men som redan används flitigt. Och så har jag precis blockat en sjal som stickades under USA-resan men som blivit liggande i brist på a) blockningsvarjrar b) knappnålar. Varav det senare införskaffades i går.

Tjocka singlar

2011-12-08T07:58:00.004+01:00

EFTER ATT HA varit borta sedan i augusti någon gång, kom spinnlusten plötsligt tillbaka. Kanske för att jag satte mig ner och läste Spin Control av Amy King. Amy verkar ha dille på singlar och efter att ha läst den blev jag sugen på att testa på det där, jag med. Att spinna lite tjockare entrådigt garn. Sagt och gjort. Mina tidigare försök att spinna tjockare singlar (läs tjockare entrådigt garn) har gått åt skogen, men när jag nu väl gick in för det, insåg jag att det inte är så svårt trots allt. Så jag grabbade tag i lådan med art batts (läs ganska ojämna kardflor med alla möjliga fibrer i) och körde igång. Här ser du en liten del av gårdagens skörd.

Hurricane Hat

2011-12-07T18:51:00.000+01:00

IBLAND STICKAR MAN grejor man tycker ser skitsnygga ut på bild, men som inte riktigt blir så snygga som man hoppas. Eller inte sitter så bra som man vill. Eller kanske inte gjorde sig så bra i det där garnet man använde. Den här mössan är en av de där projekten, men jag har ändå bestämt mig för att behålla den. Kanske mest för att jag inte har någon annan. Eller för att jag faktiskt gillar grönt. Eller för att den trots allt inte är så tokig.

Mönstret är gratis och finns på Ravelry och på den här bloggen. Jag använde Karismas Superwash och stickor 3,5. Med facit i hand hade jag nog först och främts bytt ut garnet till något som fyller ut lite bättre, i andra hand gått upp en halvstorlek på stickorna till 4,0 mm. Men mönstret är busenkelt.

Janelle och alpackorna

2011-12-03T15:37:00.000+01:00

JANELLE BOR PÅ Old Mission Peninsula, en halvö inte så långt ifrån Bellaire, Michigan. (Hålan jag skrev om här.) Det ett ganska slumpartat möte. Sambon och jag knallade in på en turistinformation I Traverse City och frågade om det fanns några fårfarmar i närheten. Jag var på jakt efter ull. Så klart. Det bläddrades i pärmar och rådfrågades fram och tillbaka, men ingen kände till något. Förutom en gammal tant som brukade äta på en restaurang där det jobbade en kvinna som kanske kunde veta. Kvinnan var Janelle och när vi väl hade henne på tråden visade det sig att hon hade alpackor och ull till salu.

Bexter

Två dagar efter stod jag på hennes lilla farm omgiven av vingårdar och fruktträdgårdar, klappade alpackor och botaniserade bland ull och garn. För Janelle hade spinnandet aldrig blivit mer än en tanke, vilket inte gjorde mig något när jag stod med huvudet ner i kassarna. Hennes gård var inte så stor, men hon hade två alpackor, Bexter och Nike, en lama och tre hundar. En liten idyll som jag gärna hade tagit över av henne.

Nike

Det är lustigt egentligen, hur öppna amerikanarna är. Hur lätt man får kontakt med folk. Under resan (som avslutades redan i september) är det nog mötet med människorna som gett mig mest och jag tror när allt kommer kring, att det är mötet med människorna som är mitt resmål. Förutom ullen och garnet, då.

Mer sockar, före- och efterbilder - och några lärdomar

2011-12-02T14:09:00.000+01:00

DET ÄR MYCKET sockstickande för min del nu. Jag jobbar hårt för att minska stashen av handspunnet sockgarn. Och ju fler härvor jag tar mig igenom, desto mer inser jag att en duktig spinnerska stickar mycket med sitt eget garn. För att lära sig på sina misstag. De senaste sockarna i raden är ett lysande bevis på det.

När man spinner tappar man ofta koncentrationen efter ett tag. Eller så spinner man lite en dag, lite mer en annan, fortsätter en tredje... Och det är ett faktum att du aldrig spinner exakt lika dag ett som dag tre. (Med undantag för väldigt duktiga spinnerskor som maniskt kontrollerar tjocklek och tvist.) I mitt fall resulterar det i en tråd som är något tunnare i ena änden än det andra. Inte så att du ser det kanske, inte så att det hade spelat någon roll om du hade tvinnat tre trådar med varandra. Men om du navajotvinnar, d.v.s. att du gör ett tretrådigt garn av en enda singel, då märker du garanterat skillnaden. Det resulterade den här gången i att ena sockan har markant fler maskor än den andra. Efter mycket trixande har jag fått sockarna att bli lika stora och de sitter verkligen som en smäck, men de är långt ifrån identiska och har inte alls samma antal maskor. De har inte ens samma antal maskor i foten som på benet.

Det är inte första gången jag har fått justera maskantalet när jag stickar sockar i handspunnet garn. Det blir bara så ibland. Men jag har lärt mig massor på det. Som att anpassa sig efter det man har att tillgå. Och som i att jag ska vara mycket mer noggrann med att mäta singelns tjocklek under spinnandets gång i fortsättningen.

Hur som helst, sockorna är klara, de sitter bra och jag använder dem för fullt. Den flerfärgade fibern jag använt för foten kommer från Color Craze Fiber (rekommenderas) och är i 100 procent BFL.

Topsbandet var färgat i sektioner och jag spann det utan att dela upp det, vilket innebär att garnet också blev sektionsfärgat när jag navajotvinnade det. Det gröna garnet i skaftet är 100 procent merino och spunnet från en fiber köpt på Panduro.

Det här garnet är ett av alla dem jag glömt räkna hur många meter det var innan jag började sticka. Det ligger säkert en slarvig lapp i något skrymsle som anger meterantalet, men exakt vilket skrymsle det rör sig om nu efter flytten är en jäkligt bra fråga.

Klantigt

2011-11-30T22:06:00.000+01:00

NÄR DU HAR en bil där bagageluckan låser sig automatiskt när man slår igen den, ska du helst inte stänga den utan att vara säker på att du har bilnyckeln utanför bilen. Inte om du vill komma köra hem eller komma åt det som ligger på insidan i alla fall. Jag lärde mig det idag.

Reservnyckel? Självklart! Den ligger i städskrubben på bonnvischan. Sju mil bort.

Garnbytardag

2011-11-27T21:16:00.001+01:00

VISALISA fyller år idag och istället för att sitta ensam på torpet, bjöd hon in till garnbytardag. Jag jobbade hårt för att komma hem med mindre garn än jag kom dit med, men jag tror att det sket sig i slutänden. Det brukar göra det.

Skillnaden från tidigare kan dock vara att jag inte bara plockar på mig garn för att jag kan, utan för att jag faktiskt ser att jag kan göra något av det. (En missbrukares logik för att legitimera sina svagheter.)

Garnbordet

Den förrädiske monsterkatten Evert

Kakbordet

Paulina, Monster-Evert och Mördarhunden Rolff.

Tack för en urtrevlig eftermiddag Lisa!

Bättre sent än aldrig-mössan

2011-11-16T19:32:00.000+01:00

MER FJÄRILAR TILL folket! Butterfly Hat nummer tre är klar. Jag älskar det där mönstret. Jag planerar redan min fjärde. Eventuellt en femte. Inser att det kan vara dags att hitta ett nytt mönster att sticka efter, men... Men jag gillar ju det här...

Den här är hur som helst till min ömma moder. Den var väl tänkt som en julklapp, men så kom jag på att jag inte gett henne födelsedagspresenten hon skulle fått i oktober. Förra året alltså. Lovade henne en mössa redan då. Bättre sent än aldrig? Tills hon själv ställer upp på bild får ni hålla till godo med mig.

Mönster: Butterfly Hat av Sofiya Cremin.

Garn: DROPS Karisma

Stickor: 3,5 mm till resåret och 4,0 till resten.

Åtgång: 55 gram (Drygt ett nystan med andra ord.)

En håla i Michigan

2011-11-12T12:16:00.000+01:00

IBLAND HAMNAR MAN på platser av en slump. Efter vistelsen i Chicago hyrde vi en skitful Cheva och körde upp i Michigan. Dag två hamnade vi i en liten håla med knappa tvåtusen invånare i nordvästra delen av staten, mest för att vi hade hört talas om det lokala minibryggeriet Shorts. Och om hotellet, Stoneeaters Inn.

Vi hade åkt dit på vinst och förlust och väl framme fanns det egentligen inget rum för oss, men på något sätt ordnade de fram det ändå. Vi blev kvar i tre dagar. Hotellet är inte mer än tio år gammalt, men byggt i kolonialstil och inrett i chabby chic-stil. På baksidan rinner en liten å och runt om hotellet står stora, väldigt gamla träd som ägaren bestämde att han ville behålla när han byggde hotellet.

Ägaren var i en klass för sig. En bohemisk småstadspamp som försökte dölja vad han kallade sitt "enterprise". Han brukade tydligen inte skylta med att han ägde halva stan, men killen och jag genomskådade honom en dag när han rekommenderade en frukostrestaurang som låg många kilometer från hotellet, i hålans lilla industriområde. Vi trodde i och för sig att det var hans morbror eller liknande som ägde stället, varför annars skicka oss så långt bort, men han erkände när vi kom tillbaka och påpekade att kaffet var för svagt. (Det var det för övrigt överallt i USA.)

Bellaire var en ganska tydlig kontrast till enorma skyskrape-Chicago. Jag gillar helt klart den mindre staden bäst. Och jag rekommenderar det. Om du någonsin åker till Michigan state, se till att ta en sväng förbi Bellaire. Men kör inte för fort, då kan du komma att missa det.

Hyper socks

2011-11-11T15:15:00.001+01:00

ETT AV MÅNGA projekt som blivit klara på sistonde (jag stickar helt klart mer än vad jag bloggar just nu) är Hyper-sockarna. Jag anar att jag tyckte att färgerna var lite väl starka när jag spann det för något år sedan, men de känns inte lika "hypriga" nu som då.

ONE OF MANY project finished lately is the Hyper socks. (I definitely knit more than I blog.) I guess the colours appeared brighter to me when I named the yarn a year ago, than they do now as they don't seem that "hyper" to me now...

Om jag inte minns helt fel är Hyper ett av mina första försök till att navajotvinna och troligen är det också en av anledningarna till att jag inte stickat något av dem förrän nu. När man navajotvinnar får man nämligen alltid (hur duktig du än är) små knutar i garnet. De här knutarna är mer eller mindre synliga och känns mer eller mindre, beroende på hur hårt du spinner. Jag spinner hårt och mina knutar syns och känns. Och vem vill ha sockar med knutar i? Alltså har garnet legat på hyllan.

If I'm not mistaken, Hyper was one of my first try to Navajo ply. That may also be the main reason for why the yarn hasn't been knitted any sooner. When you Navajo ply, you always get knots in your yarn, no matter how good spinner you are. Those knots may be bigger or smaller depending on how hard you spin your single. I spin hard and my knot is both visible and feelible. And who wants socks with knots in? Therefore the yarn has been laying still in my shelf.

Men när jag väl börjat sticka insåg jag, att även fast garnet är hårt spunnet och tvinnat och knutarna syns och känns när jag stickar in dem, känns de inte så mycket när de väl är en del av tyget. Det var en ny lärdom.

But, once started knitting, I realized that even if the yarn was hard spun and plied, the knots don't appear and can't be feel either. That was definetly a lesson learned.

Mönster: Egenkomponerat (men inte egenpåkommet) toe up-mönster med Judy's magic cast on, short row heel och EZ:s sewn cast off. // Pattern: Own set up toe up with Judy's magic cast on, a short row heel and EZ:s sewn cast off.

Garn: Mitt egna handspunna Hyper 100 procent BFL. Fibrena färgade av av EasyKnits. // Yarn: My own Hyper 100 percent BFL. Fibers dyed by EasyKnits.

Vikt och åtgång: Hela härvan på 185 meter a 104 gram. // Weight and consumption: The whole skein of 185 metres and 104 grams.

Shalom i repris

2011-10-30T19:29:00.000+01:00

NÄR JAG VISADE upp min Shalom senast, var det ett gäng som tyckte att jag skulle stå modell själv och låta polarna sköta fotandet. Så det var vad jag gjorde i veckan och lät Eddy rodda kameran. Och faktum är att västen sitter lite (mycket) bättre på mig än på Charly. Jag fyller liksom ut den lite mer... Jag är inte helt nöjd med utseendet (den är inte smickrande för mig kroppsform - i alla fall inte från framsidan) men den värmer gôtt.

Stora flickor gör ju så

2011-10-28T11:30:00.002+02:00

MIN LILLA FLICKA har blivit stor. Att bli stor flicka innebär att man börjar raka vissa delar av kroppen. Eller hela...

Ullen har självklart sparats. Fast med tanke på hur mycket bös hon verkar ha i ullen på den här bilden kommer det bli ett jäkla sjå att få den ren. Men det kanske det är värt? Det är ju faktiskt mitt alldeles egna får. Min alldeles egna ull. (Och är den inte bra åker hon till slakt nästa år. Fårkött är också trevligt.)

Bilder från helgens event

2011-10-27T22:00:00.002+02:00

Glad men trött sjöman på söndag eftermiddag.

Helgens projekt: seriöst hålig spetssjal. Skam
den som ger sig.

Färgglad stick-packning.

Gotländska Anita förgyllde min helg med sin
störtskönadialekt - och snack om fårklippnings-SM.

Snabb och suddig bild på lotteribordet.

Arrangörerna Carin och Anna.
(Ja, dom är systrar, nej, dom är inte lika som bär och ja, man
kan se skillnad på dom. När dom har olika
kläder på sig.)

Medea goes tonårings-trut-mun.

Min bil-rese-kompis Anna.

Tutt-My flashar garn, klyfta och taggar på en
och samma gång.

Inspiration, för vem har sagt att ett bakstycke måste
vara "helt"?

Mer inspiration. Gaffelvirkade blommor.
De här sitter som mudd på ett par vantar.

Garn i bh:n och ha det bra

2011-10-24T23:42:00.000+02:00

VET DU HUR man lättast avgör om ett garn är lämpligt att ha nära huden? Det visste inte My heller. Men hon blev väldigt ivrig att testa när jag berättade. Även om man inte behöver putta in nystanen som push-up-fyllning, så är det faktiskt ett bra sätt att avgöra om garnet är lämpligt att ha närmast huden. Om du kan ha garnet mot tutten i en halvtimme utan att det kliar är det okej att använda till en nära-huden-stickning.

My är en av de störtsköna bekantskaperna från helgens stickläger i Habo. (Yepp, jag har varit på läger igen. Och jag älskar att vara nörd!) Jag kände inte en kotte när jag åkte dit. Visst fanns det bekantingar där, folk man sett och pratat med någon gång sådär, men ingen jag kände på riktigt. Känner desto fler nu.

Inspirerande var det också. Har ett par bilder i kameran som måste visas. Gaffelvirkning har till exempel helt plötsligt blivit lockande. Och (jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men) en kofta i mormorsrutor. Många av stickningarna på lägret har faktiskt vidgat mina vyer en hel del. Det är fler än Volvo som behöver tänka utanför lådan.

Minitröja

2011-10-19T22:34:00.000+02:00

NÄR MORMOR VAR ung (det är några år sedan nu) var mitt kök skolkorridor och sovrummet lektionssal. Det är en rätt lustigt att hon går och viftar lite med händerna längs med köksbänken och pratar skolminnen från just den platsen. Från mitt kök. Det som är hennes gamla skolkorridor. Jag bor i en gammal skola. Och i huset bredvid, det som för väldans massa år sedan var lärarbostad, bor mormor.

I och med flytten fick jag en nyckel till mormors hus. Jag har en väldans massa nycklar på min nyckelknippa. Och nästan alla ser likadana ut. Många av dem är sprillans nya. Som mormors.

Så hur ser man skillnad på dem?
Svar: Det gör man inte.

Så jag bestämde mig för att sticka en minitröja (mönsterlänk) till mormors nyckel. Av restgarner från födelsedagssockarna jag stickade till henne. (Bilder kommer så snart jag lyckats få tanten och sockorna på samma bild.) Med ens råder det inget tvivel om vilken nyckel som går till hennes hur och jag har en nyckel mindre att förvirras av. Att det dessutom var sjukt kul att sticka den är liksom bara en bonus.

2011-10-16T11:32:00.000+02:00

LIVET HAR VARIT galet sedan hemkomsten från USA och det är först nu det börjat lugna ner sig. Jag har flyttat några mil norrut, landat mitt ute bland åkrarna utanför hålan Sjuntorp i Västergötland. Från mitt fönster har jag utsikt över sjö, skog och åkrar. Det är dödligt vackert när man går upp en tidig morgon och dimman ligger över landskapet.

Jag jobbar kvar i Göteborg. Pendlar sju mil i bil nästan varje dag men har inga som helst problem att ta mig ur sängen klockan fyra för att hinna till passets början vid sex. Då har man nog ändå hittat rätt, både när det gäller jobb och bostad.

Jag har en hel hög med bilder att visa från resan. Som den där garnaffären i Toronto. Jag har förstått att det finns stora garnaffärer, men jag har aldrig förr varit i en garnbutik med två våningar. Och det finns historier att berätta. Som hur en stickad sjal kan ge en vänner på en lokal pub i en amerikansk småstadshåla. Eller hur en total främling sätter sig i en bil och tutar sex timmar norrut för att kunna lära ut draftingtekniker till en svensk spinnerska. (Ja, alltså, olika tekniker på hur man drar ut garnet när man spinner.) Och hur det egentligen kom sig att jag hamnade på en alpackagård i Michigan. Förutom det har jag lite inhandlat garn att flasha. Och några färdiga projekt. Och så var det ju det där med köpstoppet...

Fullt ös

2011-09-26T21:51:00.000+02:00

HEMMMA. JETTLAGGAD. FLYTTSNURRIG.

Det finns för- och nackdelar med att åka på semester bara för att komma hem och packa flyttkartonger. Fördelen att jag inte alls tänkt på flyttpackandet, nackdelen att detsamma blir väldigt påtagligt när man väl kommer hem igen. Och så lite jobb och ett desperat sökande efter bil då det. Jag kunde ha varit lite bättre på att planera det här...

Amerikat

2011-09-18T15:46:00.000+02:00

THE LAND OF blaskigt kaffe,tjocka pannkakor och feta bilar. Landet där den bästa salladen serveras på Mc Donalds hamburgare och inte i Caesarsalladen. Landet där naturen är så jäkla vacker och husen så charmiga att jag faktiskt kan tänka mig att flytta hit. där folk kommer och pratar med en helt apropå ingenting.

I think I'm in love with Northern Michigan.

Garnsightseeing i Chicago

2011-09-15T15:10:00.000+02:00

JAG ATTACKERADES AV en dunderförkyldning, men inget kan stoppa mig från att hälsa på i garnaffären, så i söndags släpade jag min ömma hals och rinnande näsa in till centrala Chicago. Wow jag har aldrig sett så många skyskrapor tidigare. Antar att det syntes att vi var turister eftersom vi tittade uppåt istället för rakt fram...

Vi, sambon och jag, betade av några "måsten". (Med andra ord lekte vi turister.) Bönjävlen har säkert ett namn, men jag vet inte vilket. Men den återfinns i Millenium park som vaktas av svarta män i gröna uniformer, åkandes på Segways.

Sedan var vi på kontmuseet och tittade på ryssarnas propagandaplanscher från andra världskriget. En del var riktigt stygga. Och äckliga. Som den bilden som visar hur Hitler sitter och gnager på ben ur en likkista...

Först efter det, när jag nästan var knockad av förkyldningen, när fötterna börjat ömma och jag nog egentligen helst skulle ha velat åka hem. Då gick vi till garnaffären. En av dem, det finns rätt många i centrala Chicago. However, ju längre vi gick, detso flashigare blev affärerna. Mina förväntningar steg. Om man har råd att ha en garnaffär i ett sånt här område, då är det fancy. Trodde jag. På E Oak 67 hittade vi den. Fyra trappor upp. Okej, vi började knalla uppåt.

Såg inte ut som min typ av affär...

...och var det inte heller. Affären hade lika gärna kunnat heta "Akrylen invaderar". Sa att jag var intresserad av ullgarn till en sjal. Expediten visade mig ullhyllan (som låg säkert bakom disken) men kunde inte låta bli att visa sin nya stolthet, ett garn som ser ut som fisknät som man gör sjalar av. Jag har sett det hemma också. Jag sträcker mig till att det kan se häfrigt ut, men jag vill aldrig ha en sådan sjal själv. Så jag bosatte mig bakom disken och började rota.

Sambon hittade en stol, tog fram sin iPhone och "stängde av".

Jag skulle nog ha gått ut ur butiken om det inte varit för att... Tja... Att jag var för feg? Jag hittade hur som helst ett garn jag inte sett tidigare och slog till på det. En jättehärva på 200 gram från Plymoth Yarn. Sen var jag redo att ta dubbeldäckartåget och åka "hem".

Dagens frukost

2011-09-13T17:50:00.001+02:00

JAG VET INTE om det är den sanna amerikanska kulturen, men jag har ätit ute på restaurgang varje morgon sedan jag kom hit. Steak n Shake, Burger King, McDonalds... Steak n Shakes Chocolate Chip Pankakes kan vara den sötaste frukost jag någonsin fått i mig, Burger Kings Croisant burger med hamburgare och omelett den potentiellt vidrigaste och McDonalds... Tja... Pannkakorna var i alla fall okej.

En lång historia made short

2011-09-13T16:46:00.000+02:00

Från vänster: Liten flicka jag inte känner, Resty, jag, Tim, Bonnie, sambon och Sheila.

HUR GÖR MAN en lång historia kort?

Hur som helst, det började så här: Jag skulle till Filippinerna. Jag stickade. Jag ville ha rese-, garn- och butikstips. Hittade ett filippinskt forum på Ravelry. Ställde mina frågor. Fick svar. Blev erbjuden att möta upp med en av Ravelryarnas pappa. Och på den vägen är det.

Jag gjorde resan, träffade Ravelryaren Sheilas pappa Resty och hans nya fru Emith. Upplevde Manila och förorten Angono från insidan, träffade underbara människor och fick inblick i filippinarnas kultur. Vidgade mina vyer. Sedan åkte jag hem. Det är ett och ett halvt år sedan.

Jag höll kontakten med Sheila som bor i Chicago. Höll kontakten med Emith som numera också bor i Chicago. Hade det inte varit för dem båda, hade jag nog aldrig hamnat här. Kanske hade jag inte ens åkt till USA. Men nu är jag här. Emith och Resty erbjöd mig att vara hos dem under Chicagovistelsen och sambon och jag har bott här i fyra dagar.

Festen härodagen var egentligen ett adoptionsparty och en christening. Alltså, ett slags dop fast utan skvättande av vatten. Sheila och hennes man Tim har adopterat en dotter, Bonnie, från Korea och vi var inbjudna. Vi lade faktiskt om våra resplaner för att komma på festen. Bilden är därifrån.

Allt känns lite otippat när man ser på det i ett vidare perspektiv, men det är kul. Life got it's strange ways.

Top model

2011-09-11T18:40:00.001+02:00

EFTER KOMMENTARERNA TILL det här inlägget, bjuder jag på en bild från gårdagen.

Desperat skoköp

2011-09-10T23:59:00.001+02:00

VI SKA PÅ kalas ikväll. Eftersom jag inte har någon vidare välfylld garderob var inte heller resväskans innehåll så inspirerande. Därmed bar det iväg till shoping mallen för att inhandla kläder. Klänningen gick ganska fort att hitta, men skorna var det värre med. Efter fyra skoaffärer hade jag tappat stingen. De blå marininspirerade klackskorna med bastimitation hittade jag på reahyllan, snappade åt mig ett par och tyckte nog att de såg rätt okej ut. Ville testa en på båda fötterna, men skorna satt ihop med ett buntband. Återstod bara att ta två par och trä på sig. Trots att det ena paret var i storlek 9 och det andra i 9.5 tyckte jag att det såg rätt okej ut och bestämde mig för att köpa dem. Det större partet. Trots att de kostade $54.99. Så ofta går man inte på fest, liksom.

Väl i kassan visade sig att rean var rätt generös. Jag gick därifrån $11.95 fattigare. Det är typ åttio spänn. Helt överkomligt. Inte lika överkomligt är väl att jag råkade gå hem med fel storklek...

Taking off

2011-09-09T10:35:00.001+02:00

NÄR DET HÄR inlägget publiceras, sitter jag i ett plan någonstans över Atlanten. Förhoppningsvis är vädret bra, vinden stadig, planet intakt och terroristfri. I'm going to Chicago.

Det började med ett inlägg på Ravelry som senare genererade möten med en rad främlingar i ett land där västerlänningar kidnappas hej vilt. I efterhand har jag fått veta att jag var galen som gav mig ut i en asiatisk storstad så som jag gjorde, men de där mötena är något av det bästa jag har gjort. Jag fick se landet från insidan, träffa underbara människor och få en chans att förstå kulturen på riktigt, inte bara som en turist i en storstad.

Nu ett och ett halvt år efter det första inlägget, de något galna mötena och en lång mejlväxling, ska jag nu åka över till staterna för att hälsa på kvinnan som indirekt har gett mig övertygelsen om att man ska ta chanserna när man får dem, våga lita på främlingars välvilja och passa på att leva medan man kan. Ett nytt möte med en ny främling.

Det där med att fota färdiga projekt

2011-09-08T11:22:00.000+02:00

NÄR JAG VAR liten ville jag bli prinsessa. Eftersom jag är blond och grönögd ville jag givetvis ha blå ögon och svart hår. Jag tror att jag någonstans i bakhuvudet tog med mig prinsessdrömmen genom tämligen vilda lekar i trädkojor, genom mina sju hjärnskakningar och upp genom åren. Man skulle vara liten, söt och näpen. I högstadiet gick jag igenom den där perioden av matvägran som jag tror att i stort sett alla tjejer går igenom någon gång i livet. Man blir smalare om man inte äter något, det blir man. Fast sedan insåg jag att jag aldrig skulle få den där nätta lilla rumpan och började äta igen. Man får helt enkelt inse att alla inte har anlag för att vara små. (Något jag var väldigt glad för när jag började med styrketräning eftersom min kropp svarar bra på tung träning och dessutom ger ett fördelaktigt utseende om man nu tycker att muskler är snyggt.)

Summa summarum har jag insett att jag inte är något modellämne. Men lik förbannat behöver man ju visa sig på kort ibland. Om man inte kan muta vänner och familj att klä sig i dina egenstickade kläder - vilket jag lyckas med ibland, men långt ifrån alltid. I måndags var Eddy över på fika och vi passade på att fota lite. Tänkte visa er det oglamorösa livet bakom kulisserna när jag agerar modell. Det var i och för sig bara sockfotning, men ändå... Helbilderna är den nakna sanningen, närbilderna den förskönade.

Sockorna är för övrigt ett av de senaste avslutade projekten. De är stickade av ett sponsgarn jag fick på Grötö i mars. Randningen blev nästan helt exakt på båda sockarna, trots att jag inte ansträngde mig för att få det så. Najs!

Mönster: My own hopkok. Uppifrån och ner, slätstickning på framsidan, resår hela vägenner till hälen på baksidan, hälflapp.

Garn: Järbo Mini Raggi

Stickor: 2,5 mm

Garnåtgång: 71 gram

T&T

2011-09-07T13:28:00.000+02:00

JAG VANN ETT nystan Milanogarn i ett lotteri. Hade aldrig ens varit i närheten av det innan, även fast jag mycket väl kände till det. Eftersom jag inte tycker att Åremössan är världens snyggaste skapelse, lämnade jag den idén redan innan jag hunnit tänka klart den.

Så vad gör man med ett nystan thick and thin (T&T)? Jag började titta på Ravelry vad andra hade gjort med Milano och hittade det här mönstret. Använde det som grund, men i slutänden blev det inte värst likt orginalet. Jag stickade slätstickning istället för rätstickning och sydde ihop stycket kant i kant istället för på sniskan. Mönstret var snabbstickat som attan och jag gillar resultatet. Kommer bli fint att ha den i vinter när det blir kallt. Åter igen är det min vän Charly som agerat modell. Hon var rätt bra på det.

Mönster: Wham Bam Thank You Lamb! Neckwarmer
Garn: Hjertegarns Milano
Stickor: 10 mm
Åtgång: Mindre än ett nystan.

Livet efter stressen

2011-08-30T12:09:00.000+02:00

NÄR JAG GICK på den där arbetsintervjun för sommarjobbet, lade jag korten på bordet. Kanske hade jag varit lite mer tveksam om det inte varit för att jag kände personalaren. Eller kanske inte. Kanske är det så enkelt att jag inte vill ha en arbetsgivare som inte vill ha mig.

Så jag sa som det var. Att jag hade gått in i väggen två år tidigare. Att jag haft en stressrelaterad depression. Att det där med kontorsjobb inte var min grej. "Okej" sa personalaren. "Ring bara om det blir för mycket." Sedan fick jag kläder och kassa och började jobba.

Sedan i mars har jag ringt till kontoret två gånger för att säga att det blivit för många timmar. "Inga problem, vi fixar det." Och så har de gjort det.

För några veckor sedan blev jag uppmanad av dem att söka en tjänst. Den tjänst jag allra helst ville ha, utan att de visste om det. Sökte. Fick jobbet. I lördags jobbade jag mitt sista pass som vikarie, i morgon mitt första som fast anställd.

Det har tagit mig tid att bli frisk. Lång tid. Men det går att få rätsida på saker. Det går att komma tillbaka. Jag vet inte hur jag skulle reagera om jag hamnade på ett kontor idag. På ett kontor har man mejl som drösar in, telefoner som ringer, kollegor som pratar, papper som måste läsas... Kontorsmiljöer triggar mig fortfarande. Båtar är däremot vardag, sånt jag kan, miljöer där jag vet hur saker fungerar. Ställen där stressen inte knockar mig.

Jag kan fortfarande bli stressad och jag blir det titt som tätt. Så kommer det alltid vara. Skillnaden mot tidigare är att jag tar det lungt när det händer. Jag varvar ner, andas djupt och ger mig själv lite mer egotid än vad jag först planerat. Oftast fungerar det finfint. Jag känner mina gränser.

Varför berättar jag det här? Tja. Egentligen vill jag nog bara säga att det finns en väg ut för dig som kanske befinner dig där jag var för två och ett halvt år sedan. Man kan bli frisk och det faktiskt finns arbetsgivare som ser till dina styrkor och anställer dig trots att du har en mindre lockande historia. Kanske för att de inser att just den historien är en styrka. Jag är sjukt stolt över att få jobba i ett sådant företag.

Fly with me

2011-08-26T12:40:00.000+02:00

BUTTERFLY HAT VAR förrförra årets favoritmössa. Enda missen var att sticka den i DROPS Merino Extra Fine. Inte för att garnet inte var trevligt att sticka i, utan för att det var superwashbehandlat och för att mössan växte tre storlekar när jag tvättade den. Efter det såg den rent jävlig ut och mötte froggningsdöden. (Garnet färgades senare blått och väntar på att bli välgörenhetsmössa till okänd bebis.)

Den här hade jag tänkt skulle bli årets mössa, men när jag stickat klart och fäst alla trådar, insåg jag att den nog var lite i minsta laget. Så jag gav bort den till Charly (på bilden). Hoppas hon kommer gilla den lika mycket som jag gillade min förra. Funderar på att sticka en ny, lite större, till mig själv. Jag gillar mönstret som inte alls är så komplicerat som det ser ut att vara.

Mönster: Butterfly hat
Garn: Debbie Bliss Rialto DK (vinst från Grodans adventsutlottning)
Stickor: 4 mm
Garnåtgång: 55 gram

Tvättdag

2011-08-25T17:52:00.000+02:00

FÖRDELEN MED ATT jobba skift är att man får lediga dagar lite då och då. Ganska ofta, faktiskt. Så medan jag officiellt tvättar (jag trycker på knappen, maskinen arbetar) slappnar jag av med en ljudbok och lite sockstickning. Fick (bland väldigt mycket annat) två nystan Järbo Mini-Raggi i värdlens grymmaste goodie bag på Grötö (Stickfest i Väst i mars) och tänkte att det vore synd om de ligger och blir allt för gamla. Gillar randningen starkt. Det måste ha hänt något med Järbos Mini-Raggi, för sist jag testade att sticka i det (på den tiden det var uppdelat i 50-gramsnystan) var det riktigt hemskt. Nu är det helt okej. Kanske har de bytt spinneri... Eller nåt.

Shalom!

2011-08-22T12:52:00.000+02:00

LÅT MIG PRESENTERA Shalom! Den har legat färdig i min garderob ända sedan februari utan att bli fotograferas. Men så kom en vän förbi i går och ställde upp som modell. Hon är fyra storlekar mindre än mig och ser mest ut att vara på tältsemester, men på mig passar den. Jag stickade koftan i ett garn som var lite grövre än det rekommenderade. Kanske är det därför jag (som drar 42-44) passar i den trots att mönstret är konstruerat för S-M. Tror den kommer bli schysst senare i höst när det börjar bli kallt och är helt okej att gå runt i långärmad polo.

As time goes by

2011-08-19T11:00:00.000+02:00

SOMMAREN ÄR SNART slut. Mornarna blir allt kyligare och nätterna är plötsligt beckmörka. Jag märker att jag succesivt får ändra rutinerna ombord på båtarna för att hänga med det tilltagande mörkret på kvällspassen. Inget som är jobbigt, men saker jag hittills inte behövt tänka på. Som att täcka för fönstren på förkant för att ljuset från salongen inte ska leta sig upp och störa skepparens mörkerseende där han sitter på bryggan.

Mitt tre månader långa sommarvikariat tar slut om en vecka. Vad som händer efter det på jobbfronten vet jag inte riktigt, men jag vet att det ordnar sig. På något sätt. Jag tänker inte ha panik över saker jag inte kan styra själv. Så jag tar ett djupt andetag, drar in frisk luft i mina lungor och njuter av det man kan njuta av. Som stilla höstmorgnar vid Brännö Rödsten. Det här är en av tusen jobbvyer. Jag har ett jäkligt bra jobb.

I'm dying for spinning

2011-08-17T20:33:00.001+02:00

HELGENS SPINN- OCH färgningskurs var helt grym! Färgning är inte min grej, men plaskade på med färgerna i sann sjömansanda (och duttade lite så att Dineke skulle bli glad också) och när allt kom omkring var det ganska kul. Och spinningen... Fantasigarn. (Kan också kallas art yarn.) Herrejisus vad kul det var. Och jag som varit helt insnöad på sockgarn fram tills nu. Vad har jag tänkt på? Plötsligt har en helt ny värld öppnat sig! Lär knappast bli sista gången jag kardar galet med världens tokblandning av fiber. Jag anar en ny passion.

Ändrade planer

2011-08-09T13:05:00.001+02:00

DET HAR BÖRJAT poppa upp bilder från årets stickläger i Fattigskogen. Jag försökte verkligen få ledigt för att hänga med upp. Frågade personalchefen om hon kunde göra något, frågade kollegor om de ville byta pass. Nope. Fan, liksom.

Men så visade det sig att jag hade fått fel schema. Att kontoret klantat till det och att jag helt plötsligt var ledig i halva lägertiden. Så jag bestämmer mig för att åka i alla fall. Så där i hemlighet. Säger inget till någon förutom Ulrika som håller i det hela, tutar upp 35 mil till Dalarna på fredag morgon efter en lång jobbnatt och alldeles för få timmars sömn. Kliver in i storstugan i Tiomilaskogen efter sex timmars körning och möter 100 procent kärlek.

Jag lider fortfarande av sömnbrist, trots att det gått två dagar sedan jag kom hem. Men det är värt det. Alla skratt, alla underbara människor och den glädje jag faktiskt känner över att ha träffat så många härliga människor - igen.

Min kamera vilade alldeles för mycket under vistelsen där uppe, men jag har snott några bilder från Lisa.

Två av lägrets coolaste stickerskor - Döskalle-Ingrid och Ida.

Sock-Sandy kandiderar för att bli Spinn-Sandy

Design-VisaLisa

Camilla Crazy

Liisa Loco

Vill du hänga med på spinn- och färgningskurs?

2011-08-04T12:56:00.000+02:00

NÄSTA HELG ÄR det färgnings- och spinnkurs. Holländksa Dineke från DeSpinners kommer till Sverige och passar på att hålla kurs. Det finns fortfarande platser kvar om du är intresserad av att hänga på.

Vad gör vi: Lär oss färga växtfibrer och spinna fantasigarn.
När: 13-14 augusti. Vill du övernatta ordnar vi det.
Var: Utanför Sjuntorp. Hämtning från buss i Lilla Edet eller tåg i Trollhättan går att ordna.
Pris: 120 Euro för båda dagarna, 60 Euro för en dag.
Vad ingår i priset: Färgningsmaterial samt kaffe och te.
Mat: Fixar vi till självkostnadspris.
Ta med: Spinnrock eller slända och 50 gram valfri ull.
Frågor och anmälan: Skicka ett mejl till theknittingseaman@live.se.

Bilderna är från Dinekes förra färgkurs och kommer från MiA:s blogg.

Nyttighetsstickning

2011-07-31T17:06:00.002+02:00

FÖR MER ÄN ett år sedan ropade jag in två hysteriskt fula lilamelerade nystan ullgarn på Tradera. En typisk impulsaffär som kan försvaras med att det i alla fall var billigt. Efter att ha flyttat runt de där nystanen några gånger för mycket, landade de till slut av någon anledning på fönsterbrädan i arbetsrummet. I går slaktade jag nystanen och stickade upp dem.

Väl uppstickade, ser det ändå trots allt ganska bra ut. Jag gillar det faktiskt. Det är nästan så att jag önskar att jag hade tillräckligt för att göra något större till mig själv. Men garnet är så gott som slut och jag kan alltid trösta mig med att jag ger bort något jag skulle vilja sätta på min egen unge, om jag nu hade haft någon. Både mössan och bootsen ska skickas till Stickhjälpen för vidare transport till någon frusen knatte i Lettland.

Summa summarum: Två garnnystan borta och förhoppningsvis en glad liten någonstans på andra sidan Östersjön. Mission completed. Next skein!

Mössa: Aviatrix Baby Hat
Boots: Baby's Booties

Värmeslag

2011-07-30T19:05:00.000+02:00

Till ankars utanför Sint Eustatius ,Västindien.

FÖR NÅGRA ÅR sedan mönstrade jag på en asfaltstanker i Spanien. Det var ett av de där rekordåren där gamlingarna dog som flugor och det rådde vattenbrist i hela södra Spanien. Det var över 40 grader på dagarna och jag mådde urk. Spanjorerna hade siesta, men det hade inte vi svenskar ombord. Jag förhandlade mig till att få börja jobba två timmar tidigare om morgnarna - för att kunna sluta två timmar tidigare och slippa de värsta eftermiddagstimmarna i solen.

Vi låg på varv i sex stekheta veckor innan vi lossade förtöjningarna och styrde mot Västindien. Paradiset, tänkte jag och såg plamer och behaglig värme, kanske en svalkande bris, framför mig. Men 40 graders snustorr luft byttes mot 34 graders drypande fukt. Utan bris. Ett år efter den resan skulle jag läsa en artikel i en kvällstidning om solsting och inse att det var det jag hade haft under hela min karibiska vistelse. Fast där och då visste jag ingenting om det. Det var första gången jag var någonstans varmare än Frankrike, första gången jag bodde på en plats (på en farkost) utan någon tillgång till kyla. AC hade vi inte och frysrum fanns inte på den båten. (Hade det funnits hade jag och halva besättningen sovit där. Frysboxarna lät vi bli.)

När jag ser tillbaka på det kan jag skratta lite åt det, men då var det inte kul. Jag grät floder parkerad i en fåtölj i mässen, hinkade vatten i massor och mådde konstant illa. Jag försökte sova bort tiden och så många sömntimmar har jag nog aldrig haft varken tidigare eller senare i mitt liv. I två veckor var det ett helvete på jorden. Och jag kom inte iland en enda gång, trots att vi låg till kaj i både Curacao och Venezuela.

Idag är det nog inte mer än 28 grader ute, men jag sitter inne och kippar luft. I sällskap av Frasse och Gossan (ja, katterna alltså) som inte heller gör många knop i värmen. Det är fuktigt och jag mår pyton. Folk verkar jubla över sommaren, värmen och solen. Själv är jag alldeles jättenöjd med max 20 grader och lite lätt molnighet. Och en stark havsbris. Men jag missunnar inte folk sommarglädjen. Bara ingen försöker få ut mig före klockan sex på kvällen. Veckoslutet ska jag nog överleva, men hur fasen det ska gå om den här värmen fortsätter in i nästa vecka när jag ska lotsa soldyrkande badgäster till den västsvenska övärlden är ett kapitel för sig. Fast till skillnad från asfaltstankern som tog mig till Västindien, är min nuvarande sprillans nya höghastighetsfärja utrustad med AC. Utvecklingen har trots allt gått framåt.

My Man

2011-07-28T16:50:00.001+02:00

ANNUSKA SÅG PÅ mig som om jag var konsig. Vi, min sambo och jag satt vid hennes köksbord och hade precis ätit middag. Jag lekte med en näve ull jag hade hittat i ett hörn.

- Kan du bara göra sådär utan att fråga?! sa hon och såg upprörd ut.
Jag tittade på sambon. Annuska fortsatte:
- Min man hade aaaldrig gått med på det!
Jag tittade på sambon igen, frågade honom:
- Tar du illa vid dig?
Jag skämdes lite, för jag hade faktiskt inte frågat honom.
- Närå, sa han.

Så jag rättade till lockarna lite och fortsatte där jag hade slutat. Ull kan faktiskt vara ett bra komplement när man har varken hår eller skägg. Och jag tycker det är trevligt med lite extra behåring som omväxling.

Årets Tour de Fleece-skörd

2011-07-27T18:40:00.000+02:00

TOUR DE FLEECE är över. Jag hade tänkt destasha rejält, men när den ena rocken blev såld och den andra tog tid att få, blev jag tvungen till att tänka om. Så jag satsade på att spinna upp ett kilo. Vilket jag faktiskt lyckades med. 1071 gram garn fick jag ihop på tre veckor. Måste ses som okej.

Dagens citat: I have killed for living

2011-07-22T21:15:00.001+02:00

ATT HA ETT serviceyrke kan innebära att tjugo över fem på morgonen få en utskällning av en passagerare för att morgonens första spårvagn inte tajmar morgonens första båt. Att det inte är jag som gör tidtabellerna och att jag inte gått på mitt pass än utan är en helt vanlig spårvagnsresenär på väg till jobbet, verkar inte spela någon roll. Jag har ju bolagets uniform på mig.

Sådana mornar kan man lätt bli lite less. Ibland kan dagen till och med kännas förstörd. Men så finns det ju trevliga passagerare också. Sådana som bjuder på jordgubbar. Eller livshistorier.

Idag träffade jag en brittisk yrkessoldat från SAS (Special Air Services). Han berättade hur två unga intet ont anande män hade försökt knivråna honom utanför en 7Eleven-butik i centrala Göteborg. Kanske är det så att man inte ska ge sig på en yrkesmilitär tränad för att döda med bara händerna, om man nu nödvändigtvis ska vifta med kniven framför nosen på någon. Eller så är det just det man ska göra för att inse att man hamnat snett. Det hade tagit tre sekunder för honom att få ner den ena snubben på marken. Han var visst inte bara yrkesdödare, han var karatemästare också. Kanske något som ingår i jobbet.

Han berättade att han hade lämnat SAS för åtta veckor sedan. Att han varit i militären sedan han var 16 år och att han var i Göteborg för att hälsa på sin syster. Och att han dagen till ära åkte till skärgården för att fiska. Han menade på att när det var så fint väder kunde man inte sitta hemma. Himlen var grå och det duggade. Jag påpekade att det kanske inte alls var så fint väder. Fast han sa att han tyckte det. Hade visst legat i bushen åtta veckor i hällande regn någon gång, i något krig, någonstans i världen.

Jag kan tänka mig att man kan få vissa svårigheter att klara sig i ett "vanligt" samhälle med hans bagage av erfarenheter. Och med hans attityd. Inte bara det att han stod med ansiktet snornära mitt, lätt framåtböjd med en läbbigt intensiv blick (jag tänker mig att han har skrämt skiten ur stackars meniga soldater - se bilden ovan och bortse från att det är amerikanska soldater), det kan vara lite svårt att få vänner när man kaxigt säger att man gärna klår upp någon som gör något man inte tycker om och påpekar att de ska passa sig eftersom "I have killed for living."

Fast han var trots allt ganska trevlig och faktum är att han gjorde min dag. För att han var glad, öppen och tog sig tid att prata. När jag några timmar senare blev dyngsur i den värsta regnskuren jag sett på ett bra tag, tänkte jag på vad han sagt om de åtta veckorna i bushen och fortsatte le fast det tjippade om mina skor när jag gick. Jag har det trots allt ganska bra. Och ett ganska bra jobb när allt kommer kring. Och en massa skitfräna passagerare!

PS. Här vill jag bara meddela att jag inte på något sätt tycker att det är häftigt att döda människor, men att det är skitcoolt att träffa människor som haft ett liv olikt mitt. Jag ser det som en ynnest att få ta del av deras tankar, val och öden. Oavsett om de är astronauter eller bilmekaniker.

Doll make over

2011-07-19T21:28:00.001+02:00

JAG HAR VARIT hos Linda några dagar. Linda har en dotter (egentligen två, men bara en som man kan kommunicera med - den minsta är bara fyra månader) som har en docka som ser lite speciell ut. Och som uppenbarligen fryser i den uteblivna sommarvärmen.

Alma: Min docka fryser!
Jag: Ska sticka ett par sockar till den?
Alma: Ja! Och en mössa! (Mycket vill ha mer.)

Ett tag tänkte jag att jag lovat för mycket. Linda har gott om virknålar, men inte en enda sticka och jag är kass på frivirkning. Så jag grabbade tag i vad jag hade med mig, ett par 2,5 mm strumpstickor. Och så grävde jag runt lite i Lindas korg med akrylgarner med rekommenderad stickstorlek 4.

Så kom det sig att jag framför söndagens kvällsfilm fick till ett par hysteriskt rosa sockar, en knallblå mössa och en ljusrosa halsduk. Personligen tycker jag att dockan blev finare med mössan på. Någon gång, någonstans har den tappat huvudet och även fast Linda är uppfinningsrik när det kommer till huvudskapande, är jag lite skeptisk. Fast Alma älskar sin docka trots allt. Då är det väl inte mer än rätt att den får lite kläder också... Eller?

Nä, jag stickar inte så mycket

2011-07-17T12:38:00.001+02:00

DET ÄR SPINNANDE som gäller. Nu en laddning battar med en sockblandning av merino, nylon silke och kashmir från FeistyWomanDesigns. Som en dröm att spinna! Fast kanske beror det lite på rocken också. Efter en lång och bråkig historia om en spinnrock som inte var som den skulle, har jag nu till sist fått hem en Rose som faktiskt fungerar som den ska.

Och om några få timmar bär det av till Falköping och Annus. Ska bli kul att se om jag valde rätt lamm. Ur ullsynpunkt, alltså. Tyvärr är hon något för stor för att reklameras om så inte skulle vara fallet.

Marlene

2011-07-16T15:52:00.000+02:00

DET ÄR SÄLLAN jag köper battar. (Det vi på svenska kallar kardflor) Mest av snålhet, tror jag. Jag har en egen kardmaskin och kan väl karada ihop mina egna battar om jag skulle vilja. Men så hittade jag Hilltop Cloud och bestämde mig för att göra ett undantag. Det var helt klart pengarna.

Blandingen av merino, gotland, silke och yak gav garnet en ganska rå känsla. Garnet är inte helt jämt och fibrerna spretar lite om trådarna. Jag gillade det från sekund ett och för första gången sedan jag började spinna på rock, tyckte jag det var riktigt kul att plajja. (Tvinna.) Garnet blev liksom bara bättre och bättre.

Jag ser ett par enkla slätstickade handledsvärmare framför mig och ser redan fram emot att börja använda dem.

MARLENE.

50% Merino / 25% Gotland / 15% Tussah Silk / 10% Yak Down

296 meter / 100 gram / 18 wpi

Dagsverke

2011-07-08T00:52:00.000+02:00

DAGENS SKÖRD. Två härvor tvåtrådigt gotlandsgarn, ett med mycket täckhår, ett utan. (Täckhår är de långa hårda sticksiga hårstråna, det man helst inte vill ha med när man ska göra en stor mjuk go tröja.) Ullen kammades och när man kammar ull har man lättare att separera täckhåren från bottenullen. När man kardar blandar man bara allt i en enda salig röra. Någon gång ska jag visa hur jag menar. Och så en härva navajoplajjat (tretrådigt garn) Corridalegarn.

Både gotlandsullen och Corriedalen har legat i min stash i över ett år. Det var dags att de spanns upp. Vad jag ska göra med det? Inte en aning. Fast om några år har jag kanske tillräckligt mycket snuttar för att göra något vettigt.

Dora

2011-07-06T09:08:00.001+02:00

JAG ÄR LEDIG den här veckan och spinner från det att jag vaknar tills det jag går och lägger mig. Ska jag vara ärlig har spinnandet närmast gått över i en besatthet. Jag skiter i allt annat. Diska, städa eller laga mat. Måste man göra sånt? Det är ju roligare att sitta vid spinnrocken. Killen är förstående. Jag låter honom hejja på Tottenham och han låter mig vara nörd på fiber. Skitbra.

Först ut som färdigt garn under Tour de Fleece 2011 är Dora. Dora är mitt försök i att få upp tempot i spinnandet lite. Eftersom jag är en otålig människa, vill jag gärna speeda upp saker lite. Så här långt går det framåt. Som i att jag fått upp tempot. Spinnlusten är tillbaka och kanske kanske kan jag minska nivån i kökssoffan något de närmsta veckorna.

DORA. 100 procent BFL / 3-trådigt /272 gram / 814 meter meter.

Tour de Fleece - vad det egentligen handlar om

2011-07-04T17:38:00.002+02:00

JAG ANTAR ATT någon någon gång skämtade om det där med att man spinner, fast inte på cykel - och att det blev en utmaning av det. Tour de Fleece är en utmaning på Ravelry och pågår under hela Tour de France och går väl ut på att man ska spinna lite varje dag och ha en bra ursäkt till att göra det. Vad kan vara bättre än att spinna medan man ser på cykling, liksom?

Det finns inga egentliga regler, inga måsten. Men de allmänna målen är att man ska spinna lite varje dag. Vill man kan man gå med i ett lag, ett team, som spinner en speciell typ av garn. Kanske spetsgarner. Eller så går man med i ett team som dyrkar Robert Pattison lika mycket som du (?) eller kanske Team Hopelessly Overcomitted...

Förra årets Tour de Fleece-mål

Jag var med förra året också. Mitt mål då var att spinna 800 gram 3-trådigt garn av handkardad gotlandsull till en tröja. Jag klarade det nästan. En vecka innan touren slutade fick jag jobb och mönstrade på ett tankfartyg. Rocken kunde jag inte ta med mig ut och med slända går det onekligen långsammare. Men jag blev en bättre spinnerska på tiden som gick fram tills dess. Jag fick upp tempot och spann jämnare, vilket var en målsättning det också.

Kökssoffan som behöver tömmas- för att få plats med mer.

I år var tanken att jag skulle minska min fiberstash något. Jag har lovat mig själv att jag inte får ha mer ull än vad som får plats i min kökssoffa. (Förutom de tre sopsäckarna på vinden, men de gills inte.) Fast så sålde jag min Louet och tappade lusten. Tillfälligt, verkar det som, för idag känns det som om jag är på banan igen. Jag har fått låna en Lendrum-rock av snälla Tina. (Som inte har någon blogg.) Och om en vecka kommer min nya spinnrock. Och stashen behöver fortfarande krympa, jag får knapp igen locket på soffan.

Vill du också vara med? Jag är med i Team Nordic Spinners på Ravelry. Vi skriver mestadels på svenska. Du behöver ett konto på Ravelry och om du inte redan är medlem tycker jag att du ska bli det! Det är alldeles jättegratis, tar ingen tid att registrera sig och när du väl är medlem lovar jag att en helt ny stick- och virkvärld (för att inte tala om spinnvärld) öppar sig för dig.

Touren har startat

2011-07-03T12:58:00.001+02:00

Man kan inte bara spinna, man måste äta också.
Och sitter garnet fast på handleden, så gör det.

I GÅR SLÄPADE jag mig ur sängen klockan halv nio. Visst kan det låta lite sent, men jag jobbar natt den här helgen och slutar tre på nätterna. I vanliga fall skulle jag inte ens tänkt tanken av att gå upp efter så få timmars sömn, men i går startade Tour de France och i och med det också Tour de Fleece. Vi var drygt tio pers som träffades i Göteborg för att inviga Touren i går morse. Det var värt att gå upp snortidigt.

För dig som inte vet eller fattar vad Touren egentligen går ut på, tänkte jag förklara det i morgon. Nu är det dags att springa till jobbet igen. Skepp o hoj!

Tack för hjälpen!

2011-06-30T18:19:00.000+02:00

IBLAND UNDRAR JAG om jag inte är lite dum. Att sånt som är självklart för vissa människor är helt obegripligt för mig. Som det där mönstret jag skrev om i går. VisaLisa och jag har pratat om det där ett par gånger. Att vi alla har olika sätt att lära oss saker på, och att vissa av oss måste få sakerna förklarade på vårt eget sätt för att förstå. Jag är en praktiskt människa. Jag måste göra saker för att förstå. Alternativt ha väl utskrivna steg-för-steg-förklaringar för att få ihop det. Kim Hargraves-beskrivningar går fetbort.

Någon som däremot verkar förstå de där beskrivningarna är memmels morot. Och inte nog med det, hon förklarade det på ett sätt så att till och med jag föstod. Det är belöning på det! Memmel, om du mejlar över dina adressuppgifter till theknittingseaman@live.se ska jag se till att skicka över ett litet paket till dig.

Till alla er andra som i alla fall gav det ett försök:

Tack!

HJÄLP: Jag fattar inte ett skit av mönstret

2011-06-29T22:05:00.000+02:00

Bild lånad av Tutsy på Ravelry.

FÖR ETT TAG sedan bestämde jag mig för att sticka en Embrace Cardigan till en kompis som behöver lite uppmuntran. Jag beställde fingarnet Rowan PureLife Cotton DK (det dyraste material jag någonsin köpt, trots att det var på realisation) och inhandlade mönsterbok (eftersom mönstret inte går att köpa löst.) Det blir en helvetes dyr kofta, men hon är värd det, garnet är superfint att sticka med och...

Och... Men det jävla mönstret håller på att ge mig krupp. Vi var fem pers som satt och tråcklade med det i söndags på Torpet. Idag tog det stopp igen.

Finns det någon Einsteinhjärna där ute som kan tyda det rödmarkerade åt mig?

Dec 1 st at front slope edge of next 5 rows, then on foll 2 alt rows, then on foll 4th row and at the same time dec 1 st at front slope edge of 7th and 0 foll 8th rows.

För övrigt har jag god lust att sparka designern Kim Hargreaves i rumpan för att hon skriver mönster som en kratta.

A COUPLE OF weeks ago, I decided to knit an Embrace Cardigan for a friend who needs a cheer up. I ordered enough of Rowan PureLife Cotton DK (the most expensive knitting kit I ever bought even thought it was on sale) and bought the pattern book (as the pattern wasn't avalible as a single pattern). It's going to be a damn expensive cardigan, but she's totally worth it and the yarn is really nice to knit with and...

And... But the (sorry, I can't stop it) fucking pattern is driving me crazy. The other day we were five knitters fighting to read it. Today it was only me, and of course I got stucked again.

Is there someone with an Einstein brain out there willing to help me to explain the text marked with red?

Dec 1 st at front slope edge of next 5 rows, then on foll 2 alt rows, then on foll 4th row and at the same time dec 1 st at front slope edge of 7th and 0 foll 8th rows.

Besides, I want to kick the butt of designer Kim Hargreaves for writing patterns impossible to read.

När tiden går och stickningen står still

2011-06-28T13:51:00.000+02:00

TIDEN RULLAR PÅ och jag sitter på Ravelry och tittar på den här.

Det är hur många av mina tolv planerade stickningar jag hunnit med i år. Jag hade stora planer i början av året. Sedan kom jag av mig. Helt. Spann mer än vad jag stickade. Stickade andra saker än vad jag planerat. Fast mest stickade jag inte alls. Och nu börjar jag få lite panik över att jag inte har knåpat ihop. Stashen har inte minskat nämnvärt, vilket faktiskt var meningen tolvplaggsmålet.

Fast det är ju inget tvång, det där med att skapa. Snarare tvärt om. Ju friare desto roligare. Så jag har bestämt mig för att ta det hela med ro. Fortsätta spinna för att det är kul, sticka några varv här och där när jag känner för det och kanske kryssa i en ruta eller två till i det där diagramet för att jag tycker det är kul.

Den första ikryssade rutan är förresten en Shalom jag stickade i vintras men inte fått bloggad än. Resten av projekten to be hittar du här.

En dag på Torpet

2011-06-26T22:22:00.000+02:00

Bild: Visa Lisa

JAG VAR PÅ Torpet och hälsade på Lisa idag. Och Ulrika och Therese som kommit ner till tätbebyggda områden över midsommar. Och så Ida och Paulina. En god del av gänget från sticklägret förra sommaren.

Det blev obligatoriskt kramande med mördarhunden Rolff (amstaffen som är rädd för spindlar) och vårdslös kärlekskel med Evert (det förr så vilda monstret som vuxit upp en tämligen lugn och stilfull herre - fast med vissa masochistiska drag), stickande, massa klurande om hur det här mönstret faktiskt är konstruerat (vi kom fram till att mönsterskaparen skrivit fel) och lite spinnande. Och en spinnrocksdeal. Jag tror faktiskt att rocken kommer göra mer nytta hos sin nya ägare än hos mig, här har den mest stått och dammat det sista.

Fast helt planerat var inte försäljningen och i ren chock över att ha "blivit av" med rocken, gick jag hem och spann en härva garn på sländan. Den är nästan lika bra som min Louet. Jag döpte garnet till Puck det var så fult, (Puck betyder ful) men det får jag visa en annan dag.

Rocklös

2011-06-26T18:43:00.007+02:00

Bild: Visa Lisa

UTAN ATT JAG riktigt visste hur det gått till, hade jag sålt min spinnrock. Bara så där, helt oplanerat. Så nu är jag spinnrockslös. För Majacraften jag köpte, åkte tillbaka. Skit. Och om en vecka börjar Tour de Fleece. Utan att jag har någon spinnrock. Hur fasen tänkte jag där?

(Ja, det är den nya ägaren som syns i bakgrunden och nej, jag ångrar mig inte.)

WHITHOUT EVEN KNOWING how it happend, I've sold my spinning wheel. Just like that. That leaves me wheel less, because the Majacraft I bought, was returned. Crap. And in a week, Tour de Fleece will begin. And I don't have any wheel. What was I really thinking?
(Yes, it's the new owner you can see in the back and no, I don't regret it.)

Tokrosa till en främmande vän

2011-06-25T18:57:00.000+02:00

SENASTE SPINNPROJEKET har börjat ta form. Jag har en bunte tokrosa rolags (kardade rullar) som snart ska förvandlas till garn. Det ska bli en present till en väldigt snäll tjej. Jag aldrig har träffat henne, men hon visade mycket stor snällhet mot mig (för ett ganska bra tag sedan måste erkännas) och det har jag faktiskt inte glömt. Jag har hört att hon gillar rosa, så rosa it is.

MY LATEST SPINNING project is on the go. These rolags (carded rolls) are going to be a crazy pink yarn, a present for a very kind girl. I've never met her, but she was really nice to me some time ago and that I haven't forgot. I've heard she likes pink, so pink it is.

Europa

2011-06-23T13:37:00.001+02:00

Det här är Europa, en präktig finullstacka boendes på den Västgötska slätten. Som du kanske ser är hon fläckig. Det är därifrån hon har fått sitt namn. Hon har nämligen Europas karta på häcken.

This is Europa, a nice steady ewe from the fields of Sweden. As you can see, she's spotted and that's where she got her name from too. She got the map of Europe (Europa in Swedish) on her back.

I våras grävde jag fram hennes ull ur ett stort berg av fällar som fårklipparen lämnat efter sig. Det finns bara två får i Lindas flock som har så speciell ull att jag kan säga vem de kommer ifrån utan att ullen fortfarande sitter fast på fåret. Och Europa är som sagt fläckig.

This spring I was digging her wool up from a wolly mountain that the shearer had left behind. There's only two sheeps in Lindas herd whos wool I can recognize without seeing it on the actual sheep. Europa is one - because of the spots.

Hennes ull är mycket mjuk och finfibrig och lämpar sig för hudnära plagg. Det var en ren glädje att jobba med ullen, ända från sortering via kardning, spinning fram till tvinnandet. Lite förvånad är jag, för tidigare har jag inte trott att Europas ull var så bra som den var. Visst skulle den som är känslig säga att garnet sticks lite, men jag tror faktiskt att det garnet kommer mjukna och stickas ännu mindre när plagget är stickat och har börjat användas.

Her wool is very soft and fine, highly sutible for next to skin garments. It was a pure joy to work with this wool, all the way from grading to plying. I was a bit surprised as I didn't think that her wool was as good as it was. Of course it's a tiny bit itchy, but I think that the yarn will soften as soon as it's knitted, washed once more and started to be worn.

Trots att Europas vita och svarta ull är kardade tillsammans, är garnet inte jämngrått. Man ser skiftningarna mellan ljusgrått och mörkgrått. Jag hade säkert kunnat undvika det genom att karda ullen i fler omgångar, men jag tycker att det är lite charmigt. Det är ett Europagarn och Europa är fläckig. Då gör det inget om det återspeglas i garnet.

Even thought Europas white and black wool was carded together, the yarn isn't evenly grey. You can see the variation of light and dark grey. I guess that's something easy to avoid by carding the wool a few times more, but honestly I think it's a bit charming. It's Europa yarn and Europa is spotted. I just think the reflection of that in the yarn is nice.

EUROPA. 100 % finull / 80 meter / 63 gram.

EUROPA. 100 % fine wool / 80 meters / 63 grams

Helvetes jävla skit

2011-06-18T15:51:00.000+02:00

DET HÄNDER ATT jag får paket. Oftast har jag lagt ut ett gäng hundralappar för att få dem. Fast paketet som damp ner på hallmattan häromdagen hade jag inte ens betalt portot för. Faktum är att jag inte hade den blekaste om att det skulle komma över huvud taget. Jag blev lite fundersam. I och för sig såg jag vem avsändaren var, men jag hade ju inte beställt något av henne heller...

Öppnar det, och ut trillar en grytlapp. Men inte vilken grytlapp som helst... Jag kan inte hjälpa att jag blir lika jäkla rörd varje gång det händer, att någon ger mig något handgjort till mig utan egentlig anledning. För jag känner egentligen inte Hedvig och både hon och jag vet att hon inte på något sätt var skyldig mig något. Ändå har hon satt sig ner och broderat, lagt sin fria tid, på världens grymmaste specialgrytlapp till mig.

Hedvig, det finns inget TACK som är tillräckligt stort! You're the Greatest! Härmed är du officiellt inbjuden på middag hos mig (med eller utan bihang) när helst du passerar Göteborg. Jag ska försöka låta bli att bränna maten.

Historien bakom grytlappen hittar du i texten och kommentarerna till det här och det här inlägget i Hedvigs blogg.

SOMETIMES THERE'S PACKAGES landing on my hallway carpet. Often it's something I've paid a lot to recieve. But the package that landed there the other day was not one of those. I hadn't even paid the stamps for that one. In fact, I didn't know it was coming at all. As always when such things happens, I got a little bit pensive. I did see who the sender was, but I haven't order anything from her either.

As I open it, a pot-holder falls out. And not any pot-holder but the pot-holder. Translated it says something like DAMN FUCKING SHIT. I was truly moved. Six months ago I replied to a post in Hedvigs blog (unfortunate only in Swedish) where she flashed her great pot-holders with texts as Shitty life and Damn. I replied that I would want one with the text above - as a "proof" of my cooking skills. Hedvig remembered that.
She didn't owe me anything, still she sat down and embroider that pot holder for me. I think it's such a beautiful thing, to give your time and then give it away.

There's no THANK YOU big enough, but I hereby invite Hedvig and her family to join me for a home cooked dinner at me, anytime she passes. I will try not to burn it.

Det där med awarder

2011-06-17T11:31:00.003+02:00

Bild från Wee Cute Treasures

JAG HAR FÅTT en och samma award från flera olika personer. (Tack så mycket tjejer!) Grejen med awarder är att det lätt finns folk som blir helt utan, även om samma award traskar runt i bloggarna i månader. Jag tycker det känns lite fel och har därför bestämt mig för att inte delta i utmärkelsegivandet. Bloggen är härmed awardfri. Ni som varit snälla nog att ge mig en award får gärna ge vidare den till någon annan. Jag hoppas att ni inte tar illa upp för att jag väljer att avstå.

I'VE GOT ONE and the same award from several different persons. (Thanks a lot girls!) The thing with awards it that some people tend to be left without awards even when they're walking around the blogs for months. I think that's wrong and that's why I decided not to take part of the award giving. Hereby, this blog is an awardfree blog. Those who have been kind enough to send me the award, feel free to give it to someone else. I hope you don't get harmed feelings as I step aside.

Lillan börjar bli stor

2011-06-16T13:30:00.002+02:00

Foto: Linda

DET DÄR MED att få får i present verkar inte tillhöra vanligheterna. Numera är jag känd som "tjejen som fick ett får i julklapp". Förvånadsvärt många tror att det är ett skämt. Förstår inte varför!

Lilla bäet växer. Idag fick jag bilduppdatering från Falköping. Hon är döpt till Annus (dock utan vattenstänk och heliga andar), mest för att jag har en barnsligt snuskig humor. Det var Annuska som indirekt föreslog namnet. Hon menade väl att jag skulle döpa det efter henne, men eftersom just det namnet inte låg högst på min lista över fårnamn, var jag tveksam. Ända tills jag såg att någon kallade Annuska för "Annus" på hennes Facebooksida. Sedan var saken klar, Annus it is. Och så här ser hon ut nu.

IT SEEMS LIKE it's not too common to recieve a lamb as a gift. Nowdays I'm known as "the girl that got a lamb for chistmas present". Surprisingly (or not) most people seems to think it's a joke.

But my kiddo is growing. I got a report from the Farm today. She is named Annus, mostly because I got this silly love for dirty humor. It was Annuska who suggested that I would name the sheep Annuska. I have to admit that that name wasn't on the top of my list, but as I saw someone call Annuska "Annus" on her Facebook page, I changed my mind. Annus it is.

Kära Saida!

2011-06-12T12:53:00.002+02:00

(Jag läste Saidas spalt i Hemmets Journal slaviskt när jag var liten.)

Jag har tappat bort mitt stickfodral. Tippar, markörer, nålar, allt finns där. Fodralet är i genomskinlig plast, har en vit dragkedja och rosa tryck på ena sidan. Utan fodralet stannar mitt liv. Snälla hjälp mig!

Med vänliga hälsningar
Stickande sjöman

Mottaget via telepati en minut senare:

Kära sjöman,

Ditt stickfodral ligger i en korg. Det ligger någonting ovanpå fodralet så det kan inte ses utan att du lyfter på detta. Jag får en känsla av något hårt och blått.

Saida

Uppdatering tre minuter senare:

Tack så hemskt mycket för hjälpen, Saida!

Du hade rätt, fodralet låg i en korg. Under mitt blå syskrin. Jag har letat i den korgen många gånger tidigare. Konstigt. Nu kan jag äntligen åka på WWKiP i Botansika!

Massor av tack

Den glada stickande sjömannen

Dear Saida!

(An old late lady that used to help people to find what they've lost. Widley known in Sweden.)

I've lots my knitting case. My tip needles, stitch markers, sweing needles, all is in that case. It's made out of transparent plastic, got a white zipper and pink prints on one side. My life stops without that case. Please help me!

Best regards A Knitting Seaman

Answer recieved throught telepathy one minute later:

Dear seaman,

Your knitting case is placed in a basked. There's something laying on top of it and you can't see the case without moving this thing. I get a feeling of something that's blue and hard.

Saida

Update three minutes later:

Thank you so very much, Saida!

You're right, the case was laying in a basked. Beneth my blue sewing case. I've been looking in that basked many times before. Strange. Finally I can attend the WWKiP!

Lots of thanks
The happy knitting seaman

Silence

2011-06-10T20:43:00.000+02:00

Bloggtystnad. Jag jobbar.

Normala människor kanske klarar av att blogga när de kommer hem efter en arbetsdag, men jag är för trött. Kanske för att jag inte kommit in i rutinen än. På vardagar börjar jag halv sex (på morgonen) och slutar vid fyra. Det tar en timme att pendla vardera hållet.

I morgon börjar jag halv fem. (Och slutar fyra.) Då har jag att välja på mellan sista nattvagnen (och komma en timma för tidigt) eller första morgonvagnen (och komma en och en halv timma för sent). Jag har valt att tigga sambon om att låna hans bil så kan jag komma i tid istället. Han är rätt snäll. Den här veckan har han kört mig två dagar - bara för att han har dåligt samvete för att hans moped inte blivit lagad i tid för att jag skulle kunna börja använda den när jag fick jobbet. (Den har "bara" varit på reparation i ett år. Han känner mekanikern och det brukar vara ett dåligt tecken...)

Fast ärligt... Det är skönare att bli skjutsad i en varm bil klockan fem på morgonen än att sätta sig på en moped i kylan klockan fem i fem.

Plain socks

2011-06-07T13:01:00.001+02:00

BRODERN STÄLLDE UPP som fotmodell. Har stickat ett par släta sockar av ett garn som legat hemma i gömmorna alldeles för länge. Mönstringen blev värre än vad jag hade trott. Jag är inte alls förtjust i sådana här garner, men vad fasen. Sockarna blev bra, de sitter fint och jag funderar på att färga dem för att liva upp den lite. Och nu vet jag dessutom att brorsan fungerar i dem också. Om han får någon centimeter till att röra sig med. Det kan vara bra att veta för framtiden.

Garn: 59 gram Löve Baby- og hosegarn / Stickor: 2,5 mm / Mönster: Basmönstret från Falling In Love, d.v.s. toe up med short row toe och short row heel

MY OLDEST BROTHER took part of my sock knitting as a model. I've knitted myself a pair of plain socks in a yarn that's been laying around for to long. The color pattern was even worse than I thought, I'm not into this kind of stripind and dotting at all. But the socks fits good and I'm thinking of dyeing them in a more happy color later on. And by my brother taking part of the modelling, I also know that this size fits him pretty good. If he gets another centimeter or two. It may be useful in the future.

Garn: 59 grams of Love Baby- og hosegarn / Needles: 2,5 mm / Pattern: The base pattern from the Falling In Love, sock. Which means a toe up sock with a short row toe and a short row heel

Ullsortering

2011-06-05T16:30:00.000+02:00

ULLSORTERING ÄR EN konst. Som att måla. Om vi ska överstätta min skicklighetsnivå i ullsortering till måleri, kan man säga att jag kluddar på en treårings nivå. Det är svårt att veta vilken ull som är bra och vilken som är dålig. Eller rättare sagt, vilken av ullen som är bra fastän den ser dålig ut. Det hela slutar med en jäkla röra.

Häromdagen var Annuska (bilderna) med och styrde upp det. Vi sorterade några av hennes värmlandsfällar och två sopsäckar med en hejcon-bejcon-korsning som jag fått av en bekant. Det var jäkligt kul. Roligast var att Annuska ville slänga allt medan jag ville spara det mesta. (Förutom det som var allra mest bajsigt och ihoptovat.) Det resulterade i att jag plockade ut ett par riktigt smutsiga fällar bara för att bevisa att de går att få rena. (Jag hoppas jag får rätt, annars kommer Annuska tracka mig för det i all framtid...)

Besök

2011-06-02T12:52:00.000+02:00

FRASSE SURAR. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Kanske för att det plötsligt flyttat in en ny person i hans vardagsrum och lagt beslag på hans utrymme. Typ så här:

FRASSE IS DISGRUNTLED. I don't really know why. Maybe because a stranger suddenly moved in to his living room and taken his space. Like this:

Hur som helst är jag väldigt glad. Annuska is in the house! Yey!

However, I'm really happy! Annuska is in the house! Yey!

Balkongkardning

2011-06-01T16:51:00.000+02:00

EDDY KARDAR ULL på balkongen medan jag försöker koncentrera mig på styrningen av snabeldraken. Det går sådär. Ull är mycket roligare än damm.

Så var det klippt sa laman

2011-05-30T20:26:00.002+02:00

Bilden är fräckt stulen från alpacka.nu

JAG FÖRLORADE MIG på den stora surfvågen och nörd som man är letade jag givetvis efter ull. Det ena ledde till det andra och till slut hamnade jag här. Följ länken och läs inlägget - och ta en titt på laman. (Inte den på bilden, den på länken) Tycker det var rätt lustigt...

Hated Hearts

2011-05-30T15:10:00.003+02:00

TRO DET ELLER ej, men jag har stickat ett par spetssockar. Det började med att Eddy ville sticka spetssockar, men var osäker. Och jag var lite gentlemannamässig och erbjöd mig att sticka ett par med henne - trots att spets inte är min grej. Eddy valde mönstret. Vi har inte samma smak. Faktiskt så hatade jag sockarna när jag såg dem första gången. Därför Hated Hearts istället för Falling In Love som mönstret egentligen heter. Men jag hade lovat och började sticka hjärtan fastän det tog emot i min inte så puttinuttiga själ.

Det blev många upprepningar, men när jag väl fått upp farten var det kul som attan. Och jag är nöjd med resultatet. Faktum är att de sitter som gjutet på mina breda klumpiga fossinga.

Garn: 72 g Araucania Ranco Solid / Stickor: 2,5 / Mönster: Falling In Love

BELIVE IT OR not, I have knitted myself a pair of lace socks. It started out with Eddy who wanted to make a pair, but who was insecure about it. As the gentleman (I would have been if I was born a man), I offered to join her - even thought lace is not my thing. Eddy choose the pattern. We do not have the same taste. I did hate those socks as I first saw them. That's why I decided to name them Hated Hearts instead of Falling In Love which is the actual name of them. But, I have made a promise and when I do, I try to stick with it.

I did a lot of frogging before I finally got it, but when I did, it was really fun! And I'm pretty satisfied with the result. As a fact, they're fit my big clumpsy feet like they were molded.

Yarn: 72 g Araucania Ranco Solid / Needles: 2,5 / Pattern: Falling In Love

Ombordstickning

2011-05-23T00:06:00.001+02:00

JAG HAR FÅTT jobb. Och jag har väldigt viktiga arbetsuppgifter. Jag trycker på öppna-knappen (till grinden), ler mot en massa folk, säger hej och svarar på frågor. Sedan trycker jag på stänga-knappen, fortsätter le, pratar lite mer och försöker förklara hur Västtrafiks biljettsystem egentligen fungerar. (En lååång historia som kan få vilken västsvensk som helst att gå i taket) Ibland går det bra, ibland inte.

Hur som helst. Det är en massa jobb. Hade det varit på ett kontor hade jag inte varit så glad nu, tror jag. Förutom en dag i månaden - den dagen då lönen trillar in. Men nu får jag jobba ombord på en båt och jag är hur glad som helst. Även de 30 dagar i månaden då det inte är löning. Det är inte fy skam. Och ibland stickar jag lite också. På rasten. Då kan det se ut så här.

Tullverket

2011-05-17T10:40:00.000+02:00

MIN NYA SPINNROCK från Majacraft, den som inte fungerade som den skulle, håller på att bli en följetong. Det tillkommer nya problem hela tiden. Senast var det sjuka tullavgifter. Visste du att om du köper en vara från ett land utanför EU som är defekt och måste bytas ut, måste den nya varan gå genom tullen och beskattas på samma sätt som den första varan. (I det här fallet handlar det om 800-1000 kronor.) Du får alltså betala dubbla avgifter. Om varan däremot bara ska repareras, då kan du be om "dispens" för tullavgifter och därmed slippa betala. Förutsatt att det är en garantireparation, annars får du betala moms på reparationsarbetet.

Ni hör själva, det är inte logiskt. Och när tullen inte är logisk, då ringer man tullen för att fråga vad fasen de menar. I och med importen av rocken, har det blivit en hel del telefonerande till deras kundtjänst. Varje gång svarar en uttråkad sömngångare. I går hamnade jag hos en sådan zombie och bägaren rann liksom över. Hur fan kan någon med ett serviceyrke vara så totalt ointresserad av att ge service? De ska ju vara där för mig, inte fan ska jag ursäkta för att jag ringer och "stör".

Jag skrev ett mejl och skickade iväg. Föreslog att de kanske skulle skicka sina anställda på kurs i kundbemötande alternativt ge dem tårta och glass så att de blev lite gladare. Jo, jag skrev faktiskt så. Klockan åtta i morse ringde chefen för Tullverkets kundtjänst och bad om ursäkt. Bevisligen finns det åtminstonde en på Tullverket som fattat det där med kundservice. Synd bara att man måste bli besviken för att få prata med honom...

My new spinning wheel from Majacraft, the one that didn't work as it was supposed to, tends to be a long history. More and more problems are coming up all the time. The latest is abut the customs fee. To make a long story short, it's expensive to receive defect goods if I have bought it from a non EU country. If I return the goods and receive a replacement, I have to pay all the custom fees once again. (In this case, we're talking about 80-100 Euro.) But, if I return it to get it repaired, I can avoid the fees. However, the custom rules are confusing and to clear it out, I have called the Custom Services a lot lately.

For some reason the operators at the Custom Services always seems to be bored to death. Yesterday when I got one of those zombies on the thread, I just gave up. I mailed them telling them that I feel like a burden every time I call and that they should give their employees cakes and ice cream more often to make them more happy and service minded.

Today at 8.00 am, my cell phone rang. It was the director of the Custom phone services who wanted to apalogize. It seems like at least one person get the thing about service over there. Unfortunately you have to be disappointed to get the chance to speak to him...

Bebbetröja

2011-05-16T12:08:00.001+02:00

BEBBETRÖJA MED BEBBE I.

THE BEBBE SWEATER with the baby in it.

(Bebbe is a Swedish version of baby, often said with a lot of love.)

Och det som skulle bli så bra

2011-05-03T22:39:00.000+02:00

FÖR TVÅ VECKOR sedan fick jag ett paket med vad som skulle vara något av min drömrock. Jag sålde min elkard och killens köksbord för att ha råd med den. Sedan väntade jag i en halv evighet (två månader) på att den skulle komma. När den väl kom och var monterad, stod jag med en fraktskadad rock som inte kunde spinna. Jag ställde den i ett hörn och fortsatte spinna på min Louet.

Nu i helgen som var, träffade jag Dineke som är återförsäljare för Majacraft i Holland. Äntligen ska jag få fason på den, tänkte jag och putte över åbäket till henne. Hon skakade bara på huvudet.

Så jag mejlar min återförsäljare som tycker att det verkar vara väldigt många fel på min rock. Och så mejlar jag Majacraft. Lite skakis. Har hört att de inte är så pigga på att ta tillbaka rockar. Fast till och med de verkar tycka att det är något som inte är helt rätt med den. Så jag får en ny. Alltid något. Kan ju bara hoppas att det går lite fortare än två månader den här gången...

Mangosar

2011-04-23T16:40:00.000+02:00

JAG HAR ETT ganska tidigt minne av att min mamma bjöd mig på magno. Det var hårt, träigt och trådigt. Alltså har jag inte ätit någon mango på väldans många år. Inte förrän killen kom hem med tre stycken från Filippinerna förrförra året. Shit vad gott! Förra året när jag själv åkte till Filippinerna, levde jag på mangojuice. I år har jag försökt återuppleva smakerna genom att köpa omogna mangosar i den lokala fruktaffären och försöka få dem att nå rätt mognad. Men det är ju inte samma sak.

Men så kom killen hem från en affärsresa till Filippinerna. Vanligt folk har kanske kläder i sin resväska, men killen hade mangos inslagna i tidningar. Lätt tre kilo. En vän i Manila hade fått "en låda över" och gav dem till honom. Jag äter som en galning. Mangosmothies är underskattat! Enda problemet är att de verkar mogna bort från mig. Mango chutney-recept mottages tacksamt!

Skräpgarn

2011-04-21T12:37:00.000+02:00

THE FIBER SCRAP SWAP YARN. 641.0 m / 701.0 yards. 676 grams / 23,85 oz

Unknown mix rate of merino, BLF, mohair, gotland, värmland, black welsh, leicester, south american, Swedish finewool (finull) and possibly a few other breeds.

UNDER VINTERN HADE Ingrid en kamratcirkel på Blå Stället. Vi träffades på någon lördag här och där för att sticka, spinna och färga. Vid ett tillfälle fick alla ta med sig 200 gram ull. Rester av något man inte spunnit upp, det där urfula topsbandet man aldrig skulle tänka sig att spinna av och... Ja, rester. Skräp. Scrap. All ull lades i en enda stor hög, delades upp i rättvisa högar och portionerades sedan ut till var och en. Där fanns ull från raser som South American, merino, BFL, mohair och säkert en hel del annat. (Jag gjorde ett inlägg om de där ulltussarna som du kan se det här.)

När jag spunnit klart det färgade garnet, rotade jag runt lite i mina ullgömmor och hittade lite Black Welsh-ull. Ullen är inte speciellt mjuk men det var ju rester som gällde, så jag spann upp det och tvinnade ihop det med den färgade tråden. Detta tvåtrådiga garn delade jag på mitten och tvinnade sedan ihop de tvåtrådiga garnerna. Voila, så hade jag ett fyrtrådigt, kabeltvinnat garn. Skitkul!

Så jag fortsatte att spinna. Hittade lite fler rester där hemma. Lite fler lockar som jag inte visste var jag skulle göra av. Så det blev pluttar från leicester, gotland och finull, mer merino, mer BFL och Värmlandsull. Eftersom jag inte hade någon mer svart ull i lager, färgade jag några härvor beige värmlandgarn jag spunnit för skojs skull för något år sedan. Och så plajjade jag ihop allt igen.

Resultatet ser du ovan. En tröja i garnet är påbörjad. Mer om den kommer framöver.

Julklappsfåret IRL

2011-04-20T19:52:00.001+02:00

KLICKA på bilderna för att förstora.

PLEASE klick on the pictures to enlarge.

JAG VAR I Falköping för att välja mig ett julklappslamm nu i helgen. (Pojkvän och bror köpte ett får till mig i julklapp. Du kan läsa mer om det här.) Efter lite kelande och många minuters lammtuggande av mina arbetskläder, hittade jag en liten sötnos som numera då tillhör sjömansfamiljen. Jag har en väldigt stor balkong och den är redan inhägnad... Men jag tänkte att hon skulle få bo kvar på gården med sin mamma, sina syskon och de andra bäarna. Tror inte vare sig myndigheterna eller grannarna hade uppskattat ett gårdsfår. Inte mitt samvete heller. Om hon är döpt? Nope. Det var bara på Jesus tid fåren var välkomna till gudstjänsterna. Men jag har ett namn i beredskap för henne. Nästa gång jag åker upp kanske jag skvätter lite vatten på henne och döper henner till... *beep*

All you need to spin your dreams

2011-04-20T15:37:00.000+02:00

BEHÖVER JAG SÄGA något mer?

NEED TO SAY no more?

Julia & Juliana

2011-04-09T17:09:00.002+02:00

JULIA. 100 % merino cross 2-ply 26 grams / 0,84 oz 101 meters / 111 yds

JULIANA. 100 % merino cross, 3-ply Navajo plied, 34 grams / 1.1 oz, 59 metres / 64.5 yds

Not so handdyed socks

2011-04-05T18:26:00.001+02:00

Bilder: Anna

VISSA GARNTILLVERKARE FÄRGAR sina garner för hand. En del låtsas att de gör det. Reginas Hand-Dyed Effekt är ett sådant. Och jag tycker nog att de lyckas. Färgen och skiftningarna är jäkligt snygga. Men så klantar de till det rejält.

Istället för att bara ha en tråd med ull och syntet blandat, har de tvinnat en ulltråd med en syntettråd. Det är som att sticka entrådigt med en sytråd virad runt det. Som gjort för trassel och fastnande stickor. Men vad fasen, det gjorde mig en erfarenhet rikare. Nästa gång väljer jag ett annat garn. Gärna från Regina, men bara sådana som är ordentligt tvinnade.

Bilder från Grötö

2011-03-31T11:13:00.002+02:00

JAG FICK INTE med mig kameran ut till Grötö i helgen, så mobilen fick arbeta när något behövde förevigas.

Ludd-Lena med sin hemmabyggda kardmaskin. Under helgen kardade och sålde hon superfin alpackaull.

Mia tvinnar garn på sin Ashford Joy.

Marianne (till höger) lär ut långdrag (en spinnteknik) till Marie.

Min säng för helgen. Västerhav där Stickfesten gick av stapeln, är en av Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihets, DHR, anläggningar och är fullt anpassat för rörelsehindrade.

Det närmaste en Hästen-säng jag varit...

Lammkaos

2011-03-30T18:00:00.000+02:00

I JULAS FICK jag ett lamm i julklapp av killen och äldste brodern. Och nu har lammningen dragit igång på allvar på gården. Läs det här inlägget hos Linda, det är rätt kul. Tydligen är det inte helt lätt att ha en fyraåring och en treveckors baby tillsammans med ett gäng får som sprutar ur sig lamm.

Knitfreak

2011-03-30T10:50:00.001+02:00

JAG BJUDER PÅ den här. Det var sticktävling. Snabbast i Väst. Jag kom väl i botten tio, men vad fasen. Jag hade kul. Och det låter som om någon annan hade det också. (Filmen är tagen av Åsa)

THIS ONE IS on me. It was the Fastest Knitter In West competition. I guess I was in the bottom ten, but what the heck. I had fun! And it does sound like someone else had that to...

Stickkalas

2011-03-29T19:28:00.001+02:00

EGENTLIGEN HADE JAG ingen lust att åka. Visste inte vad jag skulle ta med mig. Missade en färja (jo, Grötö är en ö) och kom jättesent på fredagskvällen. Fast det gjorde inte så mycket. När jag väl var där insåg jag att jag visst ville var där och att det egentligen inte spelade någon roll alls vilken stickning jag hade med mig. Jag hade sjukt kul! Och jag träffade sjukt kul människor. Som Annuska, (på bilden tillsammans med mig) holländskan som tog sitt pick och pack och flyttade familjen till Värmland. Eller Dineke som driver den holländska spinnfirman DeSpinners. Eller Marianne, en annan holländska vars specialité är att spinna snortunna broderigarn i rent silke. Stickkalas är helt klart bra för själen! Sräskilt när de varar en hel helg!

Snabb uppdatering

2011-03-27T18:00:00.000+02:00

NYSS HEMKOMMEN FRÅN Stickfest i Väst på Grötö. Trött men lycklig. Jag har träffat ett helt gäng underbara människor! Bilder kommer, så snart telefonen laddats.

Så länge kan jag uppdatera sådant som jag inte haft en tanke på förrän den tjej kom fram till mig i går och frågade hur det gått för min pojkvän i Vasaloppet. Han kämpade sig i mål 10.24. Far och bror var något snabbare, runt åtta timmar för båda två. Själv höll jag ut i soffan i ungefär fyra timmar.

Apropå uppdateringar, pisskatten har blivit mindre pissig. Jag tog mig i kragen och rensade lådan oftare och eftersom läckandet slutade så snart jag skärpte mig, var det nog där skon klämde. Däremot har hon börjat klösa på golvlisterna, så dem häller jag vitpeppar på. Tyvärr kan jag inte peppra hela kökssoffan som är favoriten näst efter listen...

Vill du byta garn med mig?

2011-03-24T17:46:00.002+01:00

Mormorsrutesjalen The Happy Shawl

DET ÄR TORSDAGEN före Stickfest i Väst (SiV). Folk har antagligen ganska bra koll på vad de ska göra där, vad de ska ha med sig och kanske redan börjat packa väskan. Själv har jag nada koll. Och nada lust att packa. Jag har inte ens lust att sticka. Vilket är lite oroande med tanke på att man kommer spendera tre dagar (och två nätter) i stickandets tecken.

Så vad gör jag? Tja, jag repar upp en sjal. Min Happy Shawl a la mormorsrutor. Jag fäste inte ändarna tillräckligt väl när jag gjorde den och en del av rutorna har gått sönder. Så jag repar upp garnet som håller rutorna ihop och funderar på om jag inte ska konvertera den till en köksbänkfilt. Så småningom. De havererade rutorna kommer att virkas om i den mån det går.

Om någon där ute har tjocka bomullsgarner över, kanske vi skulle kunna göra ett byte? Sjalen är virkad i DROPS Paris men allt i liknande tjocklek är intessant. Jag har en del tvåtrådigt ullgarn att byta med. Hör av dig om du sitter på rester eller några nystan du ändå aldrig kommer göra något av själv! Lämna en kommentar eller skicka ett mejl, adressen hittar du i högerfältet.

Ögonblicksbild

2011-03-22T22:28:00.001+01:00

EN ÖGONBLICKSBILD FRÅN dagens möte med Eddy. Plump i garnet. Vad gör man av den? Tja, stoppar man den i munnen är den i alla fall inte ivägen för stickorna.

A SNAPSHOT FROM todays visit at Eddys place. Where to put the strings of uneven yarn when you won't knit with it? Well, if you put it in your mounth at least it won't be in the way of your needles.

Stickfrukost

2011-03-19T20:44:00.001+01:00

DET VAR TÄNKT som en stickfrukost. Sedan fick Eddy och Anna fynda fritt i min "funderar på att kasta"-garnsäck. Och så passade Eddy på att testa min spinnrock. Och så ville Anna färga lite. Och så...

Sex timmar senare lämnade Eddy. Ytterligare tre timmar senare gick Anna. En väldigt lyckad stickfrukost med andra ord.

IT WAS SUPPOSED to be a knitting breakfast. Then I introduced Eddy and Anna to my "waste yarn" sack. Then Eddy tried out my wheel. And Anna wanted to dye some yarn. And after that...

Eddy left six hours later. Another three hours after that, Anna left for her train. A pretty successful breakfast...

Tisdagsskörden

2011-03-17T14:31:00.001+01:00

MEDAN EDDY FÄRGADE rosa, rött, gult och orange, färgade jag svart och grönt i tisdags. Några mörka flammiga sockgarnshärvor blev enfärgade och ljusgrå lockar av gotlandsull blev grön.

Dessutom fick jag en liten hjälpreda som färgade den grön-lila härvan i mitten åt mig. Det var inte alls planerat, men när det dyker upp en tolvåring bland ett gäng tanter på sextio plus (exklusive Eddy och jag, då) tyckte jag lite synd om henne. Hon valde färgerna, blandade till dem själv och målade garnet på egen hand. Hon var väldigt stolt. Och jag fick ett snyggt garn. Fast hon gick inte hem helt tomhänt. För varje färg vi blandade, gjorde vi en liten testhärva för att se hur färgen såg ut på garnet. Hon fick med sig småhärvorna hem. Av att döma hur hon såg ut när hon fick dem, var det en rättvis betalning för jobbet.

Helga

2011-03-16T23:54:00.001+01:00

HELGA. 3-trådigt sockgarn. 89 gram. 181 meter.

Spinnrocken har jobbat mycket på sistonde. Helga är det senaste i raden av sockgarn. (Jag har fått pippi på sockgarn.) Ullen, som är ren BFL, är egenfärgad.

HELGA. 3-ply sock yarn. 89 grams. 181 metres.

The spinning wheel have been working a lot lately. Helga is the latest of my sock yarns. (I'm really into sock yarn right now.) The wool, pure BFL, is home dyed.

Eddy - den stickande isprinsessan

2011-03-15T22:46:00.002+01:00

Eddy

EDDY ÄR EN av de där ascoola människorna man stöter på av en ren slump. Poff så sitter hon där brevid en med en stickning och berättar historier om hur det är att vara is- och cirkusprinsessa på riktigt. Jag har aldrig träffat en isprinsessa innan.

Jag tror att jag under en period själv ville vara det, men jag var hopplöst kass på konstskridskor. Det var på den där tiden man ville vara liten och söt och hade ett par sådna där mesiga vita saker med taggar som gjorde att man stod på öronen hela tiden. Eddy tog sig bevisligen förbi det stadiet...

Hur som helst. Eddy och jag var i Angered och färgade garn idag. Jag lät några sockgarner och ett gäng ulllockar byta färg medab Eddy drog in det tunga artilleriet och färgade sitt första egenspunna garn. (Garnet på bilden ovan.) Sådant kräver mod! Jag färgar ullen jag spinner, men aldrig det färdiga garnet. Antar att jag helt enkelt är för rädd för att det ska bli fel. Fast kan hon så kan jag!

EDDY IS ONE of those awesome people you meet just by accident. Before you know it, she's sitting knitting next to you, telling stories about the real life as an ice and circus princess. I have never met an ice princess before.

I think I wanted to be one myself years and years ago, but I turn out to be a hopless case of ice skating. It was back then when I wanted to be small and pretty and had one of those silly pair of white ice skates with spikes that made you fall. Obviously Eddy made it through that stage.

Anyway. Eddy and I was dying yarn today. I let some skeins of ugly sock yarn and a few wool locks chage colour while Eddy took the heavy artillery out. She dyed her fist skein of handspun yarn. (The one showed in the picture.) That takes curage! I do dye my wool before I spin it but never once it's spun. I simply guess I'm to scared to mess it up. But on the other hand, if she can, can I!

Never ending story

2011-03-12T15:55:00.000+01:00

JAG BRUKAR VARA präktig nog att påpeka att UFO:n* inte är min grej. Vanligtvis är jag rätt vass på att avsluta det jag påbörjat. Men, det finns ett undantag. The Boyfriend Sweater.

Jag påbörjade tröjjäveln i maj. Kroppen gick som på räls. Sen pausade jag ett slag (över sommaren) innan jag fick armarna klara. Och sedan började helvetet. Jag har gjort inte mindre än tre olika överdelar till tröjjäveln. Alla har blivit fel. Den sista hade blivit okej - om jag inte använt mig av en halv storlek mindre stickor när jag började med oket. Därav randen den lilla randen i brösthöjd. Den syns tyvärr bättre i verkligheten än på bilden. Det är bara till att repa upp och börja om. Igen.

Jag är trött som fanken på den, har funderat på att bränna den på bål, men killen ger sig inte. Han vill ha den. Så jag får fortsätta hatsticka. Fjärde gången gilt?

*UFO = UnFinished Objects

Vasaloppsmorgon

2011-03-06T10:28:00.000+01:00

NÄR KLOCKAN RINGDE åtta grabbade jag täcke och kudde och förflyttade mig till soffan. Halva familjen är ute i Vasaloppsspåret idag. Farsan har hunnit bli veteran med trettio lopp plus. Den stickande brodern har åkt en handfull lopp och killen gör debut.

Apropå killen, han åker med en lanterna i toppen idag. I mössan alltså. Det var jobbarkompisarna som tyckte att han borde ha en sån för att synas bättre i starten. Normalt sätter man dem i masttoppen på en segelbåt, men vad fasen. Så här såg han ut i torsdags kväll när han testade funktionen.

Årets första FO

2011-03-04T15:11:00.002+01:00

LINDA VÄNTAR LITET och frågade om jag kunde sticka en babytröja. Så klart! Babykläder är kul. Små, snabbstickade och... Små... Och snabbt klara... Det blev en Baby Yoda Sweater, en knyttröja för 0-6 månaders bebisar. (Säger mönstret, jag vet varken hur stor en nyfödd eller en sexmånaders bebis ser ut.) Det är ett rätt kul mönster, och som sagt, det går fort. Och faktiskt, jag tycker den är rätt snygg också.

Eftersom Linda började prata om sura mjölkspyor kom vi fram till att maskintvättbart garn var en fördel. Jag rotade i gömmorna och hittade ett no-name-akrylgarn. Det var till och med nästan skönt att sticka med! (Det gnisslade inte ens!)

Linda: Om bebisen inte passar i tröjan är det bebisen och som reklameras, inte tröjan. Bara så du vet.

LINDA IS HAVING a baby and asked me to knit a baby sweater. Baby clothes are fun. They're tiny and easy knitted and... Tiny... And quickly finished. I made a Baby Yoda Sweater, a sweater with ties for babies aged 0-6 monthts. (Or so the pattern say, I haven't got a clue what a newborn or a six months old baby looks like.) It's a quite fun pattern and as I said, it's a quick knit. And, I do think it's quite pretty too...

Re-union

2011-02-27T10:49:00.001+01:00

Bild: Lisa

DET VAR STICKNING hos Lisa i går. En slags mini-re-union av sommarens stickläger. Ulrika hade kommit ner från norr och vi passade på att träffas. Det ser visserligen ut som om jag mest surade, men riktigt så illa var det inte. Däremot såg Ulrika ut att bli lite irriterad när både Evert den förskräcklige och Larsson den monstruösa, attackerade både henne och hennes nystan. Mer om Evert, Larsson, Lisa och Ulrika kan du läsa här och här.

Frasse, ullen och jag

2011-02-19T22:10:00.001+01:00

FÖRRA HELGEN VAR inte bara hönsskit. Det var fårpedikyr också. Och ett berg av nyss avhyvlad ull som jag fick rota hur mycket jag ville i.

Jag kom hem med två bärkassar. Vilket är en bra bit ifrån de två sopsäckar jag tog hem sist. (Efter höstklippningen.) Fast den här gången var det bara den absolut bästa ullen. Och vilken jäkla fin ull sedan! Jag har suttit och sorterat och testa (delat på ullockarna) idag och jag har varit lycklig. Visst är det skumt att ull kan göra en så glad? Lägg en katt i knät ovanpå det och så har du en riktigt bra dag! Frasse, ullen och jag det är grejor det!

Den nya utedrogen

2011-02-13T21:43:00.001+01:00

JAG HAR SNORTAT hönsskit i två dagar.

Biverkningar: Starkt stickande känsla i nos samt kraftig träningsvärk.

Visst har vi haft höns hemma. Morsan och farsan har det fortfarande. Ändå var det där med att handskura sittpinnarna och bajsrännan med rotborste var något helt nytt gör mig.

(Jag har varit här och när jag inte är där och fuskar mig genom hönshusstädningen lovar jag att de har Västsveriges absolut renaste hönshus.)

Här hade jag tänkte lägga in en teckning på hur hönsskitsnortande går till, men insåg att det var ytterst olämpligt att visa hur man missbrukar, så jag lät det vara.

I'VE BEEN SNORTING hens poo for two days.

Side effects: A biting feeling in my nose and sore mucles.

We have got hens at my parents home like forever. My folks still have a few of them. Still that thing about scrub the resting stick by hand is something completely new to me.

(I've been here and I promise that they normally got the cleanest hen house in Western Sweden. Right now I'm not sure they qualify for that as I did cheat some...)

2011-02-11T18:30:00.000+01:00

JAG ÄR INTE död, bara väldigt, väldigt trött. Förlamande trött. Försöker reda ut om det är baskilusker eller för hög fart på tillvaron. Kanske en kombination.

Jag spinner fortfarande. Och stickar. Och kardar. Handkardning är meditation, du borde testa det. Det här är resultatet av kardandet och spinnandet av fibersnuttarna jag visade senast.

I'M NOT DEAD, just very, very tired. I'm trying to find out whether it's a sneaking cold or a too high speed in my every day life. Or maybe a combination.

Anyway, I'm still knitting and I'm still spinning. And carding. By hand. It's better than meditating. You should try it!

YARN SALE on Etsy

2011-01-28T13:03:00.000+01:00

NU HAR JAG 25 % REA på utvalda garner i min Etsy shop. Ta en titt här!

I'VE GOT 25 % SALE on selected yarns in my Etsy-shop. Check it out here!

Handkard istället för elkard

2011-01-28T09:56:00.001+01:00

EFTER ATT HA dragit på det riktigt länge, köpte jag till slut de där svindyra handkardorna från Glimåkra jag har sneglat på en halv evighet. Och vet du vad? Jag ångrar det inte en sekund! Handkardning fungerar som terapi. Man börjar och så sjunker man in i något slags meditativt tillstånd.

Fibrena på bilden är resultatet av ett fiber-SWAP i Ingrids kamratcirkel. (Du kan se bilder här och här från tidigare tillfällen.) Vi tog alla med oss 200 gram fiber. Sedan delades allt upp rättvista längder så att alla fick lika mycket av allt. Tillbaka fick man 200 gram knasiga färgkomninationer. Den översta bilden är "orginalet", det jag fick i min påse. Jag tyckte att det var lite tråkigt så jag duttade i lite klargult, neonrosa, vrålröd och knallorange. Och så kardade jag allt för att dels få en "råare" känsla i garnet, dels för att blanda färgerna så att färgövergångarna blev snällare.

Fortsättning följer.

Nyspunnet

2011-01-25T20:47:00.000+01:00

JAG HAR ÄGNAT ganska mycket tid åt spinnande på sistonde. Två av resultaten har lagts upp i min Etsy-shop idag. Nicke, ett tretrådigt sockgarn i superwash-merino och Hedvig ett supermjukt tvåtrådigt garn i merinokorsning. Hedvig är det dessutom lite stuns i. Jag gillar henne starkt.

Tre knäppa vintersporter du aldrig kommer se i OS

2011-01-23T22:20:00.000+01:00

DEN STICKANDE BRODERN fyllde år idag. Eftersom han inte är som alla andra (som skulle fixa fest eller kalas) bjöd han till traditionellt vintersepel i knäppa islekar istället. Jag slår vad om att ni inte hört talas om hjälmcurling, issprint eller skridskoskytte tidigare?

THE KNITTING BROTHER celebrated his birthday today. As he's not like everyone else (that would have arranged a party) he invited his friends and family to compete in the traditional crazy ice winter games. I bet you never heard of helmet curling, ice sprint or ice skating biathlon before!

Tur

2011-01-21T16:22:00.000+01:00

TUREN HAR VARIT på min sida på sistonde. I alla fall när det gäller byten och fina garnvinster. För en halv evighet sedan bytte jag ett effektgarn jag nog aldrig skulle ha använt, mot fyra nystan alpackagarn. Jag begärde mycket mindre än vad jag fick, men Myggan är snäll. Hon skickade med ett par stickmarkörer också. Gôrfina! Behöver ni nya ska ni snacka med henne, hon är skitduktig! Garnet ska bli en sjal till min mormor. Funderar på något i den här stilen.

Och lagom till jul vann jag garn i Grodans adventstävling. Två nystan Debbie Bliss Rialto DK. Lyx! Ska bli en mössa. Förhoppningsvis kommer jag igång (och avslutar) innan vinterkylan försvinner. Och så hade Caprifool en riktigt klurig utmaning i sin blogg någon gång i mellandagarna. Jag var inte snabbast med svaret, men jag var så duktig att jag fick ett tröstpris. Ett sockgarn i BFL. Ska bli ett par sådana här när jag väl får tummen ur.

Fluffiga Fia

2011-01-19T19:38:00.002+01:00

FIA LÄMNADE HEMMET i en svart påse idag. Med frimärken på. Hon ska till den kungliga huvudstaden. Fia är spunnet på beställning för att passa en Åppås. Nu håller jag bara tummarna för att hon (Fia) gör sitt jobb.

126 meter. 145 gram. Två trådar och väldigt väldigt mjukt.

FIA LEFT HOME in a black plastic bag today. With stamps on. She's bound for the royal city of Sweden. Fia is spun on order to fit the pattern of a Åppås. (The link is to a Swedish blog, but I believe the pattern is written in English. You can also find it here on Ravelry. ) I keep my fingers crossed that the yarn will do it's work for the pattern.

126 metres. 145 grams. 2-ply and very, very soft.

När man inte vet hur en tusing ser ut

2011-01-19T14:14:00.001+01:00

JAG LADE UT min elektriska kardmaskin på Blocket i går. Fyra timmar senare var den paxad och idag kom en man från Ängelholm (!) för att hämta den. Han betalade kontant. I tusenkronorssedlar. Jag minns inte när jag såg en tusenkronorssedel senast och var pinsamt nog tvungen att gå och googla upp giltliga svenska sedlar för att vara säker på att han inte hittat pengen i någon urgammal gömma. Men de gällde.

Om någon annan liksom jag mest ser kontokort och nuffror på en skärm istället för riktiga pengar, kan jag avslöja att riktiga tusenlappar ser ut så här. Minus den svarta texten, då...

Bilderna kommer från Sveriges Riksbank.