Wednesday, January 25, 2017

Garnet i källaren

Jag tappade styrfarten i utmaningen i slutet av förra året. Med en månad kvar av utmaningen hade jag en jäkla massa garn kvar. Fram tills dess hade allt garn jag valt att göra mig av med faktiskt lämnat huset, men i slutet av december fanns inte tiden, lusten eller orken att sälja. Så jag började bära ner garnerna jag inte längre ville ha i källaren. De fyra kilo garn jag valt att spara återfinns i en garderob medan bortsorerat garn står i lådor och kassar i källaren. En del av det kommer att säljas, men största delen kommer att skänkas bort. Som jag skrev i förra inlägget, hade jag kunnat dra ner ännu mer på garnerna jag valt att spara. Huvudanledningen till att jag inte går hela vägen och gör just det, är rätt enkel: jag har inte råd att köpa nytt. Och sticka behöver en ju! Alltså får jag behålla det jag tycker bäst om tills ekonomin blir bättre. Inte för att jag har ett överdrivet sug efter att köpa nytt garn, men någon gång kommer jag ju behöva göra det också...

Jag tänker att mina framtida garninköp kommer se annorlunda ut mot vad de gjort tidigare. Jag kommer köpa mer svensktillverkade garner och förhoppningsvis ta upp spinnandet igen. (Spinnandet har legat lågt ett bra tag nu.) Dessutom kommer jag att i större utsträckning hålla mig till några få tjocklekar. Jag har insett att varken lace eller bulky är min grej. Jag stickar helst i fingering, sport eller DK. Att begränsa sig till några få tjocklekar innebär i sin tur att det blir lättare att använda upp restgarnerna. Det ska nog bli ordning på torpet så småningom. Tills dess fortsätter jag att jobba på det garn jag har.

Summa summarum från den här utmaningen är att det varit förbannat jobbigt att göra sig av med en del garner, men att det varit jäkligt värt det. Faktum är att jag bara har kvar garner jag faktiskt vill jobba med och det är inte fy skam!

Wednesday, January 18, 2017

Sjätte månaden


Jag saxar från senaste uppdateringen på Instagram:

#destashalong har pågått i sex månader idag. När jag började hade jag 70 kilo garn. Det du ser på bilden är det jag hade kvar i går kväll. Fyra kilo. Idag sitter jag på annan ort och försöker sammanfatta det senaste halvåret, inser jag att jag inte vill ha det där garnet heller. Det ger en slags tomhet. Som om en del av mig har försvunnit. Inte för att garnet är borta, men för att jag inte längre känner ett begär efter att äga det. En hel identitet försvunnit. Det var inte riktigt det här jag hade tänkt mig när jag började. Jag ville bara rensa upp lite, se till att det jag hade kvar var sådant jag faktiskt ville sticka med. Sedan visade det sig att de härvor jag verkligen ville ha kvar, var de jag först stickade upp. Använd det du vill ha och släpp taget om det andra. Så logiskt, så svårt. Det finns inget självändamål i att göra sig av med saker bara för att, men det finns heller inget självändamål att äga bara för att äga. Om jag hade tagit fotot idag, hade det legat fyra grå härvor i den gröna lådan. Det är helt galet och kan vara en början på en identitetskris...

Femte månaden


Femte månaden av mitt garnutrensade var en smärre katastrof. Jag tappade gnistan och lär allt bero. Stickade knappt något och lyckades inte få ut mer än ett knappt kilo ur huset. Så här såg det ut.

Månad 5
750 gram  Skänkt bort
100 gram   Stickat
Totalt ut: 800 gram
I och med det här, lyckades jag ta mig över 40-kilossträcket. Ute ur mitt hus var 40 150 gram.