Thursday, July 28, 2016

Vad som blir kvar


Vad blir kvar när man rensar ut ett garnberg? Inte så mycket, eller en hel del beroende på hur man ser det.

För min del handlar det om minst sju ostickade tröjor. Sju tröjor på sex månader kan bli tight. Det du ser på bilden ovan är det som blev kvar i min vill-spara-hög. Jag kan erkänna att jag delade upp sparahögen i två delar: en för sådant jag ville behålla och sådant jag ville sticka på i mån av tid. Sen insåg jag att jag varit rätt naiv som trodde att jag skulle ha tid att sticka mer än det jag verkligen ville ha kvar, så i-mån-av-tid-högen lades till sälj-högen. Någon föreslog att jag skulle ha en fysisk garnloppis. Jag börjar bli lockad av tanken...

(Missade att sätta ut deadlinedatum i förra inlägget – det är 18 januari 2017 som gäller.)

Monday, July 18, 2016

Tjugo årsförbrukningar

Jag var brutal nog att hälla ut allt mitt garn på golvet. Allt garn. Kan väl säga att det ger perspektiv på saker och ting.


För att vara riktigt säker på att jag inte skulle kunna skoja bort garnberget, vägde jag varje plastback, flyttlåda och förvaringssäck. Det du ser på skärmen framför dig väger i runda slängar 70 kilo. Med mina 3,5 kilo om året innebär det att jag har tjugo (20!!!) årsförbrukningar med garn.  

När det låg där utspritt på golvet kunde jag konstatera att det mesta av det legat undanstuvat på ett eller annat ställe i långa perioder. Tycker jag verkligen om mitt garn om en stuvar ner det i en låda och lägger det på vinden? Jag tror inte det. En stor del av min stash har emellanåt fallit i glömska och sedan återupptäckts bara för att åter falla i glömska. 

De dagarna är över och det är därför jag frivilligt gör mig av med 97,5 procent av mitt garnlager det närmsta halvåret: för att enbart ha 100 procent inspiration och stickglädje kvar i min garnlåda.

Vill du hänga på? Jag kommer att tagga mina de-stash-bilder på Instragram (där du hittar mig som @theknittingseaman) med #destashalong och hoppas att det är någon mer som vill utmana sitt garnlager. Hur ditt mål ser ut kan bara du avgöra, men jag lovar att finnas där och heja på dig hela vägen! 

Edit: Jag glömde ju helt bort att sätta upp slut-datumet för min egen utmaning! 18 januari 2017. Det är då garnet ska vara borta. Ett halvår från nu.

Sunday, July 17, 2016

Låt den stora garnutmaningen börja!


Ingen sa ”Varför inte gå tillbaka till skolådan du hade från början?”. Jag hade faktiskt räknat med att någon skulle göra det. I och med det står det också helt klart att ”genom sig själv känner en inte andra”. Jag är antagligen me tävlingsinriktad än de flesta, för jag hade sagt just så: tillbaka till skolådan. Det var en lockande tanke samtidigt som det halvt skrämde skiten ur mig. En skolåda garn är verkligen väldigt lite garn.

Jag har fått många bra idéer och förslag på hur jag ska tänka med mitt decimerande. De känslostyrda förslagen har haft en klar majoritet över de konkret mätbara och jag anar att det är fler än jag som tänkt tanken men samtidigt inte orkat ta tag i det känslomässiga arbetet det faktiskt är för många av oss. Vi fäster oss vid saker, så är det.

För att göra det hela enklare, tog jag en titt på min Ravelry-historik och konstaterade att jag är ganska jämn i min garnförbrukning. Under åren 2012-2014 stickade (och virkade) jag upp ungefär 3,5 kilo garn om året. Det var faktiskt någon som föreslog att jag skulle hålla mig till ett visst antal projekt, t.ex. en tröja, två sockar, en sjal o.s.v. Den personens beräkning landade på ca 3,5 kilo.

Jag har några äldre papplådor av det stadigare slaget från IKEA. De är på 16,5 liter. Om härvorna är hårt tvinnade, får jag i 18 stycken. Det är 1,8 kilo och ett drygt halvårs förbrukning. En rejäl skolåda. En rejäl utmaning. Jag borde klara det på ett halvår. Den 18 januari 2017 ska jag alltså ha en liten låda garn kvar.

Jag kan erkänna att jag redan vägt mitt garn och i morgon tänkte jag både visa bilder på garnberget och avslöjar jag hur många årsförbrukningar jag har i dagsläget. Behöver jag säga att det är mer än vad jag trodde?

Friday, July 15, 2016

När en scarf blir den utlösande faktorn till "katastrofen"

Förra inlägget var inget skämt. Det känns som om jag behöver påpeka det. Jag gör mig av med min stash. Ingen tvingar mig. Att låta er bestämma hur mycket som blir kvar var mer en kul grej. Man kan inte styra över allt i livet och ibland är det kul att testa gränserna.

Det var en scarf av bambugarn som fick mig att inse att det var dags att säga goodbye. Den var mjukare än mjukast och tyget hade ett underbart fall. Nystanen var en present, hade legat länge och förtjänade att stickas upp. Framförallt var det för fint för att göra sig av med. Det gröna nystanet hade vaga skiftningar och det färdiga plagget började nästan leva i de gröna ränderna. Så kär jag var i resultatet… Och så tråkigt den hade varit att sticka! Bambugarnet ville inte bli aviga maskor och även på rätan bråkade det, splittrade och vred sig ovilligt.



När jag tänkte efter, insåg jag att jag hade ganska många sådana garner. De som varit för dyra i inköp för att ignoreras eller slumpas bort på Tradera. Som egentligen inte har rätt kvalité, eller bara fel färg. Garner som blivit liggande i flera år, flyttats med till nya bostäder, placerats om i olika hyllor, lådor, skåp och så en ny flytt. Garner jag egentligen inte vill ha, men som jag ändå inte kunnat göra mig av med eftersom… (Eftersom jag någon gång tyckt om dem… Eller bara fått dem till ett jävligt bra pis… Eftersom de varit dyra i inköp… Eftersom…)

Jag insåg att jag inte vill lägga tid på att sticka upp garner jag inte hade köp om de legat framför mig idag. För det är okej att ändra smak. Det är okej att köpa fel. Det är okej att ge bort fint garn. Det är okej att sälja det garn man tidigare betraktat som en skatt. Det är okej att göra en dålig affär på försäljningen. Det är okej.

Jag har fått flera olika förslag på hur jag ska tänka när jag drar ner på garnlagret. Om någon sitter inne med ett riktigt bra förslag eller ett (o?)schysst sätt på hur man kan göra, går det fortfarande bra att lämna en kommentar.

Monday, July 4, 2016

Jag gör mig av med min garnstash och du bestämmer hur mycket jag får ha kvar, okej?


När jag började sticka rymdes min totala garnstash i en skolåda. Idag sex och ett halvt år senare, skulle jag kunna öppna en mindre garnbutik med allt garn jag har undanstoppat i en triljon olika gömmor.


I och med flytten från gården har jag tvingats röra runt i allt garn. Och inte bara garnet utan allt vad jag har samlat på mig i huset, verkstaden, garaget, stallet och ladugården. Jag har till sist insett att alla de här prylarna, de gör mig inte lyckligare. Så jag har börjat göra mig av med dem. För varje pryl som lämnar hemmet, mår jag lite bättre. Jag har redan kommit en bra bit, men just garnet är svårt att göra sig av med. Man skulle säga att det är mina sentimentala ägodelar, de som slår an strängar inom mig som säger att jag inte, inte, inte vill göra mig av med det. Alltså är det kvar.

Så jag tänkte bjuda in dig att följa min resa tillbaka mot skolådan. För att jag lättare ska kunna göra mig av med det jag inte längre behöver och kanske för att inspirerea någon annan till att i alla fall göra sig av med de där skämsgarnerna som gömts undan längst in i garderoben.

Jag tänkte att jag ska få ett halvår på mig. För att det hela ska bli lite roligare (eller mer plågsamt, beroende på hur man ser det), tänkte jag att du kunde få vara med och bestämma hur mycket jag får ha kvar när jag går i mål. Hur mycket garn jag får ha kvar, beror alltså på dig. Jag tycker det är lagom galet. Det är inte bra att ha för mycket kontroll själv. (Gulp!) Så, ge mig förslag på hur mitt mål ska se ut! Kör hårt! Känns det bättre för dig får du självklart vara anonym. Motivera gärna ditt svar så att jag är med på hur du tänker eller hur du kom fram till ditt svar. (Det är självklart okej att vara helt spontan också.)

Här är lite fakta som kan vara bra att ta hänsyn till när du ger mig min dom:
- Mitt mål med den här utmaningen är att på sikt bara sticka saker jag verkliven vill ha och behöver – i garner jag verkligen tycker om.
- Jag planerar inte på något sätt att sluta sticka, oavsett hur man kan tolka föregående inlägg.
- En relativt stor del av min stash består av garner jag spunnit själv. (Och det här skriver jag bara för att få dispens för att behålla lite mer än vad jag borde, så du kan bortse från sista punkten.)

Det här sker för öppna ridåer så dela gärna på sociala medier eller i din egen blogg. Vill du hänga på får du gärna höra av dig! Har du frågor är det bara höra av sig! Du når mig via kommentarerna här, på the_seaman@msn.com eller via Instagram på @theknittingseaman. Nu kör vi!