Wednesday, June 22, 2016

Knodden och reflektionen av mitt (nya) liv

Jag har precis gått av mitt niotimmarspass när äldste brodern ringer för att berätta att jag ska bli moster. (Skitspännande, jag visste inte ens att jag hade en syster!)

Vi snackar iväg om saker (typ bebisar och den där flaskan whiskey som farsan skulle öppna när han fick sitt första barnbarn och som jag redan – utan att fixa honom barnbarn, velat öppna i tre år) medan jag, som den sticktok jag så länge varit, börjar fundera över  vad som skulle kunna stickas till det nya livet.

När samtalet är slut sätter mig i bilen för att köra de tio milen hem. De tre första milen fokuserar jag fortfarande på vad jag ska sticka, vilka stashgarner som skulle kunna passa... Efter fyra mil tar tankarna nya vägar... Jag känner liksom inget jättesug över att sticka. Efter sju mil, lagom till att jag sursar förbi motet där min bror och hans tjej bor, inser jag att jag faktiskt inte har någon lust att sticka något till knodden alls. Tomheten infinner sig.

På sätt och vis symboliserar det här mitt (nya) liv. Jag gör och säger saker av vana. Inser först efteråt att vanan inte riktigt stämmer överens med mitt sätt att se på saker och ting nu för tiden. Det ger en enorm frihetskänsla att bryta sig ur de invanda mönstren. Samtidigt flylls jag av en stor jäkla sorg över att ha tappat det som varit en så stor del av mig så länge. Vi människor har en tendens att identifiera oss med yrken, hobbies eller personer. (Gissa vad "den stickande sjömannen" identifierat sig som...) När förutsättningarna sedan förändras, förlorar vi kursen och går vilse. I alla fall gör jag det. Jag funderar mycket nu. Över vad som är viktigt, vad som gör mig glad och om det finns saker som är värda att hänga sig fast vid, trots att de tappat sin charm. Vad identifierar du dig som och vad skulle du göra om den identiteten försvann?

5 comments:

  1. Jeg kjenner meg veldig igjen i det du skriver her. Har også identifisert meg veldig mye med min strikkehobby, og etter å ha hatt et påtvunget opphold (på grunn av en betennelse i høyre arm) har jeg måttet revurdere hva som utgjør meg utenom det at jeg liker å strikke. Jeg har også identifisert meg veldig mye med det å være student, men har jo etter endt utdannelse ikke den tittelen lenger, og sliter nå med å finne ut hva jeg "er".
    Det er to år siden jeg ble uteksaminert fra universitetet, og nå endelig begynner jeg å godta/forstå at jeg er veldig kompleks og har mange sider, og alle utgjør jo personen "meg". Jeg jobber mye med å bli kvitt presset og forventningen om å passe inn i en boks, eller et spesielt yrke som liksom skal være meg for resten av livet. Livet er for kort til å putte seg selv i en boks, syns du ikke?
    Jeg er glad for å lese at du tenker på hva som gjør deg lykkelig og glad, det er de tingene som virkelig betyr noe. Jeg prøver også å tenke slik - det er jo lov til å bare være til!
    Stor klem fra Elise

    ReplyDelete
  2. Vid ett nattligt samtal efter en fest i min tidiga ungdom gnällde jag över att jag inga intressen hade och att det gjorde mig tråkig. Då sa min kärleksfulla kamrat att tvärtom, det gjorde mig spännande för då kunde jag vara med överallt. Som blodgrupp 0, typ.Det har varit befriande och det är nog mest andra som identifierar mig utifrån vad jag pysslar med. Här på landet tänker nog grannarna på mig som en lumber-jack-wanna-be och så fnissar de...

    ReplyDelete
  3. Jag identifierar mig nog med väldigt många olika saker. Jag hade dock blivit väldigt ledsen om min kreativitet helt försvann eftersom det ger mig mycket glädje och avkoppling, som jag verkligen behöver pga utmattning och andra besvär. Dessutom gillar jag hållbarhetstänket med slöjd väldigt mkt :) Grattis hur som helst! Syskonbarn är hur kul som helst, oavsett om en stickar eller inte! :)

    ReplyDelete
  4. Jag har också haft skeden i livet när jag har varit tvungen att omvärdera och hitta nya vägar och nya sidor av min identitet. Dock har inga sidor försvunnit, men jag har periodvis låtit olika delar ta olika mycket plats. Som du beskriver är det en kamp att förändras, även om förändringen i sig leder till något mycket bättre. Det tar tid och det gör ont, men så småningom blir en mer komplett än vad en var från början. Kanske blir du sugen att ta upp din hobby igen, kanske inte. Kanske hittar du en ny? :) Lycka till med fasterskapet och med allt annat!

    ReplyDelete
  5. Nu känner jag inte dig och har bara träffat dig en gång när du höll kurs i att spinna på slända (grymt bra för övrigt). Och så har jag ju förstås läst din blogg. Själv har jag "omdefinierat" mig själv några gånger i livet, jag tror är en naturlig växtprocess. Ibland är det bara lite mer turbulent. I grunden tror jag att man är den man är. Sedan kanaliseras det genom ens intressen. Du har slagit mig som en kreativ, nyfiken och glad person. En kämpe som inte ger upp. Sticksuget? Tja, det kan väl vara allt ifrån att du producerat så många sockor så annat pockar på till att det var något som du definierarade dig så hårt med att när livet i övrigt förändrats så vet man inte vad av det "gamla" man vill ha kvar? Du kanske blir keramiker eller marathonlöpare, men utlopp för din energi och skaparglädje kommer du nog att hitta en väg för. Låt stickningen ligga i lite träda så märker du om det är bara en svacka eller inte. Sy eller snida en träleksak till syskonbarnet istället :) Så får du nytt fokus och en ny vinkel. Och grattis till syskonbarnet! De är bäst! Är själv stolt faster till 5 stycken :D

    ReplyDelete