Saturday, March 14, 2015

R.I.P. Hätta


Det är vår. Krokusarna har tittat upp ur marken, björken ser ut att göra sig redo för pollenbombning och tackorna börjar bli löjligt runda om magarna. Det är ungefär två veckor kvar till första lamning. Därför kändes det väldigt, väldigt fel när ledartackan Hätta i onsdags kväll visade lamningstecken, trots att varken vuvla eller juver skvallrade om att det var dags. Sedan kom de rosabruna, illaluktade flytningarna.

Att något var fel var vi helt på det klara med. Veterinär rådfrågades vid ett flertal tillfällen innan en slutligen tillkallades i torsdags kväll – och det konstaterades att lammen behövde ut. Hätta fick aborterande medel. I går gick jag in för att plocka ut lammen, men fann att fostret satt bom fast och allt som hände när jag drog, var att lammet gick sönder innuti tackan. (Hypotesen var hela tiden att lammet var dött och att det troligen varit det ett tag...) Jag ringde efter en fårägande vän som kastade sig in i bilen, bara för att konstatera att inte heller han kunde göra något. Lammet satt fast. Veterinär tillkallades igen.

I natt vid tolvtiden startades sådeles projekt uttagning av lamm tillsammans med en rutinerad veterinär. Efter fyrtiofem minuter i tackan gav även hon upp. Jag väckte Erik som hämtade bultpistolen. Lite efter ett inatt, fick Hätta så till sist vila efter att ha legat och skrikit på ett sätt som jag aldrig trodde att ett får kunde skrika på.


Även om jag själv tycker att jag har en viss distans till livets gång när det kommer till djuren, är det tungt som fan när de blir sjuka. Att planera en slakt är en sak, att tvingas ta bort ett djur för att det lider är en helt annan. Jag bryter ihop varje gång.

Enligt veterinären var fostret troligen missbildat och hon spekulerade i att en lem stod upp åt fel håll och bromsade utdragandet. Innan hon åkte, berättade hon att hon i och för sig gått bet på att få ut kalvar och föl, men att det var första gången hon inte lyckats få ut ett lamm ur en tacka. Vi har alla vår första gång. Det här var min och bevisligen hennes också.

TIPS TILL DIG SOM HAR FÅR (eller funderar på att skaffa):
Gå med i Facebook-gruppen "Vi som har får". Du finner allt från nybörjare till veteraner, hobbybesättningar till stora produktionsbesättningar i gruppen. Det är högt i tak och ingen fråga är för liten eller för stor att diskuteras - med ett undantag: vargens vara eller icke vara. 

Jag fick många tips och råd under arbetet med Hätta och även om det inte gick vägen den här gången, lärde jag mig mycket av de som hjälpte mig och instruerade över nätet och telefon. Förhoppningsvis lärde någon annan sig något genom att läsa om det som hände också