Sunday, November 30, 2014

Tack SVT och tack Bhutan


Igår såg jag en Dox-dokumentär om en liten pojke som bodde i en by i Bhutan. I en väldigt avlägsen by i Bhutan, verkade det som. Den skulle handla om hur tv och internet kom till landet och hur pojkens by skulle få elektricitet. Men den handlade mer om hur en mor lämnar bort sin åttaårige son till det lokala munkklostret och om hur hela familjer kämpar för att få möjligheten att se amerikansk wrestling i sina egna hem.

Det var en underlig dokumentär på många sätt och kanske inte minst en rejäl kulturkrock. I en scen lämnar den siste vuxna munken klostret och kvar blir den åttaårige pojken och en lite äldre pojke, kanske tolv-tretton år gammal. Förvirrande. Men munken var glad.

Det var nog inte filmarnas mening att man skulle bli mest faschinerad av moderns spinnande, men så blev det. Hon hade en speciell teknik. I alla fall i västerländksna mått mätt. Istället för att låta sländan spinna så länge som möjligt, lät hon den bara snurra en kort stund innan den hamnade mot hennes ben och hon fortsatte jobba med den tvist hon hade byggt upp i tråden. Sen snurrade hon upp garnet fort som attan och gav ny snurr. Medan hon satt ner. På golvet.

Jag blev så jäkla inspirerad att jag rotade fram en tvättad fäll och satte mig för att karda ull så snart dokumentären var slut. Idag har jag ägnat en hel del tid åt att spinna. Tänk att jag nästan glömt bort hur kul det är att spinna med slända. Tack SVT och tack Bhutan för den pushen!

Dokumentären När tv kom till Bhutan hittar du på SVT Play.