Saturday, March 15, 2014

Äta, andas och gråta cement

Ett av fartygets konstverk.

Jag hade tänkt träna en del nu när jag är ombord, men orken försvinner när man jagar runt i lastrummen med gummiklubbor och sopborstar i timtal. Jag tänker att det är träning det med.

Fartyget är specialbyggt för att ta cement och det är det enda vi går med. Om du någon gång blandat cement och tyckt att det dammar en fasligt massa, kan jag säga att det inte är bättre när dealar med resterna efter en åttatonslast. Jag äter cement, andas cement, gråter cement. Jag har lärt mig att det finns en oskriven regel som säger att man alltid har med sig ögondroppar och lotion när man mönstrar på här. Cement drar sig till fukt och letar in sig i ögonen och den torkar ut hud. Eftersom jag varken har med mig det ena eller det andra, kommer jag väl vara både rödögd och knastrig när jag åker hem.

Men, jag har det bra. Det känns som hemma. Lite som att vara tillbaka i sitt rätta element. Det var svårt som fasen att gå iland och vänja sig vid åtta-till-fem-jobb (det tog ungefär sju år), men återanpassningen till sjölivet har gått på nolltid. Nu är bara frågan vad som händer efter det här. Om det tar sju år att anpassa sig till landbacken en andra gång. En gång sjöman, alltid sjöman, liksom...