Tuesday, February 25, 2014

Vårmorgon i värmland


Jag fortsätter sticka från stashen. Garnet till den här västen kommer från en liten fårfård utanför Kungälv där ägaren hade en förkärlek till att skicka in ullen till spinning, trots att hon själv inte stickade. Jag kom i kontakt med henne när jag skulle köpa Harry, den bufflige vite värmlandsbaggen. Jag tror att det slutade med att jag köpte garn för lika mycket pengar som jag köpte bagge för – kvinnan hade en hel garnskatt hemma. Bara fårfärgade nyanser i mörkt brunt till ljust beige. Redan när jag plockade ihop härvorna lovade jag mig själv att göra en islandströja i dem.

När jag så här ett och ett  halvt år senare kom till skott, insåg jag ganska snart att jag (givetvis) köpt för lite garn. Den mörkare basfärgen skulle inte räcka till ärmar. (Särskilt inte som hundrackarn gnagt på en av härvorna och delat upp den i kortare längder.) Att besluta sig för att göra en väst var väl inte så stort, men garnbristen var bara ett av många problem längs vägen. Du som känner mig, vet att jag är en provlappsstickerska. Provlapp stickades även denna gång. Grejen var bara den att garnet är lönespunnet på ett litet spinneri som kanske inte har helt 100-procentig koll på meterantal och tjocklek på sina garner. För stickfastheten jag fick fram för ett av de ljusbeige garnerna, stämde inte alls överens med stickfastheten på det mörkaste. Och så rullade det på.


I slutänden satt jag med en skitsnygg väst som jag ville behålla, trots att den är lite för tight över axlarna och eventuellt aldrig kommer sitta bra hur mycket jag än skulle tappa i vikt. Det är fruktansvärt frustrerande. "Men det syns inte på bilderna" säger du kanske då. Kanske inte. Men då ska jag erkänna något för dig. Jag har dragit som en tok i den för att den ska sitta bättre vid fotograferingen. Jag har blockat den. Funderar på att blocka den igen. Funderar på att sticka på en kant på ärmarna för att förlänga dem. Funderar på att skicka den till någon som den sitter bättre på. Funderar på att köpa mer garn och sticka en ny. (Men då faller ju onekligen grejen med att sticka från – och minska, stashen...)

Hur det än är med storleken gillar jag verkligen oket. Den mörka basfärgen och de tre mörkare nyanserna i oket kommer från den lilla fårgården och är spunna av värmlandsull. Den fjärde och ljusaste färgen i oket är handspunnen och kommer från en fårras som heter Romney. (Här hittar du en bild på hur ullen såg ut innan den spanns och hur garnet sedan blev.) Inget av garnerna är supermjukt och en del skulle nog säga att plagget kliar. Själv är jag inte så känslig för det där och kan ha det direkt mot huden. Jag gillar det lite ojämna och råa som blir i en del lönespunna garner. Det är liksom inte meningen att de ska vara "perfekta". I och med det här projektet har planerna inför att skicka egen ull på spinning börjat. Jag har ett gäng tackor med ungefär samma typ av ull i ungefär samma nyans. Vem vet, till hösten blir det kanske eget gårdsgarn?


Mönstret då? Det heter Vormorgun Létt-Lopavesti och finns gratis på Ravelry – eller här om du inte har tillgång till Ravelry.