Monday, February 24, 2014

Doris for me


Jag fyllde år i januari. Inget stort jämt tal, bara en siffra som ändrades. Men Eddy slog på stort och skickade mig världens finaste present ändå: ett par Doris-vantar. Det där med att få handgjorda saker gör mig alltid lite lipfärdig. All tid det tagit att göra dem...

Numera hänger de med mig i stort sett överallt. Som av en händelse passar de klockrent till mina båda vinterjackor och är dessutom stickade i vinterns favoritfärg turkost-ish. Jag sitter och funderar på om Eddy sett jackor eller ens vet om att jag plockar på mig turkosa grejor så snart jag kommer i närheten av dem – kanske är hon bara tankeläsare.


Eftersom solen knappt visat sig här de senaste månaderna och fotografassistans varit utom räckhåll, lånar jag bilderna från Eddys blogg. Om du mot all förmodan inte redan tittat in där, tycker jag att du ska göra det pronto! Hon har massor av fina grejor där!

Eddy, jag har sagt det tidigare och jag säger det igen, tack!