Sunday, January 5, 2014

Det där med bäddsockar


Jag har aldrig direkt behövt sova med sockorna på. Förutom det där året jag bodde i den lilla sommarstugan där jag sov med komplett underställ för att inte förfrysa under vinterhalvåret. (Sovrummet hade inget element men däremot ett dragigt fönster.) Men så flyttade jag upp till skolan (den jag flyttade från i somras) och insåg att det kan verkligen vara jäkligt skönt att ha ett par sockar på sig när man går och lägger sig. Huset var byggt runt 1928 och även om det fanns gott om element, fanns det också gott om ställen där kylan kröp på underifrån. Nu är det nästan standard att jag drar på bäddsockorna om kvällen. Inte för att huset är gammalt eller för att det drar från fönstren, men för att mitt nya boende är stort och för att jag är för miljömedveten (okej, snål) för att värma upp alltihop till en temperatur där långärmat och sockor inte behövs.

Mormor sover däremot med sockor sedan många år, trots att hon oftast kommer upp i tropiska temperaturer inomhus. Inför jul önskade hon sig ett par nya bäddsockar och som den goda dotterdotter jag är, tillmötesgick jag hennes önskning. Jag hittade ett spetsigt gratismönster som hette Pinky, rotade fram ett övergivet Regianystan och satte igång. Det gick inte åt mer än 48 gram till de ankellånga sockorna i storlek tettioåtta. Spetsmönstret var jäklig troligt att sticka och satte sig nästan genast. (Och kom nu ihåg att det är sagt av en spetsblind person. Vilket skulle kunna betyda att mönstret är busenkelt.) Jag tror bannemej att jag kommer göra ett par till i framtiden, fast kanske med något längre ben.

Vad mormor tyckte? Tja... Hon fick bara en socka i själva paketet eftersom jag bara hunnit halvvägs på den andra på julafton... Nu är de i och för sig klara, men eftersom tanten ränner till sin pojkvän i Kungsbacka stup i kvarten, hinner jag aldrig överlämna det kompletta paret. Så kan det vara.