Friday, June 27, 2014

Invasionen


När Bill kom och lämnade av förra årets ällingskörd (älling = ankunge), påstod hon att det var första året de fått smått. De var fyra. Lagom många. Eftersom jag har en strålande slutledningsförmåga, tänkte jag "en hona ger fyra ungar". Bra utdelning. Följdfrågor behövdes inte. Nu i efterhand tänker jag att jag kanske borde kollat upp det hela lite bättre.


För en vecka sedan brakade det loss. Ankhonorna blev ännu mer knäppa än vad de redan var. (Ankor blir sjukt aggressiva när de ligger på ägg.) Inte nog med att de har någon bitchig idé om att man måste uppfostra sina ungar helt själv och att man måste försöka döda om det kommer en annan anka i närheten, de är helt övertygade om att om man inte kan döda faran, kan man skita bort den. Människor (särskilt de som matar en) är särdeles farliga och jag har mer än en gång fått erfara hur en pressad anka rakettömmer tarmen på den mest vidrigt stinkande sörja du kan tänka dig. (Du anar inte hur mycket skit som får plats i en anka...)





Första honan (de två översta bilderna) kunde gratuleras till elva ällingar, den andra (resterande foton) till femton. (Okej, de var något fler från början men vi skippar de tragiska historierna här.)

Kul, fint, grattis, 26 ällingar innebär en rejäl ankstek varannan vecka plus en på julafton. Party party! Men – så kommer man till nästa problem... Ällingar växer. Och de växer fort. Det finns självklart lagar och regler för hur många ankor man får ha på en begränsad yta, men jag tror inte att någon blir lycklig av att bunta ihop 30 kg (slakt)djur per kvadratmeter. Alltså behöver fler ankhus byggas och fler ankhagar sättas upp.


Ankhuset ovan är en gammal hundkoja som stått hos grannen. Där inne ligger en tredje valkyria och vaktar god knows how many ägg. (Tanken att gå in och länsa boet har slagit mig, men jag känner att jag fått min beskärda del av ankskitar och sambon som sett och känt stanken själv, ställer inte längre upp som frivillig.)


Och den här gamla lekstugan har sett bättre dagar och skulle ha mött förbränningsdöden i år, men fick göras om till ankbo lite snabbt och lätt sådär. Här bor den lilla kullen på framsidan av huset och den stora på baksidan. Innuti är huset avdelat på mitten av en modifierad fårgrind. (Annars hade honorna försökt ha ihjäl varandra.) Mitt samvete (inte lagen) säger att hagarna är i minsta laget. (Om du är uppmärksam ser du att hagen på framsidan inte är nätad än – men det är på G.) Ytterligare ett ankhus (hopsatt av lastpallar) är under konstruktion och vi funderar på att köpa latemansversionen av hönsgård – platshönsnät med integrerade stolp för att snabbt och lätt smälla upp en tillräckligt stor hage.

Men, det är ju inte bara ankorna som förökar sig och växer. Även om det bara blivit en kyckling i hönshuset, håller lammen på att feta till sig. Det är bra. Men vad som är lite värre är att de håller på att bli könsmogna. Den nya bagghagen blev klar i går och i nästa vecka kommer vi skilja bagge och bagglamm från tackorna. Sedan återstår det att göra en ny hage för tackorna. Och en vinterhage i anslutning till ladugården. Och...

Alltså... Det är en del att stå i. Inte avgrundsmycket, men med tanke på min kassa förmåga av att planera känns allt plötsligt småakut. Men det kommer fixa sig. Snart...

22 comments:

  1. Så fina de är! De påminner mig om min barndom (hmm, det är några år sedan ;)) då min mormor födde upp ankor och kaniner. Det är först på senare år jag börjat äta och uppskatta anka. I barndomen var det mest traumatiskt när mina "kompisar" serverades. (Jag vägrade äta dem ;)). Återstår att tillaga kanin också, hmm. Du har säkert upptäckt att ankorna kan ge tjuvnyp också om man inte ser upp. Jag hade blåmärken på benen där de kom åt att bitas :) Ni ser onekligen ut att ha att göra.

    Var rädd om dig! Glöm inte att andas bara, det hjälper =D

    ReplyDelete
  2. Ohoj! Alla bilderna är supergulliga och andas lantlig harmoni! Så läserman texten! Mycket jag inte visste om ankor....:-D

    ReplyDelete
    Replies
    1. Bara att erkänna att jag inte heller visste så mycket jag heller...:P

      Delete
  3. ha ha, dessa ankor! Det är ju det här som är det BÄSTA med dem, att de blir mycket mat! Men jag förstår att du har att göra.

    Kan fö tänka mig några i försenad 30-årspresent. Så minskar platsbristen, menar jag! =)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Mat är bra. Utrymmet är mindre bra. Men det kommer ordna sig. Tar med mig egg gäng pipare nästa gång vi ses.

      Delete
  4. Ojsan! Rask tillökning där :-)

    ReplyDelete
  5. Gratulerer med familieforøkelsen!

    ReplyDelete
  6. Tack för varningen! Jag har tänkt skaffa ankor och då vet jag ju lite mer om förutsättningarna! Lycka till med jobbet!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Då kan jag ju passa på att säga att man bör vinklippa hanarna också. En del säger att de blir för tunga för att flyga, men våra har flaxat på ganska bra...

      Delete
  7. Den som gapar efter mycket..... ;) Det gäller att plocka äggen innan damerna har hunnit lägga sig. Att äta ägg är smidigare tillagat än pekinganka. =)
    /Anna

    ReplyDelete
    Replies
    1. I Filippinerna äter de "balut". Balut är ett kökt ägg, taget precis innan kläckning. Alltså hel kyckling i okläckt format. En delikatess. Det ultimata äggreducerarreceptet? Största möjliga utdelning utan extra tillsatt foder? :D

      Delete
  8. Du, det är för tillfällen som detta de där snabb-lösningarna med färdiga staket med stolpar finns!

    Jisses - vilken tillökning!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tack, känns skönt att veta att tillverkanra tänkt på just mig när de utvecklat produkten! Kanske inte något att satsa på i längden, men för en begränsad tid varje år känns det rätt lämpligt. :)

      Delete
  9. Oj, det börjar visst bli trångt i Seaman-land. Du har väl gott om frysboxar? Angående ankskiten får du väl hålla dig på behörigt avstånd...
    /kram

    ReplyDelete
    Replies
    1. Alltså, just det här med bristen frysboxar börjar faktiskt bli ett problem... Fler måste införskaffas! (Alternativt lär jag mig röka kött.)

      Delete
  10. Hahaha, åh så roligt att läsa om ankornas liv och leverne! Jag har funderat på ankor, men jag tror jag håller mig till mina höns tills vidare efter att ha läst detta... De är något lugnare när det kommer till reproduktionstakten.

    ReplyDelete
  11. Jag förstår att det är en stressig situation att befinna sig i, men det här är en fantastisk berättelse! Jag skrattade högt åt att läsa om ruvande valkyrior!

    ReplyDelete
  12. Haha, jag älskar att läsa dig historier om livet på landet!

    ReplyDelete
  13. Ha ha, underbart inlägg! Och jag vill så gärna bo som du (operation övertala motvillig sambo pågår).

    Får man förresten önska sig ett inlägg av dig som är spinning? Alla benämningar, typ topsband, kardflor, rolags osv. gör mig helförvirrad. Så jag skulle bli jätteglad om du någon gång ville göra ett inlägg där dettaeds ut en gång för alla! :)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Inga problem, det ordnar vi! Håll utkik! :)

      Delete