Saturday, March 8, 2014

Apelsinklyftor, hejjarop och snygga häckar

Jag kan redan nu säga att det här inlägget inte kommer handla om något garnrelaterat. Det kommer att handla om Vasaloppet och om färgen gul. Och ett uppvaknande.

Idag för en vecka sedan vid den här tiden, stod jag och förberedde min första Vasaloppsstart. Ur det vita startkuvertet plockade jag fram klistermärken för uppmärkning av skidor och ombytesväska, sändaren jag skulle ha runt foten – och min nummerlapp. Min gula nummerlapp. När jag drog upp den tänkte jag att guldgul är bättre än tokgul, men snygg var den inte. Jag tyckte inte om den. Inte alls. Bredvid mig plockade min bror och sambo upp sina vita nummerlappar.

Man gör nämligen skillnad på oss deltagare i Vasaloppet. Självklart finns det tävlings- och motionsklass – och sedan 1997 det till och med en officiell damklass. Det är ju inte illa. (Vi ignorerar det faktum att kvinnor inte kunde vinna – och här får vi helt enkelt inse att kvinnans fysik inte alltid kan jämföras med mannens, ett Vasalopp före 1997.) Men så var det där med nummerlapparna...

Män har vita nummerlappar. Veteraner, de som genomfört 30 lopp eller fler, har orange nummerlappar. Sedan två år* tillbaka innebär det att kvinnor rent teoretiskt också kan ha en orange nummerlapp. Två år, undrar du kanske? Men Vasaloppet firade ju 90-årsjubeleum? Du är något på spåren där. Men du förstår, före 1981 var det förbjudet för kvinnor att åka Vasaloppet. Distansen var för lång och det var inte bra för kvinnors hälsa att åka så långt. Det fanns de som försökte. Jag har hört talas om en kvinna som varje år satte på sig lösskägget och gav sig ut i spåret – och som varje år blev inplockad och diskvalificerad. Ja, och så var det kvinnan som genomförde ett lopp 1923. På 10 timmar, 9 minuter och 42 sekunder. Med träskidor. Det var efter det de förbjöd fler kvinnor att åka. Fram till 1981 som sagt. Ja, och så var det ju kvinnornas gula nummerlappar. De vi tilldelas av den enkla anledningen att vi är födda – ursäkta min plumphet, utan snopp.

Jag har frågat andra varför man måste ha en avvikande färg grundad på kön i en av världens största skidtävlingar. Det finns tre solklara vanligt förekommande (manliga) svar:
  1. Kvinnor ska ha avvikande färg på sin nummerlapp för det ger dem fler apelsinklyftor. (Kvinnor behöver mer energi?)
  2. Kvinnor ska ha avvikande färg på sin nummerlapp för att det ger dem fler och bättre hejjarop. (Kvinnor behöver mer uppmuntran?)
  3. Kvinnor ska ha avvikande färg på sin nummerlapp för att männen lättare ska hitta en kvinnlig rumpa att åka efter i spåret. (Männen behöver kvinnliga rumpor och är rädda för att följa en snygg manlig häck?)
Nummerlappsgrejen har skapat en viss osämja i min familj. Far (34 Vasalopp) och bror (10 Vasalopp) är helt oförstående och till min stora sorg insåg jag häromdagen att inte heller min mor (0 Vasalopp) förstår. Sambo (4 Vasalopp) förstår, men lägger sig inte i diskussionen. (Han och morsan tävlar därmed om vem som ligger sämst till just nu.) Och det var när jag insåg att folk inte ens kunde sätta sig in i situationen, inte över huvud taget förstå eller se en orättvisa, som jag bestämde mig för att inte hålla tyst längre. Oroa dig inte, det här är fortfarande vara en stickblogg. Men stickning är också feminism. Kanske bidrar det att jag åter igen är ombord och åter igen ser hur olika man faktiskt behandlar män och kvinnor. Inte för att man är elak utan för att man helt enkelt är en del av en kultur som satt ramarna för hur saker och ting ska gå till. För att man inte blivit lärd att ifrågasätta den.

Jag begär inte att folk ska tycka detsamma som mig. Vi har alla rätt till våra egna tankar och åsikter. Men om man över huvud taget inte kan tänka sig att se olikheterna, skillnaderna, avvikelserna, (oavsett om man förespråkar eller motarbetar dem) då tycker jag att det är ganska illa. Skidåkning har inget med kön att göra. Kön är ingen giltlig anledning att peka ut en skidåkare i mängden. Inte. Jag köper helt enkelt inte grejen med uppdelningen. (Jag skulle vilja säga att jag inte köper den gula nummerlappen, men det är ett faktum att jag betalade 1530 kronor för att få den, så jag måste tiga still där.)

Så, frågan är varför jag måste delta som en kvinna bland männen och inte som en deltagare bland andra deltagare? Jag skulle verkligen vilja ha svar på det.

* Vasaloppet ställdes in 1991 p.g.a. snöbrist, 2014 skulle ha varit det 33:e året då kvinnor fick delta

20 comments:

  1. Bravo varför inte sätta detta i Facebook jag hade med nöje delat

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tack! Du får gärna dela på Facebook om du vill, det är bara att kopiera länken och klistra in den i din statusuppdatering.

      Delete
  2. Jag förstår vad du menar och jag håller med, helt och hållet. Men ändå, som vän av ordning (organisationsordning alltså) kan det inte vara så att kvinnor har en avvikande färg för målgångens skull? Så att krans-pojken ska kunna se vilken kvinna som kommer först och ska ha kransen. När vi nu ändå inte kan komma allra först enligt fysiska lagar. Den kunde ju varit rosa istället. Skojar!
    Och beträffande din mamma, hon ska bo med din pappa, men inte med dig. Kanske därav hennes brist på ställningstagande.
    /Anna

    ReplyDelete
    Replies
    1. Rent tekniskt behövs inte nummerlappen alls för att veta att en kvinna (eller man) är på ingång. All information om åkaren sitter i chippet den har runt benet. Redan innan åkaren kommer in i kontrollen eller på målrakan, skickas en signal som varskor att åkaren är på väg. Alltså skulle man lika gärna kunna hålla utkik efter ett nummer istället för en färgad nummerlapp.

      Jag kan köpa att det blir enklare för publiken att se, men det motiverar fortfarande inte varför årets alla 2132 kvinnliga deltagare skulle ha färgad nummerlapp när enbart 242 av dessa ställde upp i elitklass – vinnaren borde återfinnas i denna grupp. Det ger oss närmare 1900 kvinnor som aldrig kommer vara ens i närheten av en medalstrid.

      Delete
  3. Bra skrivet! Har arrangören nån gång fått den frågan förresten, vet du det? Undrar hur de skulle motivera de gula lapparna, för inte skulle de väl svara att det var för flera hejarop eller apelsinklyftor...

    Vet hur jobbigt det är när en inte får medhåll från människor som står en närmast, den totala bristen på förståelse, "jag har inte varit diskriminerad alltså finns det ingen diskriminering". Hopplöst, men ändå viktigt att protestera och ifrågasätta, det kanske sår en tanke i alla fall.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag tror jag ska ta och skriva till dem... Och ja, det är pissjobbigt när folk inte ens anstränger sig för att förstå. Men vi är envisa i min familj. Ingen kommer ge sig i första taget. Vilket kan innebära att familjemiddagarna kan bli lätt ansträngda framöver... :)

      Delete
  4. Bra skrivet Elin, ser fram emot att läsa mer på din numera feministiska stickblogg!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Ha ha, den feministiska stickbloggen... Låter nästan som ett hot, va? :)

      Delete
  5. Så himla relevant! Tråkigt att sport ska vara så sexistiskt eftersom det finns vettiga människor också som gillar't.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Vasaloppet verkar vara en starkt traditionsbunden och konservativ organisation. Det är troligen enklare att låta kvinnorna behålla den gula färgen än att ta bort den och därför låter man det vara. Fast vi får i alla fall ha på oss vilka kläder vi vill. Don't get me started on beachvolley :)

      Delete
  6. Håller med du!
    MEN.....
    Jag kan ha viss förståelse för färgskillnaden för publikens skull. Sitter man framför TV:n så får man ju via kommentatorer reda på att nu kommer nr 12345 som är NN från Stad. Men står du ute och ser eliten svischa förbi är det kanske inte så lätt se om det är kvinna eller man? Villdu då särskilt hålla utkik efter kvinnoeliten så.....
    Det är dock enda anledningen jag kan se :)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag köper att det kan vara trevligare för publiken att se vilka som tillhör dameliten, men de utgör bara 11,3 procent av de kvinnliga deltagarna. (Vasaloppet 2014.) Jag tror det finns andra sätt att dra uppmärksamheten till kvinnorna. Ge dem spurtpriser, så kommer man förhoppningsvis få se lite liv i lådan när första tjejerna är på väg. Låt damerna starta lite före herrarna för att de över huvud taget ska kunna se vilka som är i närheten, låt dem bilda klunga och känna på sitt motstånd. (Herrarna kommer susa om efter en liten stund i alla fall...) Det är problemet just nu, att kvinnorna (med eller utan gula nummerlappar) inte ser var deras motståndare ligger. Därmed vet de inte heller vilka de tävlar mot, om de inte får rapporter utefter spåret.

      Eventuellt kan också SVT bli bättre på att rapportera de kvinnliga deltagarna. De vet när de kommer, de kan få information om att de är på ingång till kontroll eller mål någon eller några minuter innan de kommer in. (Via chippet alla deltagare har runt fotleden.) Vet man vem som är på G kan man zooma in och då har vi inte längre ett problem?

      Delete
  7. Jisses vilken diskussion du drog i gång... Den enda förklaringen vi kom fram till (som vi kunde vara överens om ) är att det är två lopp i ett. Men å andra sidan så brukar det väl vara så i maraton-lopp också, och det utan olika färg på nummerlappen...
    Bra skrivet!! Lycka till med uppladdningen inför nästa år :-)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Diskussioner är bra! Utan sådana händer inte ett skit. Men...

      Om vi utgår från att Vasaloppet sedan 1997 (då damklassen blev officiell) inte är en utan TVÅ tävlingar, måste vi också fråga oss varför kvinnor alltid jämförs med bäste man i mål – trots att män och kvinnor inte står med i samma resultatlista? För vi kvinnor har vår egen resultatlista, men likförbanat baseras nästa års startgrupp på vad förra årets bästa man presterade. Om vi nu kör ett annat Vasalopp på 90 km från Sälen till Mora än de manliga deltagarna bredvid oss i spåret, borde vi väl i rättvisans namn jämföras med bästa kvinna i mål? Eller? Mannen som jag i dagsläget jämförs med, deltar ju inte i samma lopp som mig enligt argumentet om två lopp ovan. Hur går det ihop?

      Nej, jag köper inte grejen med två olika lopp som argument till att jag ska ha en annan färg på nummerlappen. Så vitt jag vet deltar alla i arrangemang som t.ex. Göteborgsvarvet på samma premisser och alla har samma färg på sina nummerlappar. Faktum är att varje tävling (förutom Vasaloppet) jag har deltagit i – oavsett om jag cyklat, skidat eller sprungit, har jag haft samma färg på nummerlappen som herrarna. Inte vid något av dessa tillfällen har någon i spåren eller på banan deklarerat för mig att vi inte kör samma race.

      Jag hade varit väldigt intressant att höra vad de andra i din diskussion där hemma säger om det ;)

      Delete
  8. Och nu måste jag komma med hejjarop; Heja Elin! Bra talat!

    (Och därmed tror jag att jag kommenterat på din blog för första gången, så jag får ju även passa på att saga att jag gillar bloggen och blandningen av allt och inte bara stickning - även om stickning ibland känns som "allt"... :-D)

    /Blenda

    ReplyDelete
  9. Ja och jag som könsförrädare får väl hänga med mor och sambo när jag ska gräva och påla hos dig.... Och kanske Eddie. Om jag har tur.;)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Har svårt att se dig som könsförrädare. Men visst, om du vill kan du få hänga med hönsen. Tydlig hackordning och tuppen högst upp som boss. Blir lätt för dig att smälta in där ;)

      Delete