Sunday, January 26, 2014

Ont, det gör ont. I armen.


Jag har ont i stickarmen.

Jag räknade efter lite för att minnas hur länge sedan det var jag sist hade stickont. Det är fyra år sedan. Jag hade börjat sticka några månader tidigare och hade i min maniska eufori över att ha funnit en ny hobby, inte haft många timmar alls borta från stickorna. Det frenetiska stickandet i kombination med de raka stickor jag använde på den tiden, bäddade för en inflammation som stoppade mig från stickandet i två veckor. Nu i efterhand inser jag att jag kom billigt undan. Två veckor är ingenting när det kommer till att låta en överansträgning lägga sig.

Det är inte lika illa nu som då, men jag känner av det. De senaste veckorna har jag stickat som en liten tok så fort jag haft tid över. Lediga dagar har jag kunnat sitta från sju till tre. (Minst!) Maniskt stickande. (Bara det faktum att jag går upp sju på morgonen för att sticka är ett tecken på att något slagit slint, jag som brukar sova till minst nio.) Vet inte hur många ljudböcker jag klämt ner under samma period, men bara den senaste veckan har det slunkit ner två deckare (om du missat S.J. Boltons böcker om Lacey Flint, tycker jag att du ska korrigera den tabben och lyssna på dem pronto) och de två första böckerna i Gardells serie om att inte torkar tårar utan handskar. Den enda platsen som varit relativt stickfri är jobbet. Där har jag läst om stickning istället. Så illa är det.

Typiskt nog har inspirationen slagit till på riktigt. Allt läsande har gett mig en halv miljard olika idéer och den enda trösten (om jag nu inte kan sticka på ett tag) är att jag i alla fall kan rita upp mönstren jag har gått och tänkt på. Och läsa lite till. Visste du till exempel att Selbuvanten är ett relativt nytt påfund och att kvinnan som först stickade dem levde fram till till 1929? Eller att även de "typiskt isländska" tröjorna började procuderas på 1950-talet och att mönstren främst kan härledas till Norge? Eller att det isländska ospunna garnet lopi (på svenska förgarn) även det är ett nytt påfund som liksom av en slump blivit en isländsk industri? (Det ospunna lopi ska inte förväxöas med garnmärket Alafoss och deras spunna Lopi. Däremot saluför Alafoss ett lopi som de kallar det Plöti... Hängde du med där?) Jag kan tycka att sådant till synes onödigt vetande är rysligt intressant. Är man nörd så är man.

19 comments:

  1. Replies
    1. Tackar! Hade tänkt sova bort det i natt. Det har jag i och för sig tänkt varje natt ett tag nu utan att lyckas alls, men ändå... :S

      Delete
    2. Tack för ditt vetande det var intressant

      Delete
  2. Håller med, mycket intressant med nördläsande, känns igen.
    Hoppas du blir bra snart! Var dock försiktig, kroniskt sådant är inget skoj alls:(
    /Dianne

    ReplyDelete
    Replies
    1. Nej, kroniskt är inte kul. Men att vila är svårt. Får se om jag hittar en gyllene medleväg :P

      Delete
  3. Plötulopi <3 Nu började jag undra hur islandströjor såg ut innan 50-talet. Asså.. isländska.... tröjor :P

    ReplyDelete
    Replies
    1. Plötu. Bra fråga, det där om hur det såg ut innan. Min engelska sviker mig och jag kan inte tyda om det var själva oket eller mönstren som var nya. Damit.

      Delete
  4. Älskar din nördighet! Och jag älskar stickböcker med historia :-)
    Det där med "stickarm"...känner igen det...men "det finns så bra piller nu för tiden" ;-)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Åh, piller försöker jag hålla mig ifrån. Har kommit på att det kan hjälpa att byta stickning :P

      Delete
  5. Krya på din arm. Det är verkligen inte kul med ont i stickarmen men det är desto roligare med sticknörderi.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Nej, det är verkligen inte kul! Tack för omtanken!

      Delete
  6. Å, jeg plages også med strikkevondt. Har vært veldig flink til å la være i det siste, men det er utrolig hardt! God bedring, og fortsatt god lesing :)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Aj aj aj! Är det väldigt illa? Hoppas du blir bättre FORT! :D

      Delete
    2. Det har blitt mye bedre, for å si det sånn! Men jeg har også funnet ut at det går bra å strikke småting, tror kanskje smerten er litt psykisk? Blir nok litt stressa med større prosjekter (som ofte skal gis bort) også strammer jeg kanskje musklene litt for mye også blir det bare vondt. Nå strikker jeg bare (små prosjekter) når jeg vil, og ikke fordi jeg føler at jeg må. Men jeg vil jo så mye mye mer enn jeg burde!
      Takk! Jeg satser på å bli bra raskt som lynet! Fin lue forresten :)

      Delete
    3. Kanske stickar man lite forcerat ibland? Om man är pressad eller bara tycker att det är jäkligt kul spelar nog inte så stor roll. Antar att man är lite för dålig på att ta pauser, även micropauser. Problemet för min del är att jag bara vill sticka stora projekt... Damit... :)

      Delete
  7. Testat voltaren gel? tycker min armbåge blir lite hyggligare av det...

    ReplyDelete
    Replies
    1. Nja, jag är lite skeptisk mot sånt där. Tycker inte jag har fått någon vidare effekt på sån gel tidigare och tycker väl att jag hellre kan ta det lite lungt ett tag. Tabletter och gel lindrar bara symptomen, de tar inte bort problemet. Och det är ju orsaken till det onda som jag helst vill slippa undan. Men det beror kanske på vilken typ av smärta det handlar om också?

      Delete
  8. Ingen kunnskap är bortslängd, tänk vad du kan svara på i riktig frågetävling.
    God bättring :)

    ReplyDelete
    Replies
    1. ...tyvärr är det inte så många nördiga stickfrågor i svenska frågespel. Hur är det med de norska? ;)

      Delete