Tuesday, November 12, 2013

Att klippa i stickat... Och klippa lite till... Och lite till..


För drygt ett år sedan påbörjade jag min Katharine Hepburn Cardigan. Det var i samma veva som jag klämde fingret i dörren på jobbet och var sjukskriven en massa. När den värsta smärtan väl lagt sig och man kommit fram till hur man stickade utan att fingret kom när något, lade jag in en högväxel och fick klart en rätt snabbt. Eller ja, klart och klart. Jag hade halsrigningen och knappkanterna kvar. Och så lite förkortande av ärmar. Och så blev den liggande.

Jag har tittat på den ibland. Och konstaterat att jag inte orkar. Men för några veckor bestämde jag mig för att det fick vara nog. Jag gillar inte grejen med att ha oavslutade saker liggande. (Jag har tre UFO:n liggande.) Så jag tog med mig koftan till Tummelisa och fixade knappar. Började sticka på kanterna. Det gick. Nästan helt klar. Och så bara ärmarna kvar. Försökte repa upp, men det gick inte. (Ärmarna är stickade nedifrån och upp och av någon anledning kan man inte repa upp annat än slätstickning när i samma riktning som man stickat. Man måste dra tråden ur varje maska. Inget jag tänker göra.) Så jag försökte vika in dem istället, men tyget var för tjockt och det såg inte riktigt klokt ut. Så jag klippte lite. Det blev inte bra. Och jag klippte lite till. Och lite till. Nu är jag beredd att slänga kofthelvetet åt fanders och börja på en ny. Men jag ska ge det ett sista försök. Jag ska försöka sticka på en mudd, en sån där som stickas med ett avigt varv någonstans och viks ner. Som en picotkant, fast utan picoter. Det kommer också bli stort och bylsigt, men förhoppningsvis ändå fungera.

Yepp, det får bli kvällens projekt. Hade varit jäkligt skönt att bli klar. Alternativt slänga skiten i brasan.