Thursday, September 12, 2013

Harry och jag



När vi köpte in vår lilla fårbesättning i november förra året, var tanken att baggen skulle slaktas efter betäckning. Men Harry blev Harry och vi tänkte att vi lika gärna kunde behålla honom över vintern och se om lammen blev fina. För blev de det, kunde vi ju använda honom nästa år igen.

Det ska erkännas att han varit nära slakt ett helt gäng gånger sedan vi tog det beslutet. Kanske, kanske ska vi vara glada för att vi inte haft en egen slaktmask i vinter. Ungbaggar är som vilken bufflig tonårskille som helst. De inser att de börjar bli starka (hormoner flödar även i får), de får horn (hår på snoppen) och blir allmänt skitjobbiga.


Största problemet var att han var starkast. Så fort det var matdags kom ångvälten Harry och plöjde sig fram till snasket och han sket fullkomligt i om tackorna fick i sig sin andel eller inte. Det slutade med att vi band fast honom vid ett träd då vi matade dem. Harry fick en liten ranson i egen bytta, de tre största tackorna fick två byttor att dela på och den fjärde fick lite extra vid sidan av för att hon var liten. Det var ett jäkla trasslande, men man lär sig.


Harry är snäll, men han är bufflig. Inte den typen av bagge som backar fem steg, tar sats och sänker huvudet men definitivt den som tar ett halvt steg framåt, siktar mot skrevet och buffar till. En sådan bagge kan man lätt värja - om det inte varit för hornen. I och för sig är de praktiska handtag, men det gör ont när de är smala, vassa och i en perfekt vinkel att spetsa allt som kommer i deras väg. En period i vintras hade jag anmärkningsvärt många blåmärken på insidan låren. Tur att man inte visar sig näck bland folk oftare, kan jag tycka. "Det var baggen" låter inte som en giltlig förklaring.


Harry lever och han ska fortsätta göra det ett tag till också. Han är utan tvekan det bästa djuret i vår bestättning och har gener jag definitivt vill föra vidare. I höst kommer han att jobba ihop med en förskräckligt fin bagge från Nordens Ark och förutom våra fyra damer, kommer sex nya skönheter från Fale Artut att landa på Ulvsbo gård i slutet av månaden. Med andra ord utökar vi. Jag ser verkligen fram emot att få nya djur och bra gener att jobba med. Idag är jag glad att jag kläckte idéen om får för Erik – och för att han faktiskt övertygade mig om att köra på det när jag började tvivla.