Monday, September 9, 2013

Hej, jag heter Elin och jag är inte längre garnköpsberoende


Du som hängt med ett tag, vet att jag haft rätt saftiga köpstopp i perioder. För att jag redan haft för mycket garn, för att det varit för lätt att trycka på köp-knappen (damn you PayPal), för att det faktiskt inte gjort mig lyckligare att köpa. För jag stickade självklart inte upp garnet i samma takt som det kom in - om så hade varit fallet hade inköpen varit berättigade.

Jag hade köpstopp på garn i mer eller mindre ett och ett halvt år på raken. Det var svårt i början. Faktum är att jag helt tappade lusten för att sticka. Inspirationen tröt. Livet var värdelöst. Stickningen var värdelös.

Sedan kom jag in i en andra fas där jag långsamt började se vad jag faktiskt kunde göra av garnet som redan låg i gömmorna. Jag tänkte en massa. Stickade lite. Inte mycket, men lite. Kom långsamt igång. 

Sen kickade den tredje fasen in rätt skoningslöst. Förra året gick jag loss på sockgarnsstashen. Jag lyckades krympa den med något drygt kilo. Det tycker jag är bra jobbat. I år var det dags för tröjgarnsstashen. Den senaste månaden har jag stickat upp drygt ett kilo garn. I och för sig är det inte bara tröjor, men ändå.

Det mesta av garnet har legat i tre år eller mer. Det innebär att det är garner som jag köpte in alldeles när jag börjat sticka. Garner som sedan bara legat. Garner som flyttat med mig till nya adresser två gånger. I högen på bilden ovan ligger bland annat resultatet av två impulsinköp från Tradera 2010 i forma av var sin tröja, tillsammans med mina två första "dyra" härvor garn, Artensano Aran, inköpta 2009. Mitt (näst)första handspunna garn från samma år är numera instickat i en kudde. Du finner dessutom vintagegarnet Angorina Lyx från Jakobsdal en cardigan. Det borde köpts in någon gång under hösten eller vintern 2010. Tanten som sålde bodde i Mölndal och hade en hel del garn hon med. Inget av dem var en dag yngre än 20 år. Inget av det hade rörts på lika länge.

Man kan nog säga att jag till slut fått inspiration att enbart sticka ur stashen. Jag är inte ens sugen på att köpa nytt garn längre. För några veckor sedan fick jag för mig att jag fick köpa garn till ett tröjprojekt jag spanat på ett tag - om jag stickade upp ett kilo ur stashen. Men nu när jag nått mitt mål, är jag inte längre sugen. Dessutom kom jag på att jag nog har ett garn som skulle passa, så jag testar det istället.

Det har tagit mig nästan tre år att bli av med mitt lätt sjukliga garnköparberoende. Det har varit en lång resa, men det är sjukt skönt nu när jag kommit ur det. Jag tröstshoppade. Nu vet jag att jag blir gladare av att ta ur stashen än att shoppa nytt. Så präktigt sagt. Men så jäkla sant. Om du är sugen på att testa själv, tänker jag hejja på dig hela vägen.