Monday, August 19, 2013

R.I.P. Biffen


Någon gång tidigt i morse lyckades Biffen, årets förstfödda lamm, strypa sig själv i elnätet som utgör baggarnas hage. Jag vaknade inte bara till en brakförkyldning utan till Eriks konstaterade att baggen vi tänkt behålla var stendöd.

Ett djur som ligger sådär, dör och inte töms på blod direkt, blir inte människomat. Men Biffen hade en fin fäll, så trött och dimmig i huvudet började jag tidigt i morse att skala av Biffen klädseln. Jag stod i pyamasen, bölade hulkande som en fyraåring som vill men inte får godis på en måndag och förbannade allt och alla. Särskilt Biffen. Jävla kass dag att dö på.

På sätt och vis är jag glad att vi tog bort Molly och att jag kunde vara med, för jag visste på ett ungefär hur jag skulle bära mig åt. Fällen kom av med två mindre hål i ytterkanterna – vilket får ses som okej för en nybörjare även om det svider lite i egot. Att jag inte kan ta hand om köttet svider desto mer för han ser spontant bra ut i kroppen och även om han kanske var i minsta laget, hade vi helt klart fått tillräckligt med kött för att bli mätta ett gäng middagar framöver. Men det är som det är.

Efter jobbet med Biffen slockande jag i några timmar. Det finns folk som kan jobba som vanligt med förkydlning i kroppen, men jag hör inte till dem. Det har varit en jäkla skitdag på alla sätt så nu tänker jag lägga mig i soffan med en stickning och lyssna på ljudbok. Vara sjuk, dricka cola och hoppas att jag blir frisk snart igen. I morgon tänkte jag visa bröllopspresenten, förutsatt att fler djur inte går och dör för då går jag nog och gräver ner mig någonstans.