Sunday, July 7, 2013

Ett halvt kilo hanspunnet



När jag fyllde trettio förra året, var Therese snäll nog att ge mig 500 gram ull i present. När Tour de Fleece (spinnördarnas version av Tour de France) började, tog jag tag i den där ullen. På World of Wool har de paket med flera färger och nyanser från en och samma ras. Det var ett sådant paket jag satt med. Fem nyanser. Shetlandsull. Började spinna. Fick inte till det. Jag var övertygad om att det var shetlandsull. Så vitt jag kan minnas är shetland en relativt mjuk ull, men det här var nästan som tagel. Jag hann muttra mycket under tiden jag spann upp det där halvkilot. Funderade över hur ojämn kvalité World of Wool egentligen hade på sina grejor – så här illa var det ju inte sist jag provade på. Mutter mutter.


Så, i går när allt var spunnet, tvinnat och klart sedan flera dagar, hittade jag lappen från påsen som ullen kom i. På den stod det "Icelandic". Det förklarar en hel del. Du som någon gång hållit i ett nystan Létt Lopi vet vad jag pratar om. Lite som tagel. Shetlandsull är ju ingen direkt merino, men ändå. Inte lika grov som islandsull. Misstron mot World of Wool är borta. Och det blev faktiskt rätt bra när det väl blivit tvinnat. Sticksigt men bra.

Mitt mål för touren är för övrigt att spinna drygt ett kilo ull ur stashen. Mestadels handlar det om sådant som blivit liggande och som jag spontant inte kommer spinna om jag inte verkligen bestämmer mig för det. Med islandsullen uppspunnen är jag halvvägs. Känns bra. Only 500 grams to go. Drygt.


Härvorna med islandsullen väger 491 gram och mäter 396 meter tillsammans.