Monday, April 15, 2013

Bättre än sist, men långt kvar till klipp-SM


När jag skulle klippa fåren i höstas, var jag lite kaxig. För att jag en gång tidigare klippt ett får med maskin (du kan läsa om den inte helt smidiga övningen här) och för att jag sett fårklippare klippa "massor" av gånger. Men det är inte lika enkelt som det ser ut. Man förstår inte riktigt förrän man är där själv hur jäkla jobbigt det är att stå med ryggen böjd och ha fyrtio, femtio otypliga och stundtals ovilliga kilon framför fötterna.

Visst kan jag klippa ett får själv. Visst kan jag få det att sätta sig och vara hyfasat still. Men det hade tagit lång tid om jag skulle ta alla bäarna på egen hand. Jag hade nog inte orkat mer än ett om dagen, för i någon vidare form är jag inte. (Framförallt inte min rygg.) Därför är det helt grymt att ha en kompis som Gro som för andra klippningen på raken ställde upp som fårhållare.

Det gick bra. Jag märker att höstens klipp-battlande gett resultat och att jag klippte både snabbare och säkrare nu än förra gången. Inte ett enda felklipp gjorde jag (alltså att inget av fåren fick klippskador, själv stack jag mig flera gånger.) och det är jag faktiskt rätt stolt över. Däremot var det en tacka som satte sig på saxen. Tur att man tål att se blod. Men hon mår bra, haltar inte (för det var i benet det tog) och äter precis som de andra. För det var ju det där med saxarna. Den nya fina dyra saxen jag köpte, passade inte alls till ullen på mina får. Det gjorde däremot den gamla, väldigt spetsiga saxen... Men det gör jag ett inlägg om en annan dag. Ifall det finns någon annan (eller kanske en blivande) fårägare där ute som skulle vara nyfiken.

Nu väntar vi på lammen. De första borde komma i månadsskiftet april/maj. Lammningsboxen är klar, lammningsattiraljerna inhandlade. Jag håller tummarna för att tackorna klarar av utknökandet själva, att lammen ligger rätt när de ska ut, att ingen behöver flaskmatas och att alla tackor och lamm är och förblir friska. För jag har haft lite otur tidigare. Mina första veckor som fårägare var inte roliga. Lössen var bara en del. De bortsprängda klövarna en annan. (Jag tror jag ska skriva om dem också. Har märkt att det finns andra fårägare som läser bloggen. Kanske någon av er sitter inne med bra tips?) Så, jag tycker att jag som omväxling är värd lite motorvägs-fårägande. Och en motorvägslammning.