Monday, April 8, 2013

100-årspresenten


SAMBONS FARMOR FYLLDE 100 ÅR. Det var ingen nyhet att tanten var gammal eller att hon skulle fylla år, men jag var liksom inte på det klara över att jag skulle med på kalaset. Men det skulle jag. Fyra dagar innan vi packade in oss i bilen för att åka till Stockholm, insåg jag att det var hög tid att påbörja sjalen jag hade tänkt ge henne. Spetssjalen jag tänkt ge henne...


Jag och spetssjalar... Ni som hängt med ett tag vet att jag inte är helt hajj på spets. Egentligen förstår jag inte varför jag envisas med det. Kanke för att det trots alla upprepningar är ganska kul. Jag slet som en dåre i tre dagar och blev klar med den klockan tolv på natten dagen innan vi skulle åka. Hann precis blocka livet ur den. Jo, den dog i blockningen. Första gången det händer för mig. Att garnet bara plattas ut och... Liksom... Dör...


Garnet var lyxigt värre, inköpt i USA för två år sedan. Innehöll visst både silver och silke utöver ullen. Glittrade fint och allt. Var trevligt att sticka med, men ojämt spunnet och fullt med knutar. Ett ganska dåligt köp med facit i hand, men vad fasen, det var kul att testa. Det hette hur som helt Kraemer Yarn Sterling Silk & Silver. Kan ju hända att jag fick måndagsexemplaret.


Mönstret heter Prairie Rose Lace Shawl och är designat av Evelyn A. Clark - skaparen av Shetland Triangle och Swallowtail Shawl. Det fanns med i en bok jag har stående här hemma i bokhyllan, The Knitters Book of Wool. Det var kul att testa något nytt, men jag tycker nog den var lite svår. Om du har tips på en lätt och snygg trekantssjal får du gärna tipsa!

Och när jag ändå var där, passade jag på att fota telegrammet från kungen. Är väl enda gången i livet jag kommer få se ett sånt...




Vad 100-åringen tyckte om sjalen den? Bra fråga! Hon är blind.

PS. Killens bror ställde motvilligt upp som modell vid fotandet. Lovade att hans ansikte inte skulle synas. Om ni undrar varför tanten har skägg, menar jag...