Sunday, February 17, 2013

Nästan färdig men ändå inte


ÅRETS ANDRA TRÖJA har varit nästan klar säkert tre gånger. Men, det är alltid något som gör att det inte stämmer helt hundra. Och så repar jag upp.

Just nu dealar jag med faktumet av att min basfärg tagit slut och att framstycket inte alls matchar bakstycket.  Framstycket är i och för sig snyggt, men det ser ut som om jag har två helt olika tröjor på mig samtidigt; en helylle-myspys-version på framsidan och något lite "coolare" på baksidan. Så, jag får dyka lite djupare i gömmorna och se om jag hittar något mer passande.

Tröjan stickas "på känn". Jag använder det garn jag har lust att använda för tillfället och de stickor eller den virknål som jag tycker passar till. Jag mäter inte, jag provar bara plagget diretk på kroppen och uppskattar hur mycket mer jag behöver sticka. Hela tröjan är en mix av rester, udda härvor och garner med knepig struktur. Med andra ord, allt det jag har liggande och inte vet vad jag ska använda till. Det är en rätt frigörande process. Och ganska nyttigt för en Elin som kanske inte alltid behöver ha ett mönster att följa till punkt och pricka, men i alla fall en plan för att stötta.

Inspirationen kommer från Myggan som har stickat tröjor på samma koncept rätt länge. Du kan se några exempel här och här.

Morgonskratt


JAG GÅR UPP snortidigt för att serva bror och sambo med käk inför deras hundrafemtioelfte skidlopp i år. De ska båda åka Vasaloppet om två veckor och nu har de har hört att i Jönköping, där finns det snö. Självklart går de upp klockan halv sex en söndag för att åka de där 15 milen för att komma dit. Eftersom jag inte har lust att stå och frysa bredvid spåret, fixar jag frullen istället.

Hur som helst, jag vaknade mycket tidigare än dem och hur slår man ihjäl tid sådär på morgonen innan stickfingrarna kommit igång? Jo, man surfar. Och jag trillade över det här blogginlägget. Det var morgonens skratt. Dagen börjar bra!