Saturday, February 2, 2013

Skaffa barn eller skaffa hund, det är frågan


VARNING FÖR AVREAGERANDE INLÄGG! 

SAMBON OCH JAG funderar på att skaffa hund. Jag har läst på, tänkt över, läst mer, träffat uppfödare, träffat vuxna hundar, sneglat på valpar (läs: håriga korvar som piper), omvärderat åsikter, pratat med potentiella dagmattar och läst ännu lite mer. Det är inte helt otroligt att det faktiskt blir hund. Men en sak irriterar mig: folks reaktioner.

Jag börjar bli jäkligt less på det ständiga ifrågasättandet. Visst är det ett stort ansvar att ta hand om ett djur. Jag vet. Jag har tre katter och fem får. Jag tar hand om dem. De får mat, kärlek och omvårdnad. Jag skulle ta hand om en hund också. Jag är trettioett, vuxen, tänker själv, kan ta ansvar för mig och för andra, för djur och för mitt hem, min ekonomi... Vi är sällan borta över natten (och har inte varit det sedan vi fick fåren i höstas) och reser nästan aldrig. Vi prackar inte på våra djur på andra, även om jag någon gång har bett någon mata katterna om vi varit borta över natten. Så varför detta ständiga ifrågasättande? Det handlar inte om ett spontanköp för guds skull!

Kan inte låta bli att undra om folk hade varit lika skeptiska om jag sagt att jag ska skaffa barn. Barn tar också tid. Visst inser jag att det är skillnad på barn och hund, men det är ju för bövelen tiden folk ifrågasätter. Hur har jag tid? "Barn kan ju lämnas bort på dagen." Jo, men det kan hunden också och ja, jag har undersökt den möjligheten. Som sagt, det är inget spontant det här. Det är väl övervägt, genomtänkt och kommer gå en runda eller två till innan det blir ett slutgiltigt beslut. Fast jag ska nog hålla tyst om det i fortsättningen. Alternativt säga att jag funderar på att skaffa barn, bara för att se om folk ifrågasätter om jag har tid med en unge som skriker och har kolik.

Hur som helst, vi har Jänta på praktiskt allergi-prov-besök i helgen. Hon är en irish softcoated wheatern terrier och tro det eller ej, men hundallergikern Elin verkar faktiskt tåla henne. Det gör däremot inte katterna. Frasse ligger och kurar på köksskåpet med en skadad nos och Bellis ena öga ser svullet ut. Jo, de är som hund och katt. Men katterna har knappt träffat hundar tidigare och Jäntas enda tidigare kontakt med katter har varit nafsandet i deras svansar. Så, med tanke på omständigheterna tycker jag att det går bra. Allt tar sin tid. Som sagt.