Thursday, November 28, 2013

Söta men ack så tråkiga


Varför är det ingen som berättar för en hur tråkigt det egentligen är att sticka babysockar? Eller kanske rättare sagt, varför ser jag inte till att komma ihåg hur tråkigt det är?

Förra året stickade jag ett gäng om fyra par till en vän som precis hade fått sin andra lille. Det var kul. (Nej, det var det inte, men det tråkiga har jag liksom förträngt. Som sagt...) Jag gjorde en femtimmarskofta till knyttet också. Skitkul! (Fast koftan var rolig på riktigt.)


För (host) drygt två månader sedan hörde hon av sig och undrade om jag kunde göra några till. (Erbjöd givetvis ersättning och hela det där.) "Vad fasen" tänkte jag och sa ja. När hon dessutom ville att hennes båda söners sockar skulle vara rosa och turkosa, fanns det ju inte på jorden att säga nej. Så jag började sticka.

Jag gjorde de båda till minstingen i ett nafs, men tvååringens sockar tog tid. Och hamnade i "de gör jag senare-kön". Kan hända glömde jag dem lite också, innan jag med viss panik insåg att tiden gått och att sockarna ännu inte var klara. Så jag tog tag i det. Gjorde en "riktig" socka med resår och en slätstickad bara för att få det sista paret gjort. Anar att den slätstickade modellen inte kommer gå hem helt (har hört att barnfötter och slätstickning inte går ihop), men det är i alla fall något. Ska försöka bråka ihop ett par resårsockar också, men inte nu. Anar att det är resåren som ställer till det. Jag är inget fan av resårstickning. Får inte upp farten. Och så är det ju så få maskor på varje sticka.


Fast de blir ju ändå rätt söta, måste jag säga. Så här när de är klara och ligger och väntar på att skickas iväg, kan jag nästan inbilla mig själv att det var roligt att sticka dem, så du ska nog se till att jag fetglömt tråkighetsfaktorn när hon frågar nästa år igen.

PS. Tro det eller ej, men det är ett DROPS-mönster. Typ det enda mönstret de har där beskrivningen faktistk stämmer. Du hittar det här. DS.

Monday, November 18, 2013

Bilder från gårdagens spinnkurs


Det spanns på Norra Gubberogatan 8 i går! Fem skitcoola elever fattade galoppen illa kvickt och fick till sina garn på nolltid. Jag hade riktigt roligt och jag hoppas verkligen att deltagarna hade lika kul! (Jag anar att det finns en eller annan som kan tänkas ha fått sig ett bett av "The Spinning Bug".) 


Som vanligt hade jag inte med mig kameran, men Ann-Christin tog några bilder som jag lånat från hennes Facebooksida. Nästa söndag är det dags för kurs nummer två. Tyvärr är den fullbokad precis som gårdagens kurs var. Däremot ser det ut att bli fler kurser hos Tummelisa efter nyår, så det blir fler chanser för dig som inte kom med i den här vändan.


Jättetack till Ann-Christin på Tummelisa och till Anna, Eivor, Carina, Ann-Marie och Karin Anna för att ni ville hänga med på kursen!

Friday, November 15, 2013

(INSTÄLLD) KURS: Nybörjarkurs i spinnrock den 1 december



Kursen har blivit inställd. Nya kurser kommer att dyka upp efter årsskiftet. 
Lär dig spinna på spinnrock

Då kör vi en kurs för dig som vill lära dig spinna på spinnrock också! Kursen vänder sig till dig som aldrig spunnit tidigare, eller till dig som kanske har provat men inte riktigt fått till en sammanhängande tråd. 


Vi går igenom grunderna för vad man ska tänka på när man spinner, spinnrockens olika delar och hur de fungerar, vilken ull som är enklast att börja med och hur man tvinnar och efterbehandlar sitt handspunna garn. Mest tid kommer vi att lägga på själva spinnandet och teknikerna kring det. Vi utgår från dina förutsättningar och hittar den teknik som passar dig bäst. Målet är att du efter avslutad kurs ska gå hem med ditt första egna handspunna garn och tillräckligt med kunskap för kunna spinna själv där hemma.

Kursen ges vid ett tillfälle under en heldag. (Sju timmar inklusive paus för lunch och fika.)

När: Söndagen den 1 december
Var: Hemma hos mig utanför Sjuntorp
Tid: 10-17 inklusive lunch och fikapauser

Pris: 850 kronor

Material: Ull som behövs för kursen ingår i priset. Spinnrock medtages. (Se info nedan om spinnrockar nedan om du är osäker på om din spinnrock fungerar.)
Mat: Sopplunch och fika ingår i priset. Meddela om du har några allergier.
Du anmäler dig genom att mejla mig på the_seaman snabela msn.com. Därefter skickar dig en bekräftelse med betalningsuppgifter och sedan har har du tre dagar på dig att betala in kursavgiften. Anmälan är bindande. Först till kvar gäller. Glöm inte att meddela om du har några matallergier.

Vill man hälsa på fåren ordnar vi det. Om du är allergiker bör du observera att det finns både katt och hund i huset.

Det kommer att finnas färgad och ofärgad ull till försäljning vid kurstillfället. Du kommer också att få ett kompendium med information om var man hittar ull, var man kan prata spinnande med andra och lite tips och trix som kan vara bra att ha om man sitter ensam hemma och kör fast i spinnandet.
Spinnrockar - en snabb felsökningsguide
Det går jättebra att ta med sig mormors gamla spinnrock (eller loppisfyndet), så länge den har alla delar och inte är trasig. Gör en snabbkoll att följande saker finns med: 


Spole (den som garnet lindas upp på, den i ljusare trä på bilden), trissa ("träklump" med två skåror på, den mörkbruna klumpen närmast i bild), vinge (saken med krokar på). Det gör inget om krokarna saknas på ena halvan av vingen eller om någon krok saknas, sånt går att ordna.


Handtag på kortsidan. Se till att det går att skruva på. När man skruvar ska stativet som spolen, trissan och vingen sitter på (se första bilden ovan) röra sig framåt eler bakåt. 


Se till att hjulet är helt (inga större sprickor) och att det inte wobblar allt för mycket när man snurrar det. (Ibland slår träet sig och då kan det i vissa fall bli svårt att spinna på rocken.) Kontrollera att pinnen som sitter mellan trampan och hjulet är hel. Det är vanligt att de spricker längst upp där det fäster mot hjulet. Om den är trasig där, se om det går att limma ihop den eller på annat sätt går att "täppa igen" sprickan.

Om du är osäker på om din rock fungerar, skicka mig ett mejl med bilder på delarna ovan så tar jag en snabbtitt. Mindre defekter kan vi fixa till här.

Thursday, November 14, 2013

Förberedelser i ull


Det grejas för fullt inför helgens spinnkurs idag. Ullpaketen med vita spinnprover packas, kompendie skrivs, handspunna härvor och stickade plagg plockas fram för att följa med som demo-ex. Och så kan jag berätta att jag kommer att ha med mig färgad ull för försäljning till kursen. Nej, det är inte jag som färgat, sånt över låter jag till proffsen.

Ullen kommer från Ulrika som driver Etsy-shoppen Willow Fairy Wool. (Om du var med på SiV i år såg du kanske hennes bord med ull där?) Jag har varit hemma hos henne och tittat i hennes lådor ett par gånger och allt man vill göra är att slänga ner rubbet i väskan och åka hem och stänga in sig med spinnrocken i ett halvår.

Inte nog med att jag får ta med ullflätorna med roliga och lyxiga blandningar från hennes Etsy-shop, hon har dessutom fägat upp ull speciellt för de här kurserna. Det kommer alltså att finnas ett helt gäng "småpaket" om 50 gram med ull från fårraser (en ras i varje påse) som alla anses vara lättspunna – även om man är nybörjare. (Ja, det finns ull som generellt är lättare och ull som är generellt svårare att spinna.) Ni ser lite av utbudet på bilden ovan. "Nybörjarpaketen" till höger, fin- och lyxblandningarna (flätor på 100 gram styck)  till vänster.

Ulrika är grymt duktig på att färga och jag hoppas att ni som kommer till kursen på söndag ska uppskatta hennes färgställningar och ull precis lika mycket som jag gör!

PS. Eftersom det varit stor efterfrågan även på spinnrockskurser för nybörjare, kommer jag att hålla en sådan i början av december. Mer information om det kommer i morgon!

Wednesday, November 13, 2013

Årets femte kofta – only one to go

Jag stickade en kofta för ett tag sedan. En Anthropologie-Inspired Capelet i Marks och Kattens Sarek. Sarek är ett rätt konstigt garn. Två löst spunna singlar som knappts tvinnats alls med varandra. Inköpt på Tradera någon gång runt 2010. Kanske inget jag hade köpt igen, men på  sju-millimeter-stickor var det hyfsat snabbstickat.


Jag tänkte säga att det bidde en halvvariant av allt (små framstycken och kort men ändå lång i ärm) eftersom jag bara hade nio nystan (450 gram) att röra mig med. Men när jag tänker efter är ursprungsmönstret  faktiskt bara en liten axelvärmare som slutar strax nedanför bysten. Så, med tanke på att jag förlängde kroppen och ärmarna rejält, är den kanske inte så "halv" i alla fall.


Både den här och Superfödelsedagströjan var ett slags experiment. Jag är något osäker på det där med tröjstickning men hade trots det bestämt mig för att ta tag i min egen utmaning. (Sex tröjor under 2013.) Tyckte att det var dags att testa på uppifrån och ner. Inte så att jag inte försökt innan, men har liksom aldrig riktigt fått till det. Så jag letade fram några mönster med olika lösningar på hur man skulle fördela maskorna mellan fram- och bakstycke och ärmar och så satte jag igång.

I det här mönstret har alla delar lika många maskor. Kanske inte en modell som smickrar mig jättemycket eftersom jag blir rätt "boxig" med en sådan fördelning av maskor. Jag brukar annars göra vad jag kan för att ta bort fokus från axlar och armar eftersom jag i mitt eget tycke är lite överdimensionerad där. Men nu har jag testat det också. 


Den blev lite liten över ryggen. Vilket kunnat lösas med att jag tappat tre kilo i vikt, alternativt haft fler maskor på bakstycket än på ärmarna. Eller? (Seriös fråga, fler maskor på bakstycket måste väl göra det "större"? Eller tänker jag fel?)

Målet är hur som helst uppnått: garn förbrukat, mönster testat, erfarenhet införskaffad och femte tröja i årets självutmaning avklarad.

(Jag har alltså bara en tröja kvar. Den har varit på stickorna sedan 14 januari i år och precis som Katherine Hepburn-koftan aspirerar den för eldstaden.)

Tuesday, November 12, 2013

Att klippa i stickat... Och klippa lite till... Och lite till..


För drygt ett år sedan påbörjade jag min Katharine Hepburn Cardigan. Det var i samma veva som jag klämde fingret i dörren på jobbet och var sjukskriven en massa. När den värsta smärtan väl lagt sig och man kommit fram till hur man stickade utan att fingret kom när något, lade jag in en högväxel och fick klart en rätt snabbt. Eller ja, klart och klart. Jag hade halsrigningen och knappkanterna kvar. Och så lite förkortande av ärmar. Och så blev den liggande.

Jag har tittat på den ibland. Och konstaterat att jag inte orkar. Men för några veckor bestämde jag mig för att det fick vara nog. Jag gillar inte grejen med att ha oavslutade saker liggande. (Jag har tre UFO:n liggande.) Så jag tog med mig koftan till Tummelisa och fixade knappar. Började sticka på kanterna. Det gick. Nästan helt klar. Och så bara ärmarna kvar. Försökte repa upp, men det gick inte. (Ärmarna är stickade nedifrån och upp och av någon anledning kan man inte repa upp annat än slätstickning när i samma riktning som man stickat. Man måste dra tråden ur varje maska. Inget jag tänker göra.) Så jag försökte vika in dem istället, men tyget var för tjockt och det såg inte riktigt klokt ut. Så jag klippte lite. Det blev inte bra. Och jag klippte lite till. Och lite till. Nu är jag beredd att slänga kofthelvetet åt fanders och börja på en ny. Men jag ska ge det ett sista försök. Jag ska försöka sticka på en mudd, en sån där som stickas med ett avigt varv någonstans och viks ner. Som en picotkant, fast utan picoter. Det kommer också bli stort och bylsigt, men förhoppningsvis ändå fungera.

Yepp, det får bli kvällens projekt. Hade varit jäkligt skönt att bli klar. Alternativt slänga skiten i brasan.





Sunday, November 10, 2013

Garnutlottning hos Löpmaskan


Du har väl inte missat att Löpmaskan har garnutlottning? Sista dagen för utlottningen är idag. Ta en titt här! Jag hade inte tackat nej om jag fått hem garnet ovan...

Wednesday, November 6, 2013

Kami(kaze) Hat



Jag stickade en Kami Hat till My. Hon fick den i Habo. Eftersom jag använder mitt eget (toklilla) huvud som mall, blir det inte alltid som man har tänkt sig. My hade något större huvud än mig... Men Mys dotter Fnuff har bevisligen ett huvud jämnstort med mitt och passar dessutom ypperligt i rosa. (Känns bra att barnavdelningsteorin verkar stämma.)


Egentligen spelar det inte så stor roll. Så länge den passar någon och någon blir glad, är jag glad. Och skulle ungen inte gilla mössan, vill jag helst inte veta, okej My?

Mer info om garn och stickstorlek finns här.


Tuesday, November 5, 2013

Kan själv! (Eller inte.)

Jag föddes med en ganska allvarlig åkomma, nästan som en sjukdom. Den heter "kan själv" och är ofta förekommande i småbarnsåldern. För de flesta går den över, men för andra är det en livslång åkomma. Symptomen är envishet, självständighet och en varierande grad av idioti. Konsekvenserna innefattar allt från brutna kroppsdelar (som den gången jag skulle skärmflyga och krashade i en leråker) till sår- och brännskador (som den gången jag skulle svarva mig en metallhammare och fick det glödheta metallspånet mitt mellan ögonen), för att inte tala om stukade självförtroenden (minns särskilt en parkeringsplats i Karlstad när jag skulle byta däck på bilen och inte fick loss de gamla – vilket i och för sig inte spelade så stor roll eftersom vinterdäcken ändå hade frusit fast i den läckande bagagen).

Idag kunde jag själv och spenderade två timmar under en bil i en fuktig oljegrop full av vrålfeta spindlar, bråkande med ett oljefilter som inte ville samarbeta. Slog i armbågen på ett sånt där ställe som gör så infernaliskt ont att man knappt kan använda armen efteråt. Började nästan lipa innan jag fick loss det förbaskade filtret och äntligen kunde kravla mig upp ur det förbannade spindelboet. (Är inte rädd för spindlar, men de här var helt sanslöst stora och när de är en halvmeter från huvudet är jag inte helt bekväm med det.)

Att byta olja i bilen är inte speciellt avancerat, men ändå lite småkrångligt sådär när man egentligen inte kan. Samtidigt är jag inte riktigt i den ekonomiska situationen att jag har råd att lämna in på verkstad och med Haynes mekguide för Nissan Micra kan jag själv, oavsett om jag vill eller inte. Men ibland blir jag trots allt lite trött på mig själv. För det var en en liten, liten sak jag missade. Det stod inte någonstans i att man skulle sätta på locket till motorn efteråt och min hjärna hade bevisligen slutat fungera. För att göra en lång historia kort: motor utan oljelock = motor utan olja. (Eftersom oljan sitter på undersidan av motorhuven och överallt annars under denna.) Motor utan olja = inte bra. Jag räddade situationen i sista sekunden och nu vet jag exakt hur jag inte ska göra nästa gång jag ska göra själv. Det var nästan så att snålheten bedrog visheten där. Med facit i hand hade det nog inte blivit så mycket dyrare med en verkstad. Särskilt inte om man räknar med all tid jag lade i spindelgropen. Men men. Kan man själv, så kan man.

Sunday, November 3, 2013

Spinnkurs-premiärer i november


Nu har det äntligen blivit dags att dra igång spinnkurserna! Jag börjar med att hålla två nybörjarkurser i sländspinning hos Tummelisa Garn i Göteborg under november månad. Ta en titt nedan för mer info!


Kurs i att spinna med slända

Tummelisa och Elin Dahllöv (Sjömans-Elin) kommer att erbjuda två nybörjarkurser i sländspinning i november.

Kursen vänder sig till dig som aldrig spunnit tidigare, eller till dig som kanske har provat men inte riktigt fått till en sammanhängande tråd. 

Vi går igenom grunderna om vad man ska tänka på när man spinner, vilken slända som är lättast att använda, vilken ull som är enklast att börja med och hur man efterbehandlar sitt handspunna garn. Mest tid kommer vi att lägga på själva spinnandet och teknikerna kring det. Vi utgår från dina förutsättningar och hittar den teknik som passar dig bäst. Målet är att du efter avslutad kurs ska gå hem med ditt första egna handspunna tvåtrådiga garn. 

Kursen ges vid ett tillfälle om fyra timmar och det finns två datum att välja mellan.

När: Söndagen 17 november eller söndagen 24 november.  
Var: Tummelisa Garn, Norra Gubberogatan 8
Tid: 13-17 inklusive en kortare fikapaus.
Pris: 650 kronor
. 
Material: Slända och ull ingår i priset
Deltagare: Max 5 personer
Kursledare: Elin Dahllöv, spinnare, stickare, fibernörd och fårägare

Du anmäler dig till kursen genom att betala in kursavgiften i butiken. Anmälan är bindande. Först till kvar gäller.  Glöm inte att meddela om du har några matallergier. 

Eftersom man ibland använder benen även när man spinner med slända, är det en fördel om du inte har en allt för åtsittande kjol på dig på kursen.

Det kommer att finnas färgad och ofärgad ull till försäljning vid kurstillfällena. Du kommer också att få ett kompendium med information om var man hittar ull, var man kan prata spinnande med andra och lite tips och trix som kan vara bra att ha om man kör fast när man sitter ensam hemma och spinner. 

Mer info om Tummelisa Garn hittar du på butiksbloggen eller på butikens Facebook-sida.