Monday, August 19, 2013

R.I.P. Biffen


Någon gång tidigt i morse lyckades Biffen, årets förstfödda lamm, strypa sig själv i elnätet som utgör baggarnas hage. Jag vaknade inte bara till en brakförkyldning utan till Eriks konstaterade att baggen vi tänkt behålla var stendöd.

Ett djur som ligger sådär, dör och inte töms på blod direkt, blir inte människomat. Men Biffen hade en fin fäll, så trött och dimmig i huvudet började jag tidigt i morse att skala av Biffen klädseln. Jag stod i pyamasen, bölade hulkande som en fyraåring som vill men inte får godis på en måndag och förbannade allt och alla. Särskilt Biffen. Jävla kass dag att dö på.

På sätt och vis är jag glad att vi tog bort Molly och att jag kunde vara med, för jag visste på ett ungefär hur jag skulle bära mig åt. Fällen kom av med två mindre hål i ytterkanterna – vilket får ses som okej för en nybörjare även om det svider lite i egot. Att jag inte kan ta hand om köttet svider desto mer för han ser spontant bra ut i kroppen och även om han kanske var i minsta laget, hade vi helt klart fått tillräckligt med kött för att bli mätta ett gäng middagar framöver. Men det är som det är.

Efter jobbet med Biffen slockande jag i några timmar. Det finns folk som kan jobba som vanligt med förkydlning i kroppen, men jag hör inte till dem. Det har varit en jäkla skitdag på alla sätt så nu tänker jag lägga mig i soffan med en stickning och lyssna på ljudbok. Vara sjuk, dricka cola och hoppas att jag blir frisk snart igen. I morgon tänkte jag visa bröllopspresenten, förutsatt att fler djur inte går och dör för då går jag nog och gräver ner mig någonstans. 

15 comments:

  1. Men så synd!
    Och faktiskt tänker jag nog mer på Biffen än på dig då;)
    Detta till trots hoppas jag verkligen att stickning, ljudbok och cola gör susen mot förkylningen! Låter i alla fall trevligare än början på dagen. Tufft att fixa det där!
    Krya på dig!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Nej, han hade nog inte de trevligaste sista minutrarna i sitt liv. Suck. Fast jag har hört att det inte är första gången något sådant händer. Inte mycket till tröst egentligen, men ändå.

      Delete
  2. Så trist! Livet med djur är svårare än man tror, speciellt när de dör. Krya på Dig!/Kram

    ReplyDelete
    Replies
    1. Det är det. Vänjer man sig någonsin?

      Delete
  3. men åh nej så jävla skitonödigt!!! dumma dumma dumma *liggerochsparkarppgolvet*
    oh holy crap va du e tuff som bara tar hand om fällen hans trots allt *impad*
    nu önskar jag sååå att jag bodde nära så jag kunde komma över o skämma bort dig lite, sådär som e storesyrra ska liksom!
    kramar o kärlek till dig sötaste lillasyrran

    ReplyDelete
    Replies
    1. Du får flytta hit! Vi har plats i ladugården för en liten arg tyska! Skinkfluff kan ordnas! Kommer du?!?!? :P

      Delete
  4. Aiai! Ingen god dag. Måtte bedre dager komme, uten forkjølelse.

    ReplyDelete
  5. En tråkig start på veckan... Men du kunde hantera det, nu smälter du det och kryar på dig! Eller hur?

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jodå. Jag börjar fundera på att ta jägarexamen så att jag har laglig rätt att döda djur på mer än ett sätt. (Okej, två, halal är ju okej numer?) Det är också ett sätt att hantera det, eller? :P

      Delete
  6. Så j-a surt! Jag hatar den där baksidan med att vara djurägare. Och allt måste man klara av.
    Nu tycker jag att det får vara nog för er del. Och krya på dig! Fast det är kanske skit samma just nu....
    /Anna

    ReplyDelete
    Replies
    1. Det har varit lite crash course över det, men det går ju. När man måste.

      Delete
  7. Tråkigt och hemskt, men bra att ni kunde ta vara på något av honom.

    Hade förresten en elektriker på jobbet förra veckan, vi började prata, frågade om han hade mycket att göra. Han berättade om att det var mycket jobb och han hade köpt en gård där ladan skulle fixas för hans dotter skulle ha får där. Köttfår? Nej, Värmlandsfår för ullens skull, dottern spinner mycket, har tre spinnrockar där hemma. Vad heter hon? Elin Dahlöv minsann.
    Din pappa och jag hade sedan ett trevligt samtal om ditt och mitt ullnörderi :)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Ha ha, han berättade det. Träffade du brosan också? Ladan blir för övrigt jäkligt fin. Och ullen verkar inte bli helt fel den heller. Håller bara tummarna för att vi får behålla djuren vi har ett tag till. Lagom till att man hinner klippa dem eller så ;)

      Delete
    2. Nej, brosan var inte med, men han berättade att det fanns planer för att han ska ta över firman. Din pappa och hans pappa innan dess har utfört i stort sett allt elektriskt arbete på min arbetsplats, som den är i tredje generationen nu. Så det passar väl bra om din bror tar över sen och fortsätter traditionen.
      Får verkligen försöka få till ett besök i höst, tiden flyger bara iväg som vanligt!

      Delete