Tuesday, July 16, 2013

"...men det är ett fel här..."


Jag stickar sockar i handspunnet garn och tänker att strukturen blir rätt schysst. Jag gillar färgerna. Gillar meleringen. Det är en rätt go' känsla, det där med att vara nöjd med det man gör. Det slår mig att det inte händer så ofta. Det är som om det alltid finns något som hade kunnat göras bättre.

Jag funderar på det där ibland, på hur mycket tid vi lägger på att handarbeta och hur ofta vi ändå inte är helt nöjda eftersom vi någonstans längs vägen gjort ett litet fel. För ett tag sedan hamnade jag på en blogg där författaren var en hejjare på spetsstickning. Hon hade gjort en riktigt avancerad sjal i rent silkesgarn och den var skitsygg. Men, hon hade (tydligen) missat något omslag och gjort en rät istället för en avig maska. För att verkligen visa att och var hon hade gjort fel, hade hon lagt upp ett foto med felen inringade i rött. Vad är det som får en att göra så? Det var ju bara hon som såg dem från början.

Och så tänker jag tillbaka på stickläger där man varit och man kanske gett en komplimang till någon (eller fått en själv) och svaret inte har blivit "tack" utan "ja, men det är ett fel här". Ofta är det ju ingen utom du själv som ser det. (Och skulle det mot all förmodan vara någon som har fräckheten att påpeka att du missade en maska på rad femtielva, kan du bara säga "yepp, och det är det som gör den unik" - det handlar ju om handarbete för sjutton!)

Det är ingen maskin som stickat din sjal, ingen maskin som klippt och sytt ihop din tröja. Människor gör fel. Det gör maskiner också, men till skillnad från de mänskliga felen som ofta går att "fuska till", är maskinernas fel ofta fatala.

Så, jag fortsätter att gilla mina sockar och mitt garn och hoppas att det kan smitta av sig till fler projekt i framtiden. Hoppas att du är nöjd med dina alster du med!

30 comments:

  1. Ååå, vad befriande att läsa!
    Jag känner igen mig i båda "varianterna", men jag jobbar stenhårt på att vara nöjd och stolt över det jag gör, och det går bättre och bättre!
    För tusan! jag tycker ju faktiskt att det blir fint...annars skulle jag ju inte göra det!
    Och det bästa med handarbete/hantverk är att det finns ju inget rätt eller fel, bara en personlig touch! :o)
    /Ann-Britt

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag har en granntant (modell äldre) som är sjukt duktig på nästan allt som har med textilt arbete. Hon matar mig alltid med "det ska vara så, det är handgjort" när "fel" kommer på tal. Jag har tagit det till mig. Kan jag fuska till det utan att det syns, tutar jag och kör. Blir felen för stora repar jag upp. Och visst har du rätt. vi gör inte gärna fula saker. Visst händer det, men då är det väl ofta någon (utan smak ;) som beställt det! :P

      Delete
  2. Absolut! Det ska väl synas att det är ett handarbete.
    Jag har en väninna som jobbade på nån form av ranch i "innersta USA". Där fick hon lära sig av indianer att göra en viss sorts pärlarmband och då skulle man sätta en pärla "fel" för att de onda andarna skulle hitta ut....
    Så är det nån som är riktigt korkad och påtalar fel kan man alltid använda sig av den varianten.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Låter som om indianerna var klokare än den moderna svenska människan i alla fall... Å andra sidan hade de inga maskiner som gjorde jobbet åt dem. Någonsin. (Och det är väl ändå väldigt ofta någon ser felen om vi inte påpekar dem? :)

      Delete
  3. Vilket superfint garn! Du kan verkligen trollla med ulltussarna.
    Är inte oförmågan att vara nöjd, och stolt, typiskt kvinnligt? Vi borde skärpa oss. =)
    /Anna

    ReplyDelete
    Replies
    1. Är det det? I så fall kommer jag göra något väldigt okvinnligt ganska snart :P

      Delete
  4. Garnet är jättemysigt en väninna till mig tittade på sin vävda matta och sa titta där har jag gjort ett fel det betyder att jag såg något intressant i fönstret och minst ett fel talar om att det är hantverk. Så bör vi se på vaåra alster.

    ReplyDelete
  5. Wow vilket härligt garn!
    När jag gick slöjdlärarutbildningen hade vi en kille som hjälpte till i trä- och metallsalarna. Han sa alltid om alla fel att "det ska va så". Jag härmar honom och fuskar glatt så ofta jag kan.
    /kram

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tja, bara man själv går med på att det "ska vara så" är ju allt lugnt. Det är att ta på sig de där "slapparglasögonen" som är problemet. Tycker jag. Men det är sant. Och jag fuskar också hej vilt, bara det inte syns allt för mycket.

      Delete
  6. Med tanke på att 90% av alla jag känner inte handarbetar så blir de oftast bara fett impade av saker jag gör, eller så hade de ändå aldrig kunnat se att det var fel. Roligt med kommentaren ovan för så brukar jag också säga. Min mamma har lärt mig att det är ju bara att säga att det ska vara så, om man ändå inte kan fixa till det :) Jag är mkt mer kritisk när det gäller mina sydda alster men det är för att jag helt enkelt inte är lika duktig på det :p

    ReplyDelete
    Replies
    1. Borde det inte vara tvärt om? Att man är mer förlåtande mot saker man inte har hundra koll på än de man behärskar? Eller inte? Kanske borde man göra fel med flit och försöka deala med det? :P

      Delete
  7. Funderat en stund på ditt inlägg och kom fram till att jag är olika petig beroende på hantverk. Och typ av fel. Petigast är jag i vävstolen - alla kategorier! Men visst är det så att om du inte talar om för någon att/var det är fel ser de oftast inget. Om det inte är hoppor i väven för det ser faktiskt de flesta...

    ReplyDelete
    Replies
    1. ...fast då är frågan om de flesta vet att det inte borde vara hoppor i den? Vad kan jag om att väva, liksom. "Design" kan man ju säga. Bra försvar? :P

      Delete
  8. Hurra for å ta kompliment på strak arm! Og ikke si unnskyld, det er jeg som har laget det.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Vi slår ett slag för det va? Mer "tack", mindre "men"! ;)

      Delete
  9. Bra skrivet! Minns hur vi fick en helt fantastisk liten ylletröja till äldsta barnet, en sån som är överströsslad av flätor av olika slag, men eftersom det visst var "fel" någon stans i mönstret så fick vi en slant också, för att köpa en "riktig" present också... behöver jag tillägga att tröjan blivit älskad och använd flitigt till alla barnen och att jag fortfarande inte, efter alla år hittat "felet"? ;)

    ..så JA! Mer "tack" och mindre "men"!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Låter som ett typiskt exempel. Jag håller på att bita av mig tungan ibland, men man behöver faktiskt inte säga att just det där hörnet blev lite fel eller att man använder "fel" antal maskor (eftersom man tycker att designern tänkt fel). Tack för kommentaren! :)

      Delete
  10. Så fint skrevet! Jeg snakket om dette med mamma og en venninne her om dagen, og vi kom fram til den samme konklusjonen som deg. Så lenge man koser seg med arbeidet er jo det det som er det viktigste!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Precis! Fattas bara att praktisera det i verkligheten. Om du vet hur man gör, kan du väl tipsa? ; )

      Delete
  11. Den jag håller på med nu har flätor på vart ... ja, vad var det nu för siffra på varvet?
    Men jag har bestämt mig för att det inte är ett mästarprov och att det bara är jag som sitter och glor nära som tänker på att antalet varv mellan snurrorna skiljer sig +/- 1, eller nåt. Förhoppningsvis skiljer det inte både plus och minus nära varandra ...

    ReplyDelete
    Replies
    1. Känner igen det där med flätorna. Kanske lär man sig se det utan att anstränga sig en dag, men JAG är i alla fall inte där än.

      Delete
  12. Jag har tänkt på det där också och försöker att hålla inne lusten att leta upp det lilla felet och sticka det under näsan på den som ger mig en komplimang. Bara säga tack och se glad ut. Varför är det så svårt?!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Fast om du måste LETA upp felet har du ju ändå lyckats ganska bra? ;)

      Delete
  13. This comment has been removed by the author.

    ReplyDelete
  14. Ja visst är det konstigt?! Precis som om man känner att man inte är värd komplimangen utan ska förminska sig själv... Är det Jante måntro? Det händer mig också ibland, men ska försöka föregå med gott exempel fr.o.m. nu! tack för påminnelsen!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jante är en liten svensk djävul. Borde utrotas! :D

      Delete
  15. Så rätt du har.

    Jag har hört att i någon av de riktigt skickliga "matt-knytar-kulturerna" knöt man in ett fel med avsikt, för att poängtera att bara Gud är ofelbar. Rätt sympatiskt, tycker jag.

    Tänker också på pappa som brukar säga att skillnaden mellan ett proffs och en amatör, är att proffset vet när och hur man kan fuska. Och i fusk ingår då att låta fel få vara, kanske efter lite fibblande för att dölja det så gott man kan. I stickvärlden kan det gälla skillnaden mellan att låta det missade omslaget vara och att veta att man måste göra något åt en tappad maska.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Känner igen det där med knutarna nu när du nämner det. Fast jag måste erkänna att jag sällan gör fel med flit... Jag fuskar bara till dem för att ingen ska se att de inträffat :S

      Håller annars helt med dig med omslag och tappade maskor. Själv tappar jag maskor titt som tätt, men så länge det inte syns allt för väl, brukar jag fästa den tappade på avigsidan. Hittar oftast inte själv missen senare. Vid sådana tillfällen är det inte värt att påpeka felen medan man kommer ihåg att man gjort dem, bättre att glömma och ha en perfekt tröja :)

      Delete
  16. Mycket gott inlägg! Skulle skrivas ut och sitta på mången handarbetares vägg;)
    En variant av det med knutar ovan har jag läst om när det gäller amish-folkets underbara täcken. När kvinnorna samlas runt ramen och quiltar ihop får någon i uppgift att sy ett stygn eller två fel, just för att endast Gud gör det perfekta. Jag har gjort något liknande på livstäckena. (Liknar ju också indianernas felvända pärla, intressant!)
    Och sällan har jag väl blivit så sur som när en grannes dotter, betydligt mindre handarbetande än jag men lite, satte sig att NOGA granska ett broderat julkort och kommenterade "Här har det ju blivit fel!"
    Avundsjukt och elakt och dumt! (Och tyvärr ganska typiskt kvinnligt mot varandra ibland...)

    ReplyDelete