Monday, June 17, 2013

När hjärtat blir svagt

Medelåldern här ute på landet är ganska hög. Man skulle kunna säga att jag bor i gammeltantland. (Av någon anledning verkar tanterna vara segare än gubbarna.) I grannhuset tillexempel, där bor mormor och en annan äldre dam och genomsnittsåldern i den fastigheten balanserar kring modiga åttiofyra och ett halvt... 


Med åldern kommer visst också en del krämpor, har jag förstått. Damen på övre våningen (som för övrigt är de yngre av de båda) har varit ganska krasslig det sista. Hjärtat vill inte riktigt vara med längre och läget är allmänt hängigt. Dessutom fryser hon jämt. Efter en av hennes längre sjukhusvistelser, bestämde jag mig för att sticka en sjal till henne. En sån där praktisk sak som kan hålla axlarna varma men som man ändå kan röra sig i utan att riskera att snibbarna åker ner i potatissoppan.


Så, jag letade fram lite alpackagarn. Handspunnet. Damen handarbetar själv en hel del och har (det här kommer låta plumt, men det är sant) vett att förstå vilket jobb som ligger bakom. Så hanspunnet blev det. En ganska snabb och enkel stickning där man ökar två maskor i övre kanten vartannat varv (istället för bara en som man "brukar" göra på en triangelssjal) för att få snibbarna att bli lite smalare och vika in sig lite mer. Stickade i princip tills garnet tog slut och avrundade med en virkad kant från en bortglömd virkbok jag hade ståendes i bokhyllan. Mycket stolt över mig själv, både för att jag använde boken och för att jag virkade något annat än mormorsrutor eller raka stycken. (Shit, jag kan! Wow!)


Om du är nyfiken på basmönstret till sjalen kan du ta en titt på Laylocks och ladda ner hennes snabbguide till triangelsjalar här. Garnet jag stickade av hade 304 meter på 120 gram.

PS. Tanten på bilden har inget med sjalen att göra, mer än att hon råkade finnas till hands när det var dags för fotograferandet.

8 comments:

  1. Vilken fantastisk present! Och det är ju sant att någon som inte handarbetar själv kan inte uppskatta något som är handstickat med ett handspunnet garn på samma sätt som en hantverkare kan göra.

    ReplyDelete
  2. Fin present :) Ja det är roligast att göra saker till dem som har vett att förstå!

    ReplyDelete
  3. Härligt att kunna hjälpa så!
    Själv tycker jag det är lite extra kul att ge till någon som inser arbetet, även om det kan vara lite nervöst också :)
    Skrattade gott åt tröjhistorien nedan också! Han får baske mig vara alldeles väldigt nöjd och glad åt den tröjan efter alla dina bekymmer:D

    ReplyDelete
  4. Helt rätt där att ge en egenstickad sjal av handspunnet garn till någon som verkligen förstår värdet i det! :)

    84 och ett halvt alltså... det är strongt ändå tycker jag! Att hänga med fortfarande!

    ReplyDelete
    Replies
    1. De är rätt kruttantiga av sig. Det är en tantmaffia om fem tanter på modiga åttio bast här ute som hängt ihop de senaste sextio åren... Lite coolt...

      Delete
  5. Vad fin sjalen blev. Och gud, vilken underbar människor du är som gör sånt för andra <3

    ReplyDelete
  6. Hej Elin!

    En sån jättefin sjal - vad duktig du är! Antar att hon blev mycket glad för presenten.
    Jag blev väldigt inspirerad och kollade upp mönstret och har redan börjat (men med ett köpegarn), får väl hoppas jag blir färdig också. Känner mig i alla fall väldigt avancerad med ett engelskt mönster innan jag är säker på svenska ;) .

    Ha en skön sommar!
    Kram, Lotta från sykursen

    ReplyDelete
    Replies
    1. Hejja hejja Lotta! Du kanske kan flasha sjalen för mig i höst? :P

      Delete