Monday, June 17, 2013

Det där med att sticka till pojkvännen


Läste ett inlägg i Claras blogg om att sticka till andra. Hon stickar en tröja till sin sambo och känner lite press över att få klart det snabbt... Det får mig osökt att tänka på Pojkvänströjan...

Det började med att Erik ville att jag skulle sticka en tröja till honom våren 2010. Något som skulle fungera bra kalla vår- och höstkvällar och som han kunde ha under skinnjackan. Han pröjsade garnet.  Deal! Jag kilade iväg och köpte en packe garn. (Typ första och enda gången jag fått låna hans kreditkort för att handla.)

Första biten var inte så svår. Stora stickor (det vill säga 4,5 mm) och tjockt garn (DROPS Karisma) och runt runt runt. Stora tuber är inte så svåra...


... och inte små heller. Det gick som på räls! (Modellen var också villig.)


Sen kom vi till själva joinandet av tuberna. (Erik hade nämligen inte lust att se ut som en drag queen hela tiden.) Det var inte lika lätt. Däremot väldigt lärorikt. Jag vet till exempel precis hur man ska göra om man vill ha ballerinaurrigning på sin tröja... (Man minskar på varje varv.)


Där repade jag upp. Hade plötsligt blivit lite trött på den och stoppade undan den. När jag väl tog fram den igen fick jag göra om sammanlänkandet av tuberna... Och missade den lilla detaljen att kolla upp vilka stickor jag använt och tog de jag trodde att jag hade använt. Vilka visade sig vara en halv storlek mindre än tidigare. Det var svårt att skoja bort den där randen som blev mellan tyget stickat med fyra och en halv millimeter och det nya som var stickat med fyra. Så jag repade upp och slängde skiten i gaderoben igen.

Efter två år började Erik undra vad tröjan var och pikarna haglade ganska tätt där ett tag. Så, jag stoppade ner den i väskan när jag åkte till sticklägret i Fattigskogen förra sommaren. Tråkiga saker blir mindre tråkiga i trevligt sällskap. Dessutom kan man alltid få hjälp om det kör ihop sig på ett sånt ställe.

Och så äntligen efter nästan två och ett halvt år fick Erik sin tröja i augusti förra året. (Lagom till te kyliga höstkvällarna.) Efter alla feminina poser, kände han att han behövde vara lite maskulin...


Han använder den faktiskt. Rätt ofta till och med. Den blev lite hög i nacken (för många korta varv) men jag orkar inte repa upp den en gång till. Alltså får han leva med det.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att det lär ta ett tag innan jag stickar en tröja till någon annan igen...

11 comments:

  1. Roliga bilder, och fin tröja :) Jag har erbjudit mig att sticka till sambon men han är alltid så himla varm så han vill inte ha nåt :S Får sticka till resten av familjen istället.. :P

    ReplyDelete
    Replies
    1. ...eller så fortsätter du att bara sticka till dig själv :P

      Delete
    2. Ja det gör jag också :) Men tycker det är roligare att ge bort hemmagjorda saker eftersom jag inte är så köpig längre :p

      Delete
  2. Önskar att du hade berättat detta tidigare, nu sitter jag här och stickar på en tröja som inte är till mig och jag undrar om den någonsin kommer att klar, suck!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Aj aj aj, låter illa... Antingen biter man ihop eller så slänger man in skiten i garderoben och glömmer att man någonsin sagt något om att sticka till andra. Hur långt har du kommit?

      Delete
  3. hihihihi! Måtte ta en pause på jobb da jeg smugleste dette, for jeg fniste sånn av bildene. Takker for bra innlegg!

    ReplyDelete
  4. Ha ha, ja, Erik gillar och spexa till det lite ibland.

    PS. Jobba inte för hårt!

    ReplyDelete
  5. Jag minns hur du satt och knåpade på den där tröjan i Fattigskogen :) Jag har också en halv kofta som ligger längst ner i stickkorgen till Björn som har legat där i säkert två år. Jag vet inte ens om han kommer ihåg att den existerar :p

    ReplyDelete