Sunday, April 21, 2013

Försten ut


Vid halv nio klampade sambon in i sovrummet, upphetsat skrikande "lamm på gång" för att sedan vända och dundra ut igen. Ni som känner sambon vet att han är en tämligen lugn kille som bara hetsar upp sig när Tottenham spelar match. Idag verkade det med andra ord som om det engelska B-laget höll på att vinna redan tidigt på morgonen, trots att det inte börjar spela förrän halv tre i eftermiddag.

Det var Holly som var först ut. Vi stod och kollade in hennes juver i går och konstaterade att det såg sprängfärdigt ut, men hade inte trott att hon skulle lamma förrän om en vecka. Hon skötte allt alldeles strålande. Det tog inte mer än tio minuter innan lillen var ute och efter det kanske ytterligare tio minuter innan platen var på benen. Han (för det är en bagge) är litet som katten (1077 gram), men ser frisk och kry ut, hittade tutten snabbt och allt det där.

Eftersom vi är på det klara över att vi inte bör ha fler än en bagge och att den vi har absolut inte ska idka inavel, har vi bestämt oss för att kalla honom Biffen. (Vi funderade på Steken också, men Biffen är lättare att säga.) Som en påminnelse om vart han ska hamna när han är tillräckligt stor. (Om ingen vill köpa honom, så klart.) Har vi tur blir resten tackor. Då ska de absolut få mindre makabra namn.

PS. En sann mor tar födandet med ro? Holly ville under inga omständigheter missa frukosten när det var dags att lamma. Hon låg ner och åt. Det gick det med.



16 comments:

  1. Grattis till tillökningen! Lustigt det där med ätandet. Det normala är ju att de slutar äta när lammningen är nära, ibland över 12 timmar innan, men vi har ett gäng som är sådana där också, äter mellan krystvärkarna. ;-) Knäppisar!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Hm... Holly låg och knaprade pellets mellan värkarna, typ... Såg rätt avslappnat ut.

      Delete
  2. Bääää på er och grattis allihopa! ;-)

    ReplyDelete
  3. Ingen "curlingmorsa" den inte! Se till egna behov också:)
    En så'n liten supersöting!!
    Inte helt enkelt tänka det är sådana vi med glädje äter. Fast lättare när man vet de har en så bra uppväxt som han lär få hos er:)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Man får vara lite osentimental med lammen. Får se hur det går i höst när det är dags att ta bort dem. Kanske inte är så kaxig då...

      Delete
  4. Gratiis! Innebär det att du nu är mormor? =D
    /Anna

    ReplyDelete
    Replies
    1. I så fall har jag blivit mormor flera gånger om till Annus. Min mormor hävdade för övrigt att HON blivit mormor till lammet, så jag vete katten vad jag blir. Syster kanske? Bä!

      Delete
  5. Vilken härlig mamma, tar allt med knusende ro. Klart hon måste äta vet ju inte när nästa tillfälle ges. Underbart sött lamm.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Ha ha, det kan vara långt mellan fukost och kvällsmat ibland :)

      Delete
  6. Han blir säkert finfin! Eller så blir det som när vi hade tuppar... Pappa kunde med nöd och näppe slakta och ingen ville äta när de låg på tallriken.

    Jag fick tänka länge, länge innan jag kom på vad jag skulle påminna dig om. Till slut kom jag på det. =) Léttlopi kommer i retur.
    /Kram

    ReplyDelete
  7. Va, var det garn? Det såg jag faktiskt! =) Jag menar vår deal - ditt mot mitt. Det blir inte tal något annat - så det så. Basta!

    ReplyDelete