Och så var vi en till...

LILLEN ÄR HÄR. Fortfarande namnlös men glad ändå. Tänkte att det är lika bra att han kastas ut i verkligheten med allt vad det innebär. Så vi har sniffat på husets katter, på grannens hund, på fåren, tagit en tur med bilen och smugit i bondens ladugård. Ladugården var väldigt skrämmande och fåren var uppenbarligen mer läbbiga i dagsljus än i gårkvällens mörker.

Annars verkar han ta det hela bra. Det var lite pipigt de första fem minuterna i bilen när vi åkte hem i går, och en stund när vi väl kommit hem och han inte hade den blekaste av var han hade hamnat. Men med undantag för det verkar han gilla läget. Följer med i kopplet, bajsar bara lite inomhus (my bad), leker vilt och bits massor. (När jag tillåter honom att göra det.) På sätt och vis är han en bebis, men jag har inga planer på att behandla min hund som ett barn. Vill bara klargöra det.

Rasen är Irish Softcoated Wheatern Terrier och åldern är åtta veckor och jag tycker redan väldigt mycket om honom.