Äntligen, Ruth!

MIN SJÖMANKOLLEGA JONAS förbarmade sig över mig och ställde upp som fotograf för Ruth, den knallröda tröjan vars färg är egentligen inte går att fota. På något sätt lyckades han ändå. (Fast å andra sidan, han är maskinist och sådana brukar fixa det mesta.)

Tröjan är stickad i Peer Gynt från Sandnes, ett rent ullgarn som är helt okej, men inte jätteflashigt. Jag köpte på mig massor av Peer Gynt för några år sedan. (Jag trodde jag skulle starta garnbutik, men det blev inget av det och så satt jag där med en massa garn...) Det gick åt 670 gram. Känns som ganska mycket...

... vilket kan bero på att jag gjorde misstaget att inte tvätta provlappen. Så, jag var nära att ge bort tröjan till morsan eftersom den var så kort i ärmarna. Lade den i blöt och plötsligt var den alldeles lagom stor. På längden. Men lite stor på bredden. Men hey, vem vill inte ha en over sized tröja så man kan känna sig lite mindre än vad man är ibland?

Här är hon hur som helst. Efter många fotografiska om och men. Och jag gillar henne. Mycket.

Edit: Mönstret heter Beata och kommer från Tummelisa.