Saturday, February 2, 2013

Skaffa barn eller skaffa hund, det är frågan


VARNING FÖR AVREAGERANDE INLÄGG! 

SAMBON OCH JAG funderar på att skaffa hund. Jag har läst på, tänkt över, läst mer, träffat uppfödare, träffat vuxna hundar, sneglat på valpar (läs: håriga korvar som piper), omvärderat åsikter, pratat med potentiella dagmattar och läst ännu lite mer. Det är inte helt otroligt att det faktiskt blir hund. Men en sak irriterar mig: folks reaktioner.

Jag börjar bli jäkligt less på det ständiga ifrågasättandet. Visst är det ett stort ansvar att ta hand om ett djur. Jag vet. Jag har tre katter och fem får. Jag tar hand om dem. De får mat, kärlek och omvårdnad. Jag skulle ta hand om en hund också. Jag är trettioett, vuxen, tänker själv, kan ta ansvar för mig och för andra, för djur och för mitt hem, min ekonomi... Vi är sällan borta över natten (och har inte varit det sedan vi fick fåren i höstas) och reser nästan aldrig. Vi prackar inte på våra djur på andra, även om jag någon gång har bett någon mata katterna om vi varit borta över natten. Så varför detta ständiga ifrågasättande? Det handlar inte om ett spontanköp för guds skull!

Kan inte låta bli att undra om folk hade varit lika skeptiska om jag sagt att jag ska skaffa barn. Barn tar också tid. Visst inser jag att det är skillnad på barn och hund, men det är ju för bövelen tiden folk ifrågasätter. Hur har jag tid? "Barn kan ju lämnas bort på dagen." Jo, men det kan hunden också och ja, jag har undersökt den möjligheten. Som sagt, det är inget spontant det här. Det är väl övervägt, genomtänkt och kommer gå en runda eller två till innan det blir ett slutgiltigt beslut. Fast jag ska nog hålla tyst om det i fortsättningen. Alternativt säga att jag funderar på att skaffa barn, bara för att se om folk ifrågasätter om jag har tid med en unge som skriker och har kolik.

Hur som helst, vi har Jänta på praktiskt allergi-prov-besök i helgen. Hon är en irish softcoated wheatern terrier och tro det eller ej, men hundallergikern Elin verkar faktiskt tåla henne. Det gör däremot inte katterna. Frasse ligger och kurar på köksskåpet med en skadad nos och Bellis ena öga ser svullet ut. Jo, de är som hund och katt. Men katterna har knappt träffat hundar tidigare och Jäntas enda tidigare kontakt med katter har varit nafsandet i deras svansar. Så, med tanke på omständigheterna tycker jag att det går bra. Allt tar sin tid. Som sagt.

9 comments:

  1. HERREGUD så bra skrivet Elin! Jag håller helt med!

    ReplyDelete
  2. Det finns alltid människor som "vet bäst" om det mesta..och lägger sig i.
    Gör som jag...skit i det, helt enkelt. Inte värt att lägga energi på att bry sig.
    Kram!

    ReplyDelete
  3. Vill du ha hund så skaffa hund det kommer du aldrig att ångra, enda nackdelen är att efter EN kan du aldrig vara utan. Övertog en vallhund för många år sedan eftersom jag hade en hel drös med får och hunden behövde ett nytt hem. Tyckte att den alltid sprang i fötterna på mig, den sov med mig, var alltid med mig, men då den dog skulle jag minsann inte ha någon fler utan nöja mig med mannens jakthund. Dagen kom när jag blev tvungen att avliva henne pga en olyckshändelse, gå ut till fåren, vadå, ensam, ingen hund som följde med. Sova, ingen hund som låg bredvid sängen, det slutade med att det fanns en ny liten valp hos oss inom 3 veckor. Nu säger jag att bara de här hundarna är slut ska jag/vi inte ha några fler och det beror på att vi på somrarna åker utomlands med husbilen och då brukar hundarna få stanna hemma hos våra vuxna barn och det är jobbig att vara ifrån dem i 4 veckor.

    ReplyDelete
  4. Asch, jag hade inte brytt mig stort om vad andra tycker eller tänker, den största faran är väl din allergi, går det bra så går det väl. Det tråkigaste är ju om man måste lämna bort skyddslingen för att man blir sjuk ..

    ReplyDelete
  5. Visst är det märkligt? Att folk opponerar sig så in i bomben om en hund, men inte om ett barn? (Inte för att folk ska bry sig i det heller...)

    Nä, skit i dom och hunda på! :-)
    Och behöver ni hundvakt om ni far norröver så finns en här! Max ääälskar allt och alla, så det går fint. :-)

    Katterna ja, men de vänjer sig nog. Vovven med. Det brukar ge sig efter ett tag, när det frästs ifrån några gånger. :-)

    Lycka till!!

    ReplyDelete
  6. Som gammal hundägare kan jag bara säga att vilken uppfödare som helst borde bli själaglad åt att få sälja till er som tänkt så noga!
    Och tänk så kul det är med folk som ska lägga sig i allting andra gör... Jag skulle nog inte kunna hejda mig i "mothugg" tror jag:)
    Lycka till säger jag! Och katterna vänjer sig förmodligen, särskilt om de får en valp att fostra från start.

    ReplyDelete
  7. Bry dig inte om vad folk säger. Gör som Du och Sambon vill! Nu kan du kolla in hos mig, så ska du få annat att tänka på. Armband. (Lättare att lägga upp bilder där än mejla till dig)

    ReplyDelete
  8. Det låter som om du tänker efter ordentligt tycker jag! Jag var 19 när jag adopterade en gathund, och många i min omgivning hade synpunkter. Har haft honom i drygt tio år nu och han fyllde elva i höstas. Jag har inte ångrat mig en sekund, även om livet kräver lite mer pusslande. Går även att hitta jobb där man kan ha med sig hund om man letar lite. Kan tipsa om att adoptera en hund om du inte vill ha en specifik ras pga allergi. Lycka till!

    ReplyDelete
  9. Men åh, kan inte folk bara sköta sina egna liv istället? Du är ju vuxen och tar ansvar för ditt eget liv och dina beslut.
    Lycka till med den eventuella hunden :)

    ReplyDelete