Sunday, December 9, 2012


DET ÄR FÖRST när saker som bilar klappar ihop, som man inser hur mycket man behöver dem. Jag kan inte ta mig till jobbet utan bil. Alltså fick jag ta ut kompledigt i morgon för att få mer tid att meka. Jävla skit. Men i morgon ska jag få fason på den! Ska! Och ja, jag är tillräckligt envis för att meka själv.

Apropå att vara envis. Jag började på ett par Pomatomus i sommras. I juli närmare bestämt. Redan då var de tänkta som en julklapp. Efter två veckor grät jag bara vid tanken av dem. Fick inte ihop foten hur mycket jag än försökte och vilket proffs jag än konsulterade. Så jag lade ner projektet, placerade det i en påse och glömde bort det.

För tre veckor sedan hittade jag den igen, tänkte jag kunde göra ett sista försök. Och då fungerade det plötsligt. På mindre än en vecka var båda sockarna klara. Nu är det bara packning och postning till staterna som återstår. Och lite plåtning. Får be mormor ställa upp i morgon, hon har samma size som mottagaren.