Wednesday, October 31, 2012

Kökssoffefilt


I JANUARI FÖRRA året började jag på en filt till min drygt hundraåriga kökssoffa. Det har hela tiden varit tanken att jag ska virka några rutor när andan faller på, men i ärlighetens namn har andan inte fallit på speciellt ofta, även om jag var jäkligt duktig i början. Så det har tagit tid.


När jag sedan blev sjukskriven med mitt klämda finger, var virkning det som låg närmast till hands eftersom virktekniken var lätt att anpassa så att det onda fingret inte kom när garnet eller arbetet. Det tog inte många dagar innan den var klar. Jag hade redan en ansenlig mängd rutor och när trådarna väl var fästa, tog det inte speciellt lång tid att virka ihop dem.



Filten är virkad i en rad olika bomullsgarner. Garnstudios förhatliga Paris, till exempel. Och Garngrossistens Sofia. Och Järbos Soft Cotton. En del av garnerna har jag köpt själv, en del har jag fått av snälla vänner och annat av okända bloggläsare. (Kan ju tillägga att det var jag som hade den dåliga smaken att köpa Paris och sponsorerna som hade vett att köpa och använda riktiga grejor.) Att använda många olika kvalitéer för ett sånt här jobb, gör att rutorna gärna blir lite olika stora. Det är ingen spikrak eller 100 procent symmetrisk filt. Men jag bryr mig inte så mycket om det. Den fyller sitt syfte och ingen ser det när man sitter på filten ändå.


Tanken var att sy ett fodral med filten som topp för att sedan stuffan in en skumplatta för att få något mjukt att sitta på. Men så vaknade miljömedvetenheten till och rådissade skumgummit. Har fungeringar på att köpa ett begagnat täcke eller en tjockare filt på loppis för att använda som stoppning, men planerna är uppskjutna på framtiden för tillfället. Mest för att det tar emot att sy. Men jag jobbar på att komma över det. Och som sagt, det är ingen brådska.

Tuesday, October 30, 2012

Tillökning



VI HAR FÅTT tillökning. Inte helt planerat, men sådär blir det ju ibland.

Hon har ett långt och fint namn med massa stjärnor och galaxer i, men vi kallar henne Bellis. Hon är åtta mycket förnäma år. Snart nio faktiskt. Lite bitchig. Strollar runt som en primadonna och fräser på Frasse och Gossan när de kommer för nära. I alla fall gjorde hon det i början. Nu nöjer hon sig med att visa missnöje genom att ibland morra lite, eller bara piska lite med svansen. Utvecklingen går framåt. Hoppas på att se dem nospussas snart.

Hennes förre ägare hamnade i tidningen med braskande rubriker om hur vården missköter de äldre. Damen trillade, bröt ett ben och kunde inte röra sig. Så hon låg på golvet hemma i sin lägenhet i fem dagar. Då kom sonen hem och hittade henne. Hemtjänsten hade ringt henne men inte fått svar - och inte brytt sig. Jodå, hon överlevde. Det gjorde katten också. Men hon var tvungen att flytta. Och via en rad andra tillfälliga hem, hamnade hon till slut hemma hos oss.  Och här kommer hon få stanna. Trots att hon är lite bitchig ibland. Hon kan ju vara väldigt söt också. Och vem sjutton kan stå emot när de där lilla röda huvudet buffar en i sidan och de där stora blå ögonen tittar på en och hela katten låter kurr?

Sunday, October 28, 2012

Tji fick jag!


JAG TRODDE VERKLIGEN att jag var på väg åt rätt håll. Efter att ha varit sjuk med halsont i en vecka, önskade jag att det snart skulle vara över. Men varje morgon jag vaknat har det varit något nytt. I gårkväll var jag glad över att den värsta snuvan gett med sig och att jag nästan kunde andas normalt. Men det betyder givetvis inte att jag håller på att bli frisk. Dunderförkyldningen har bestämt att jag klär bäst i svullna rödsprängda ögon med gult gegg. Så jag fick ögoninflammation istället. Efter en rejäl uppfräschning (kunde ju inte öppna ögonen när jag vaknade) såg jag ut så här.

Det enda positiva med den här konvalescens är att jag snart är klar med min Katharine Hepburn Cardigan.

Wednesday, October 24, 2012

Dorissockarna


IBLAND BLIR DET inte riktigt som man tänkt sig... Man har ett snyggt mönster i skallen. Ett schysst garn... Man börjar sticka... Första sockan blir spräcklig. Lite coolt sädär. Men... 



...andra sockan blir jättegrön och väldigt ospräcklig. Också lite coolt i och för sig... Men...



...kanske inte när man ser dem ihop...


Fast jag antar att det är så det är. Garnet är handspunnet och jag tänkte inte på någon randning när jag spann det, jag hade bara kul. Och det hade jag när jag stickade också. Och de sitter som en smäck. Och, bäst av allt, jag har lärt mig en hel massa om färgsättning och kombination av nyanser bara genom att sticka ett par sockar. Det kommer jag ha stooor nytta av i spinnandet i fortsättningen.

Mönster: Basic sockmönster, det jag stickar när jag inte har lust att tänka. Dekorerat med linen sticthc: (på engelska eftersom jag inte vet vad beteckningarna heter på svenska) Varv 1: *K1, Sl1*. Row 2: K all. Altinera mellan 1 och 2. Lätt att anpassa efter sitt eget sockmönster, så länge man lagt upp jämt antal maskor.

Garn: 96 gram och 288 meter Doris, handspunnet, 100 % BFL.

Monday, October 22, 2012

Sjuk x 2

JAG VAR PÅ stickkalas i helgen. Kom hem och var lycklig, sådär som man blir när man träffar likasinnade och bara har jäkligt trevligt. Man är liksom omladdad och redo att ta tag i vardagen igen. Fin känsla. Fast när jag vaknade i morse fick jag annat att tänka på.

Som liten var jag ett halsbarn. Jag var inte speciellt gammal när jag började förbanna pappas gener, för det var därifrån det kom. Han hade, precis som jag, haft halsfluss minst två gånger om året som barn. Fast ju äldre jag blivit, desto bättre har min hals blivit. Fast jag bli ju fortfarande halssjuk. Som idag.

Och om vi bortser från den gången jag hade så stygg halsfluss att jag hamnade på sjukan, är mensvärk och halsont samtidigt det värsta jag varit med om. Tills idag. Det finns en sak som är värre. Halsont och kräkningar. That's me today. Jag lovar, det är inte roligt.

Och jag hoppas verkligen att baskilusken hoppade på mig via ostbågarna jag åt igår kväll, för smitta stickkompisarna är det sista jag vill! Så snälla, säg att ni alla är friska!

Sunday, October 14, 2012

Ur balans


MITT SPRUCKNA FINGER fick mig helt ur balans. Rubbade min vardag, för plötsligt gjorde allt ont. Man inser inte hur mycket man småslår sig jämt och ständigt, förrän kroppen blir överkänslig. Såret är läkt nu, även om fingertoppen fortfarande smärtar ibland. Antagligen är sprickan i benet inte helt läkt än. Men jag är tillbaka på jobbet. Undviker styrbords frontdörr eftersom jag är skiträdd för att fastna igen.

Men trots den här lilla skadan, har kommit lindrigt undan. Det är min första arbetsskada på elva år och då har jag gått i många tunga dörrar. För att inte tala om alla hydraliska spel och trossar man hanterat. För några år sedan var jag på en båt där båsen ("chefsmatrosen") fått huvudet avklippt av en tross som gick av. Han stendog. Jag hade kunnat ha det värre.

Fingret till trots har jag inte kunnat låta bli att handarbeta. Lärde mig ganska snart virka och senare också att sticka utan att använda "garnledarfingret". Klumpigt som attan i början, men skam den som ger sig. Har till och med spunnit lite. Bilder kommer. Så länge får ni hålla till godo med gårdagens tvättskörd. Ett knappt kilo hanspunnet garn. Kan väl sammanfattas som att det är roligare att spinna än att tvätta garnet eftersom det här bara är hälften av vad jag har liggande i väntan på såpabad.