Tuesday, December 25, 2012

Årets flopp


MIN YNGSTE BROR har aldrig lagt ner speciellt mycket tid på julklappar. Ofta har jag fått saker som min mor uppenbarligen köpt åt honom (typ dukar) - alternativt sådant han hittat i en fyndkorg på ICA Maxi. Dessutom har vi plojjat en del de senaste åren, som förra året när min flintskallige sambo fick en kam av ovan nämnda broder. 

Så i år tänkte jag hämnas och stickade honom en rödrosa willy warmer och fyllde kulpåsen med lakrisbollar. Skitkul, tyckte jag. Så vad fick jag av min bror? Jo, en elektrisk jävla tandborste. Vi ger inte så dyra julklappar i min familj. Visst hade jag önskat mig en, men jag hade kallt räknat med att folk skulle skramla till den. 

Kan inte riktigt beskriva hur dum jag kände mig i går. Tror jag ska kompensationssticka honom ett par schyssta raggsockar (han har en kall lägenhet) och en middag. Men ändå. Jävla skitunge.

Pungvärmaren är hur som helst stickad i DROPS Fabel och det gick åt 15 gram till storlek "large". 

Sunday, December 16, 2012

Mina får och jag


IDAG HAR VI haft fåren i en månad. Till en början stod flickorna i en grupp och tryckte med baggen springandes runtomkring. Idag har de fattat att människorna faktiskt ger dem mat och att det kan löna sig att komma fram. Lilltackan Arton gömmer sig fortfarande i hörnen och springer så fort man kommer nära, men Tjugan (som Erik vill kalla Donald) och Herold är nyfikna, och Trean blir väldigt gärna kliad. Länge. Baggen Harry vill helst vara med överallt samtidigt och får han inte det, tar han hjälp av hornen för att få som han vill. (Vilket gör mig vansinnig ibland.)


Det var meningen att vi skulle kalla ledartackan för Herold efter ett får i en av Monty Pytons sketcher. I den lurar Herold de andra fåren i flocken att de egentligen är fåglar och kan flyga. Jag är inget Monty Pyton-fan, men lite kul är den. Du kan se den här.


Varken Erik eller jag vet om Herold (tackan till höger, hon med den tillplattade tuppkammen) är ett ledarämne, men Erik tycker hon är lurig nog att få namnet. Jag kan väl hålla med. Är det någon som biter i dina byxor är det med störstsa sannolikhet Herold. Och går du någonstans är det oftast hon som står runt husknuten och kollar vad du håller på med. Och även om ser det ut som om hon är kelig på bilden, är det inte så. Hon håller nämligen på att att bita mig i fingret.


Trean har blivit min favorit. (Medan Erik självklart gillar Herold bäst.) Hon var sist ut i klippningen och det tog både tid och kostade henne några klippsår. Man skulle kunna tro att det skulle avksräcka henne från människor, men icke. Är det någon som vill kela, är det Trean. (Som vi fundearar på att döpa till Molly, även om jag tror att det faktiskt blir Trean - efter öronmärkningen) Hon kan stå blick stilla hur länge som helst, så länge du klipar henne lite bakom örat eller på halsen.


Om Harry hade varit en människa är det den här typen av bild jag skulle lägga ut på honom eftersom den är sjukt osmickrande och för att han är så sjukt jobbig ibland.


Om han själv får bestämma ser det ut så här. Hälften av alla bilder jag har på Harry i hagen är någon typ av suddig närbild. Han är helt enkelt helt för nyfiken och alldeles för på för att kunna stå still och posera.

 En annan ganska typisk Harrybild. Ser ut som de håller på att gosa, han och Herold. (Herold är fåret med tuppkam.) Vilket i och för sig inte är helt fel betecknat med tanke på att han överväger att sätta på henne. Tungan har börjat vifta. Vilket (precis som för människorflickor) brukar betyda att den kvinnliga varelsen lägger benen på ryggen. Får är väldigt oromantiska.


Till vänster i bakgrunden står Arton och Tjugan (Donald). Arton är minstingen och enda gången hon är först fram och får behålla sin plats vid maten, är när de andra är distraherade. Vilket innebär att man antingen ser henne stå ensam och äta medan de andra trängs runt ens ben, eller trycka lika ensam i ett hörn. Hon har börjat få specialbehandling (som i en egen foderbytta) för att garanterat få i sig sin del.


Harry in action igen. Fattar inte att tungslabbande inte hjälper.


Lugn och ro vid foderhäcken...


Tills Harry får upp ögonen för Herold iggen och stångar sig in. Har vi tur lyckas Harry med sitt jobb, blir det lamm i maj. Om han inte blir han lammstek lagom till våren.


De är personligheter hela högen. Just nu är jag glad över att vi inte har fler djur än vad vi har och att man faktiskt får möjligheten att se hur de är. Jag gillar mina får och det verkar Erik också göra. Jag har redan planer för nästa år. Fast innan jag drar igång med något av det, har vi några praktiska problem att lösa. Grundläggande saker som vatten till en del av de mer avlägsna hagarna. Och ett större vinterboende till nästa år.

Tuesday, December 11, 2012

Hur det blir en bra dag

DET KAN HÄNDA att den här dagen inte varit helt toppen. Inte förrän jag kom hem och hittade ett paket på hallbordet. Från Sandy. Med garn i. Hanspunnet. Nästan 600 meter gos.

Det här är en väldigt bra dag!

Sandy. Puss på dig!

Monday, December 10, 2012

Potatismos


VI BÖRJAR MED att inte prata om bilen. Sedan kan vi gå över till att berätta om Potatismossockarna (Pomatomus som jag berättade i går) fotades med mormor som fotmodell - men utan minneskort i kameran. Eftersom sockarna ligger nedpackade i ett igenklistrat kuvert har jag bestämt mig för att bilderna jag tagit får duga. (Se här.) När jag väl fått upp ångan och begripit mönstret växte självförtroendet och därför kan jag till  sist jag även visa upp ett par "potatismuddar". En av mina bästa vänner brukar använda gamla avklippta sockar som handledsvärmare. Tänkte att hon kunde få lyxa till det lite i jul.

PS. Det blev Potatis eftersom det tog mig fyra månader att lära mig att de hette Po-ma-to-mus. Potatis var lättare att säga och framför allt lättare att komma ihåg. DS.

Sunday, December 9, 2012


DET ÄR FÖRST när saker som bilar klappar ihop, som man inser hur mycket man behöver dem. Jag kan inte ta mig till jobbet utan bil. Alltså fick jag ta ut kompledigt i morgon för att få mer tid att meka. Jävla skit. Men i morgon ska jag få fason på den! Ska! Och ja, jag är tillräckligt envis för att meka själv.

Apropå att vara envis. Jag började på ett par Pomatomus i sommras. I juli närmare bestämt. Redan då var de tänkta som en julklapp. Efter två veckor grät jag bara vid tanken av dem. Fick inte ihop foten hur mycket jag än försökte och vilket proffs jag än konsulterade. Så jag lade ner projektet, placerade det i en påse och glömde bort det.

För tre veckor sedan hittade jag den igen, tänkte jag kunde göra ett sista försök. Och då fungerade det plötsligt. På mindre än en vecka var båda sockarna klara. Nu är det bara packning och postning till staterna som återstår. Och lite plåtning. Får be mormor ställa upp i morgon, hon har samma size som mottagaren.

Friday, December 7, 2012

Fryser

Bilen fryser och vägrar ta mig till jobbet. Älven fryser och isen krasar under skrovet. Jag fryser och kör med dubbla ullsockar som byts var tredje timme.

Men jag tar mig till jobbet, lyssnar på isen och undrar hur tårna mått om jag trots allt inte hade stickat mig vettiga sockar.

Livet har varit lite väl hektiskt de senaste veckorna, men jag är glad. Jag stickar när jag får tid över mellan jobb, sömn och bäar. Får jag bara jag får fason på bilherket i helgen, ska jag lägga upp lite bilder på de senaste skapelserna. Flätor och spets. Var och en för sig - och ihop. Varför har ingen berättat hur kul det är med flätor tidigare? (Eller kanske har man det, men att jag stängt öronen?)

Sunday, November 25, 2012

Hobby-bonden klipper till


DEN LILLA HOBBY-BONDEN i mig börjar bli trött. Som i att jag vill sova. Kroppen ömmar nästan överallt. Det har varit fårklippning i helgen. Klippning för hand, med handsax. Visst tar det tid, men fåren verkar tycka om det och är helt klart mer vänlgt inställda till människor nu. Särskilt baggen. Han började vifta på svansen så fort vi satte saxen i ullen. Förklaringen var i och för sig ganska enkel. Han hade invaderats av småkryp som helst inte ska finnas på ett får. Han är i alla fall under behandling. Och i går kväll satt jag i minst två timmar och plockade bort skiten från honom. (Vilket inte är på långa vägar så länge som jag skulle behöva sitta, men man måste börja någonstans.) Han gillade det, stod helt stilla och blundade. Livsnjutare.

Jag kan hur som helst meddela att jag fåren har jättefin ull och att den givetvis åkt raka vägen ner i frysen där den kommer få ligga ett tag. Sedan ska den tvättas och nåde den gnet som vågar visa sig i mitt hem efter det!

PS. Fåret på bilden heter "Tjugan" än så länge (hon var lamm nummer 20 på gården vi köpte henne ifrån och har det numret på sin id-bricka i örat) och lever fortfarande. Hon tog ingen skada under klippningen, med undantag för något mindre klippsår. (De kan vara svåra att undvika.) Hon är glad och tillbaka hos den kåte baggen som mer än gärna slickar henne i örat. DS.

Sunday, November 18, 2012

En riktig fårhund


MÅSTE DELA MED mig av en bild jag hittade på Ravelry. Jag är inte så förtjust i idén att man klär ut hunden i små tröjor och klänningar, men den här skapelsen har faktiskt humor.

Mer info om hunden, skaparen och kreationen hittar du här. Bilden är tagen från NovelTeas projektsida.

Saturday, November 17, 2012

Familjen växer - igen

DET HAR VARIT tyst det senaste. Dels för att jag varit sjuk. Dels för att jag jobbat som en galning för att få allt klart för tillökning.

Efter många om och men, lång väntan och en hel del smådesperata samtal, lyckades jag. Precis innan de mötte slaktaren fick jag tag på fyra fina tackor och en bagge. Jo, jag hade planerat bättre. Redan i slutet av sommaren beställde jag fyra betäckta tackor som skulle levereras i mitten av december. Men så fick de klövröta (fotsvamp de katastrofale för får) och planerna föll över ända. (Man vill inte få in djur med klövröta i en bestättning.) Det var för drygt två veckor sedan. Mitt i den period då folk är som ivrigast i att slakta sina djur. Men jag lyckades få tag på nya.

De är lite skygga än, men det ska det bli ändring på. De är alla av rasen Värmlandsfår, en allmogeras som länge varit utrotningshotad men nu håller på att komma sig igen. Jag har valt djur med fin ull för att kunna spinna av den. Så klart. Och baggen fick komma med eftersom tackorna inte blivit betäckta. Jag hoppas på lamm någon gång fram i april-maj.

Min kära moder tog ett kort medan djuren försökte gömma sig (de är lite toviga och vill så klart inte vara med på bild i det skicket) men jag bjuder på det å deras vägnar. Vad de ska heta? Ja, det får bli ett annat inlägg...


Wednesday, October 31, 2012

Kökssoffefilt


I JANUARI FÖRRA året började jag på en filt till min drygt hundraåriga kökssoffa. Det har hela tiden varit tanken att jag ska virka några rutor när andan faller på, men i ärlighetens namn har andan inte fallit på speciellt ofta, även om jag var jäkligt duktig i början. Så det har tagit tid.


När jag sedan blev sjukskriven med mitt klämda finger, var virkning det som låg närmast till hands eftersom virktekniken var lätt att anpassa så att det onda fingret inte kom när garnet eller arbetet. Det tog inte många dagar innan den var klar. Jag hade redan en ansenlig mängd rutor och när trådarna väl var fästa, tog det inte speciellt lång tid att virka ihop dem.



Filten är virkad i en rad olika bomullsgarner. Garnstudios förhatliga Paris, till exempel. Och Garngrossistens Sofia. Och Järbos Soft Cotton. En del av garnerna har jag köpt själv, en del har jag fått av snälla vänner och annat av okända bloggläsare. (Kan ju tillägga att det var jag som hade den dåliga smaken att köpa Paris och sponsorerna som hade vett att köpa och använda riktiga grejor.) Att använda många olika kvalitéer för ett sånt här jobb, gör att rutorna gärna blir lite olika stora. Det är ingen spikrak eller 100 procent symmetrisk filt. Men jag bryr mig inte så mycket om det. Den fyller sitt syfte och ingen ser det när man sitter på filten ändå.


Tanken var att sy ett fodral med filten som topp för att sedan stuffan in en skumplatta för att få något mjukt att sitta på. Men så vaknade miljömedvetenheten till och rådissade skumgummit. Har fungeringar på att köpa ett begagnat täcke eller en tjockare filt på loppis för att använda som stoppning, men planerna är uppskjutna på framtiden för tillfället. Mest för att det tar emot att sy. Men jag jobbar på att komma över det. Och som sagt, det är ingen brådska.

Tuesday, October 30, 2012

Tillökning



VI HAR FÅTT tillökning. Inte helt planerat, men sådär blir det ju ibland.

Hon har ett långt och fint namn med massa stjärnor och galaxer i, men vi kallar henne Bellis. Hon är åtta mycket förnäma år. Snart nio faktiskt. Lite bitchig. Strollar runt som en primadonna och fräser på Frasse och Gossan när de kommer för nära. I alla fall gjorde hon det i början. Nu nöjer hon sig med att visa missnöje genom att ibland morra lite, eller bara piska lite med svansen. Utvecklingen går framåt. Hoppas på att se dem nospussas snart.

Hennes förre ägare hamnade i tidningen med braskande rubriker om hur vården missköter de äldre. Damen trillade, bröt ett ben och kunde inte röra sig. Så hon låg på golvet hemma i sin lägenhet i fem dagar. Då kom sonen hem och hittade henne. Hemtjänsten hade ringt henne men inte fått svar - och inte brytt sig. Jodå, hon överlevde. Det gjorde katten också. Men hon var tvungen att flytta. Och via en rad andra tillfälliga hem, hamnade hon till slut hemma hos oss.  Och här kommer hon få stanna. Trots att hon är lite bitchig ibland. Hon kan ju vara väldigt söt också. Och vem sjutton kan stå emot när de där lilla röda huvudet buffar en i sidan och de där stora blå ögonen tittar på en och hela katten låter kurr?

Sunday, October 28, 2012

Tji fick jag!


JAG TRODDE VERKLIGEN att jag var på väg åt rätt håll. Efter att ha varit sjuk med halsont i en vecka, önskade jag att det snart skulle vara över. Men varje morgon jag vaknat har det varit något nytt. I gårkväll var jag glad över att den värsta snuvan gett med sig och att jag nästan kunde andas normalt. Men det betyder givetvis inte att jag håller på att bli frisk. Dunderförkyldningen har bestämt att jag klär bäst i svullna rödsprängda ögon med gult gegg. Så jag fick ögoninflammation istället. Efter en rejäl uppfräschning (kunde ju inte öppna ögonen när jag vaknade) såg jag ut så här.

Det enda positiva med den här konvalescens är att jag snart är klar med min Katharine Hepburn Cardigan.

Wednesday, October 24, 2012

Dorissockarna


IBLAND BLIR DET inte riktigt som man tänkt sig... Man har ett snyggt mönster i skallen. Ett schysst garn... Man börjar sticka... Första sockan blir spräcklig. Lite coolt sädär. Men... 



...andra sockan blir jättegrön och väldigt ospräcklig. Också lite coolt i och för sig... Men...



...kanske inte när man ser dem ihop...


Fast jag antar att det är så det är. Garnet är handspunnet och jag tänkte inte på någon randning när jag spann det, jag hade bara kul. Och det hade jag när jag stickade också. Och de sitter som en smäck. Och, bäst av allt, jag har lärt mig en hel massa om färgsättning och kombination av nyanser bara genom att sticka ett par sockar. Det kommer jag ha stooor nytta av i spinnandet i fortsättningen.

Mönster: Basic sockmönster, det jag stickar när jag inte har lust att tänka. Dekorerat med linen sticthc: (på engelska eftersom jag inte vet vad beteckningarna heter på svenska) Varv 1: *K1, Sl1*. Row 2: K all. Altinera mellan 1 och 2. Lätt att anpassa efter sitt eget sockmönster, så länge man lagt upp jämt antal maskor.

Garn: 96 gram och 288 meter Doris, handspunnet, 100 % BFL.

Monday, October 22, 2012

Sjuk x 2

JAG VAR PÅ stickkalas i helgen. Kom hem och var lycklig, sådär som man blir när man träffar likasinnade och bara har jäkligt trevligt. Man är liksom omladdad och redo att ta tag i vardagen igen. Fin känsla. Fast när jag vaknade i morse fick jag annat att tänka på.

Som liten var jag ett halsbarn. Jag var inte speciellt gammal när jag började förbanna pappas gener, för det var därifrån det kom. Han hade, precis som jag, haft halsfluss minst två gånger om året som barn. Fast ju äldre jag blivit, desto bättre har min hals blivit. Fast jag bli ju fortfarande halssjuk. Som idag.

Och om vi bortser från den gången jag hade så stygg halsfluss att jag hamnade på sjukan, är mensvärk och halsont samtidigt det värsta jag varit med om. Tills idag. Det finns en sak som är värre. Halsont och kräkningar. That's me today. Jag lovar, det är inte roligt.

Och jag hoppas verkligen att baskilusken hoppade på mig via ostbågarna jag åt igår kväll, för smitta stickkompisarna är det sista jag vill! Så snälla, säg att ni alla är friska!

Sunday, October 14, 2012

Ur balans


MITT SPRUCKNA FINGER fick mig helt ur balans. Rubbade min vardag, för plötsligt gjorde allt ont. Man inser inte hur mycket man småslår sig jämt och ständigt, förrän kroppen blir överkänslig. Såret är läkt nu, även om fingertoppen fortfarande smärtar ibland. Antagligen är sprickan i benet inte helt läkt än. Men jag är tillbaka på jobbet. Undviker styrbords frontdörr eftersom jag är skiträdd för att fastna igen.

Men trots den här lilla skadan, har kommit lindrigt undan. Det är min första arbetsskada på elva år och då har jag gått i många tunga dörrar. För att inte tala om alla hydraliska spel och trossar man hanterat. För några år sedan var jag på en båt där båsen ("chefsmatrosen") fått huvudet avklippt av en tross som gick av. Han stendog. Jag hade kunnat ha det värre.

Fingret till trots har jag inte kunnat låta bli att handarbeta. Lärde mig ganska snart virka och senare också att sticka utan att använda "garnledarfingret". Klumpigt som attan i början, men skam den som ger sig. Har till och med spunnit lite. Bilder kommer. Så länge får ni hålla till godo med gårdagens tvättskörd. Ett knappt kilo hanspunnet garn. Kan väl sammanfattas som att det är roligare att spinna än att tvätta garnet eftersom det här bara är hälften av vad jag har liggande i väntan på såpabad.

Thursday, September 27, 2012

När fingrar spricker



VI HADE BARA en timme kvar på passet, skepparen och jag. Hade precis lämnat en brygga. Var väl inte så uppmärksam. Stängde frontdörren. En sån där rejäl tung grej. Så, när jag skulle ta ett steg tillbaka, märkte jag att vänster pekfinger fast i dörren. Jag var tvungen att trycka ner handtaget och öppna dörren för att få loss det. Det stod ganska snart klart att huden hade spräckts i ett ganska fint sår tvärs över fingertoppen och nageln var illröd. Och att det gjorde djävulskt ont.

När nåt sånt där händer, vet man att det kommer ta längre tid att komma till läkaren än vad man vill. Man ringer inte efter ambulans för att man fastnat med fingret i dörren. Jag blev snabbt avlöst av en kollega som precis skulle till att gå på rast, men trots att saker och ting flöt på tog det en timme innan jag kom till akuten. Sedan tog det två timmar innan jag kom till läkare. Vilket också var en pärs. Läkare och sjuksköterskor borde gå en campingkurs innan de utexamineras. Så de vet hur en behållare med veke och lampolja fungerar.   De hettar upp gem med dem. Gem som de sedan använder för att bränna hål i nageln  för att på så sätt lätta på trycket i fingret. Jag tror att jag riskerade läkarens hörsel när det stod klart att jag är en av dem vars kropp inte fattar att bedövninvsmedel ska koppla bort känseln. De gav upp gem-eldandet, tejpade såret och skickade hem mig med remiss till röntgen.


Idag, efter fyra förvånadsvärt effektiva stimmar på NÄL och senare Uddevalla sjukhus, stod det klart att det inte bara var huden utan även benet i fingret som spruckit. Inget att bli hysterisk över, men jag blev sjukskriven i två veckor.

Just nu sitter jag och funderar på hur jag ska kunna sticka utan mitt garn-hållar-finger. Fast känner jag mig själv rätt kommer jag lära mig att sticka med fötterna om det skulle behövas. Undrar just hur stickfastheten påverkas om man börjar hålla garnet runt pek elle ringfingret istället? Precis innan jag klämde mig, hade jag pratat med en engelsk passagerare som satt och stickade med ena stickan i armhålan medan hon kastade garnet sådär som engelsmän och amerikanare gör. I värsta fall får jag väl lära mig det...

Monday, September 24, 2012

Koftjäveln


EFTER TRE MÅNADER blev Offe till sist klar i början av februari i år. Offe är en koftjävel. Användbar, ja!  Faktum är att den hänger med nästan jämt. Passar till det mesta. Men (ursäkta språket) fan så tråkig att sticka. Jag tror det var det där med att köra fram och tillbaka hela tiden. Aviga har aldrig varit min grej. Men det var värt mödan. Absolut. Och jag vill ha en till. Jag ska bara samla lite mer ork. Köra några runt-runt-tröjor. Sen kanske en Offe till. En med smalare ärmar. Kanske utan ärmar. Lite mer väst-stuk. Lite senare...

Garn: Peer Gynt, Sandnes garn
Garnåtgång: Cirkus 4,5 nystan (225 gram och 403 meter) av vardera färgen

Saturday, September 22, 2012

Stinkget

FÖR FEM TIMMAR sedan kliade jag en mycket stilig jämtlandsbock bakom örat innan han kom med sina monsterhorn och buffade bort mig. Först efteråt sa ägaren att getajäveln är i brunst. Jag stinker fortfarande.

Det får bli dagens lärdom: Brunstiga getabockar stinker. Klappa på en obrunstig om du kan - annars låt bli.

Sunday, September 16, 2012

Katt, svamp och skog



FRASSE OCH JAG var ute och plockade svamp idag. Eller rättare sagt, jag plockade, Frasse jamade. Om du anar att det finns andra svampplockare i skogen och inte vill röja dina bästa svampställen, då ska du inte ha med dig Frasse. Han tjuter mest hela tiden. För att få tyst på honom visslar jag lite ibland. Inte heller så diskret.

Bilden är tagen i fikapausen. Jag dricker vatten och käkar drömtårta. Frasse kråmar sig. I korgen till höger i bild lägger jag matsvamp, i korgen till vänster hamnar färgsvamp. För ni trodde väl inte på allvar att jag kan göra något som inte är garnrelaterat?! Seriöst?!

Wednesday, January 4, 2012

Hit men inte längre


EN AV FÖRDELARNA med att bo på bonnvischan är att det är lungt och tyst. En av nackdelarna är att det är lite trafik och få motorsågar ute på vägarna vid femtiden på morgnarna. Jag kom inte längre än två kilometer innan det var stopp. Jag vill gärna tro jag hade kunnat fixa trädet om jag bara vetat var sambon lagt motorsågen, men vet att det är ren lögn. Och eftersom jag inte känner någon häromkring som jag spontant kan ringa för att få skogsavverkningsservice, fick jag helt enkelt vända hem igen och hoppas på att någon med bättre kontakter snart åker samma väg...

Tuesday, January 3, 2012

Sedan sist

JAG SITTER INTE lika mycket framför datorn längre. Kanske beror det mest på att datorn numera står i ett rum som inte finns i direkt anslutning till lägenheten. Kanske beror det på att jag hellre stickar.

Folk har börjat summera förra årets stickskörd. Jag lämnar det därhän, men slänger upp lite bilder på vad som blivit gjort de senaste, bloggtomma, veckorna.


Europe the Sheeps Hat och One Skein Cable Cowl. Mössan är stickad av handspunnet garn från finullsfåret Europa som jag tidigare skrivit om här. Mössan är en favorit från sekund ett. Supermjuk är den också.

Halsvärmaren är ett experiment. Jag har bara stickat flätor en gång tidigare och tänkte att det var dags att försöka sig på det igen. Hade en härva bourlettesilke liggandes efter garnbytes hos VisaLisa häromsistens. Bourlette är detsamma som spunna silk noils som är en restprodukt vid silkesframställning. Skräpet, kan man säga. Det var kul att testa på, men inget jag kommer köpa i framtiden. Däremot kanske jag testar på att spinna det framöver...


I julklapp stickade jag ett par sockor i Drops Fabel och Regias Silk Sock till Alma, Linda med fårens dotter. 



Yngste brodern fick ett par Lovikkavantar i Morjärvs Lovikka. Utan några som helst borderier, för säkerhets skull. Han kan vara lite känslig... 


Mormor fick Harunin jag faktiskt klarade av att sticka utan större problem. Visst "försvann" ett av bladen i mitten, men sånt händer nybörjare. Garnet heter Sheepherds och köptes under USA-resan, på en mini mill i Michigan. 

Utöver det har jag fått ihop några par sockar som inte blivit fotade än, men som redan används flitigt. Och så har jag precis blockat en sjal som stickades under USA-resan men som blivit liggande i brist på a) blockningsvarjrar b) knappnålar. Varav det senare införskaffades i går.