Thursday, September 15, 2011

Garnsightseeing i Chicago


JAG ATTACKERADES AV en dunderförkyldning, men inget kan stoppa mig från att hälsa på i garnaffären, så i söndags släpade jag min ömma hals och rinnande näsa in till centrala Chicago. Wow jag har aldrig sett så många skyskrapor tidigare. Antar att det syntes att vi var turister eftersom vi tittade uppåt istället för rakt fram...


Vi, sambon och jag, betade av några "måsten". (Med andra ord lekte vi turister.) Bönjävlen har säkert ett namn, men jag vet inte vilket. Men den återfinns i Millenium park som vaktas av svarta män i gröna uniformer, åkandes på Segways.


Sedan var vi på kontmuseet och tittade på ryssarnas propagandaplanscher från andra världskriget. En del var riktigt stygga. Och äckliga. Som den bilden som visar hur Hitler sitter och gnager på ben ur en likkista...


Först efter det, när jag nästan var knockad av förkyldningen, när fötterna börjat ömma och jag nog egentligen helst skulle ha velat åka hem. Då gick vi till garnaffären. En av dem, det finns rätt många i centrala Chicago. However, ju längre vi gick, detso flashigare blev affärerna. Mina förväntningar steg. Om man har råd att ha en garnaffär i ett sånt här område, då är det fancy. Trodde jag. På E Oak 67 hittade vi den. Fyra trappor upp. Okej, vi började knalla uppåt.



Såg inte ut som min typ av affär...


...och var det inte heller. Affären hade lika gärna kunnat heta "Akrylen invaderar". Sa att jag var intresserad av ullgarn till en sjal. Expediten visade mig ullhyllan (som låg säkert bakom disken) men kunde inte låta bli att visa sin nya stolthet, ett garn som ser ut som fisknät som man gör sjalar av. Jag har sett det hemma också. Jag sträcker mig till att det kan se häfrigt ut, men jag vill aldrig ha en sådan sjal själv. Så jag bosatte mig bakom disken och började rota.


Sambon hittade en stol, tog fram sin iPhone och "stängde av". 


Jag skulle nog ha gått ut ur butiken om det inte varit för att... Tja... Att jag var för feg? Jag hittade hur som helst ett garn jag inte sett tidigare och slog till på det. En jättehärva på 200 gram från Plymoth Yarn. Sen var jag redo att ta dubbeldäckartåget och åka "hem".