Tuesday, September 13, 2011

Dagens frukost



JAG VET INTE om det är den sanna amerikanska kulturen, men jag har ätit ute på restaurgang varje morgon sedan jag kom hit. Steak n Shake, Burger King, McDonalds... Steak n Shakes Chocolate Chip Pankakes kan vara den sötaste frukost jag någonsin fått i mig, Burger Kings Croisant burger med hamburgare och omelett den potentiellt vidrigaste och McDonalds... Tja... Pannkakorna var i alla fall okej.

En lång historia made short

Från vänster: Liten flicka jag inte känner, Resty, jag, Tim, Bonnie, sambon och Sheila.



HUR GÖR MAN en lång historia kort?

Hur som helst, det började så här: Jag skulle till Filippinerna. Jag stickade. Jag ville ha rese-, garn- och butikstips. Hittade ett filippinskt forum på Ravelry. Ställde mina frågor. Fick svar. Blev erbjuden att möta upp med en av Ravelryarnas pappa. Och på den vägen är det.

Jag gjorde resan, träffade Ravelryaren Sheilas pappa Resty och hans nya fru Emith. Upplevde Manila och förorten Angono från insidan, träffade underbara människor och fick inblick i filippinarnas kultur. Vidgade mina vyer. Sedan åkte jag hem.  Det är ett och ett halvt år sedan.

Jag höll kontakten med Sheila som bor i Chicago. Höll kontakten med Emith som numera också bor i Chicago. Hade det inte varit för dem båda, hade jag nog aldrig hamnat här. Kanske hade jag inte ens åkt till USA. Men nu är jag här. Emith och Resty erbjöd mig att vara hos dem under Chicagovistelsen och sambon och jag  har bott här i fyra dagar.

Festen härodagen var egentligen ett adoptionsparty och en christening. Alltså, ett slags dop fast utan skvättande av vatten. Sheila och hennes man Tim har adopterat en dotter, Bonnie, från Korea och vi var inbjudna. Vi lade faktiskt om våra resplaner för att komma på festen. Bilden är därifrån.

Allt känns lite otippat när man ser på det i ett vidare perspektiv, men det är kul. Life got it's strange ways.