Thursday, September 8, 2011

Det där med att fota färdiga projekt

NÄR JAG VAR liten ville jag bli prinsessa. Eftersom jag är blond och grönögd ville jag givetvis ha blå ögon och svart hår. Jag tror att jag någonstans i bakhuvudet tog med mig prinsessdrömmen genom tämligen vilda lekar i trädkojor, genom mina sju hjärnskakningar och upp genom åren. Man skulle vara liten, söt och näpen. I högstadiet gick jag igenom den där perioden av matvägran som jag tror att i stort sett alla tjejer går igenom någon gång i livet. Man blir smalare om man inte äter något, det blir man. Fast sedan insåg jag att jag aldrig skulle få den där nätta lilla rumpan och började äta igen. Man får helt enkelt inse att alla inte har anlag för att vara små. (Något jag var väldigt glad för när jag började med styrketräning eftersom min kropp svarar bra på tung träning och dessutom ger ett fördelaktigt utseende om man nu tycker att muskler är snyggt.)

Summa summarum har jag insett att jag inte är något modellämne. Men lik förbannat behöver man ju visa sig på kort ibland. Om man inte kan muta vänner och familj att klä sig i dina egenstickade kläder - vilket jag lyckas med ibland, men långt ifrån alltid. I måndags var Eddy över på fika och vi passade på att fota lite. Tänkte visa er det oglamorösa livet bakom kulisserna när jag agerar modell. Det var i och för sig bara sockfotning, men ändå... Helbilderna är den nakna sanningen, närbilderna den förskönade.







Sockorna är för övrigt ett av de senaste avslutade projekten. De är stickade av ett sponsgarn jag fick på Grötö i mars. Randningen blev nästan helt exakt på båda sockarna, trots att jag inte ansträngde mig för att få det så. Najs!

Mönster: My own hopkok. Uppifrån och ner, slätstickning på framsidan, resår hela vägenner till hälen på baksidan, hälflapp.
Garn: Järbo Mini Raggi
Stickor: 2,5 mm
Garnåtgång: 71 gram