Saturday, July 30, 2011

Värmeslag

Till ankars utanför Sint Eustatius ,Västindien.
FÖR NÅGRA ÅR sedan mönstrade jag på en asfaltstanker i Spanien. Det var ett av de där rekordåren där gamlingarna dog som flugor och det rådde vattenbrist i hela södra Spanien. Det var över 40 grader på dagarna och jag mådde urk. Spanjorerna hade siesta, men det hade inte vi svenskar ombord. Jag förhandlade mig till att få börja jobba två timmar tidigare om morgnarna - för att kunna sluta två timmar tidigare och slippa de värsta eftermiddagstimmarna i solen.

Vi låg på varv i sex stekheta veckor innan vi lossade förtöjningarna och styrde mot Västindien. Paradiset, tänkte jag och såg plamer och behaglig värme, kanske en svalkande bris, framför mig. Men 40 graders snustorr luft byttes mot 34 graders drypande fukt. Utan bris. Ett år efter den resan skulle jag läsa en artikel i en kvällstidning om solsting och inse att det var det jag hade haft under hela min karibiska vistelse. Fast där och då visste jag ingenting om det. Det var första gången jag var någonstans varmare än Frankrike, första gången jag bodde på en plats (på en farkost) utan någon tillgång till kyla. AC hade vi inte och frysrum fanns inte på den båten. (Hade det funnits hade jag och halva besättningen sovit där. Frysboxarna lät vi bli.)

När jag ser tillbaka på det kan jag skratta lite åt det, men då var det inte kul. Jag grät floder parkerad i en fåtölj i mässen, hinkade vatten i massor och mådde konstant illa. Jag försökte sova bort tiden och så många sömntimmar har jag nog aldrig haft varken tidigare eller senare i mitt liv. I två veckor var det ett helvete på jorden. Och jag kom inte iland en enda gång, trots att vi låg till kaj i både Curacao och Venezuela.

Idag är det nog inte mer än 28 grader ute, men jag sitter inne och kippar luft. I sällskap av Frasse och Gossan (ja, katterna alltså) som inte heller gör många knop i värmen. Det är fuktigt och jag mår pyton. Folk verkar jubla över sommaren, värmen och solen. Själv är jag alldeles jättenöjd med max 20 grader och lite lätt molnighet. Och en stark havsbris. Men jag missunnar inte folk sommarglädjen. Bara ingen försöker få ut mig före klockan sex på kvällen. Veckoslutet ska jag nog överleva, men hur fasen det ska gå om den här värmen fortsätter in i nästa vecka när jag ska lotsa soldyrkande badgäster till den västsvenska övärlden är ett kapitel för sig. Fast till skillnad från asfaltstankern som tog mig till Västindien, är min nuvarande sprillans nya höghastighetsfärja utrustad med AC. Utvecklingen har trots allt gått framåt.