Thursday, December 8, 2011

Tjocka singlar


EFTER ATT HA varit borta sedan i augusti någon gång, kom spinnlusten plötsligt tillbaka. Kanske för att jag satte mig ner och läste Spin Control av Amy King. Amy verkar ha dille på singlar och efter att ha läst den blev jag sugen på att testa på det där, jag med. Att spinna lite tjockare entrådigt garn. Sagt och gjort. Mina tidigare försök att spinna tjockare singlar (läs tjockare entrådigt garn) har gått åt skogen, men när jag nu väl gick in för det, insåg jag att det inte är så svårt trots allt. Så jag grabbade tag i lådan med art batts (läs ganska ojämna kardflor med alla möjliga fibrer i) och körde igång. Här ser du en liten del av gårdagens skörd. 

Wednesday, December 7, 2011

Hurricane Hat



IBLAND STICKAR MAN grejor man tycker ser skitsnygga ut på bild, men som inte riktigt blir så snygga som man hoppas. Eller inte sitter så bra som man vill. Eller kanske inte gjorde sig så bra i det där garnet man använde. Den här mössan är en av de där projekten, men jag har ändå bestämt mig för att behålla den. Kanske mest för att jag inte har någon annan. Eller för att jag faktiskt gillar grönt. Eller för att den trots allt inte är så tokig.

Mönstret är gratis och finns på Ravelry och på den här bloggen. Jag använde Karismas Superwash och stickor 3,5. Med facit i hand hade jag nog först och främts bytt ut garnet till något som fyller ut lite bättre, i andra hand gått upp en halvstorlek på stickorna till 4,0 mm. Men mönstret är busenkelt.

Saturday, December 3, 2011

Janelle och alpackorna


JANELLE BOR PÅ Old Mission Peninsula, en halvö inte så långt ifrån Bellaire, Michigan. (Hålan jag skrev om här.) Det ett ganska slumpartat möte. Sambon och jag knallade in på en turistinformation I Traverse City och frågade om det fanns några fårfarmar i närheten. Jag var på jakt efter ull. Så klart. Det bläddrades i pärmar och rådfrågades fram och tillbaka, men ingen kände till något. Förutom en gammal tant som brukade äta på en restaurang där det jobbade en kvinna som kanske kunde veta. Kvinnan var Janelle och när vi väl hade henne på tråden visade det sig att hon hade alpackor och ull till salu. 

Bexter

Två dagar efter stod jag på hennes lilla farm omgiven av vingårdar och fruktträdgårdar, klappade alpackor och botaniserade bland ull och garn. För Janelle hade spinnandet aldrig blivit mer än en tanke, vilket inte gjorde mig något när jag stod med huvudet ner i kassarna. Hennes gård var inte så stor, men hon hade två alpackor, Bexter och Nike, en lama och tre hundar. En liten idyll som jag gärna hade tagit över av henne.

Nike
Det är lustigt egentligen, hur öppna amerikanarna är. Hur lätt man får kontakt med folk. Under resan (som avslutades redan i september) är det nog mötet med människorna som gett mig mest och jag tror när allt kommer kring, att det är mötet med människorna som är mitt resmål. Förutom ullen och garnet, då.

Friday, December 2, 2011

Mer sockar, före- och efterbilder - och några lärdomar


DET ÄR MYCKET sockstickande för min del nu. Jag jobbar hårt för att minska stashen av handspunnet sockgarn. Och ju fler härvor jag tar mig igenom, desto mer inser jag att en duktig spinnerska stickar mycket med sitt eget garn. För att lära sig på sina misstag. De senaste sockarna i raden är ett lysande bevis på det.

 
När man spinner tappar man ofta koncentrationen efter ett tag. Eller så spinner man lite en dag, lite mer en annan, fortsätter en tredje... Och det är ett faktum att du aldrig spinner exakt lika dag ett som dag tre. (Med undantag för väldigt duktiga spinnerskor som maniskt kontrollerar tjocklek och tvist.) I mitt fall resulterar det i en tråd som är något tunnare i ena änden än det andra. Inte så att du ser det kanske, inte så att det hade spelat någon roll om du hade tvinnat tre trådar med varandra. Men om du navajotvinnar, d.v.s. att du gör ett tretrådigt garn av en enda singel, då märker du garanterat skillnaden. Det resulterade den här gången i att ena sockan har markant fler maskor än den andra. Efter mycket trixande har jag fått sockarna att bli lika stora och de sitter verkligen som en smäck, men de är långt ifrån identiska och har inte alls samma antal maskor. De har inte ens samma antal maskor i foten som på benet.


Det är inte första gången jag har fått justera maskantalet när jag stickar sockar i handspunnet garn. Det blir bara så ibland. Men jag har lärt mig massor på det. Som att anpassa sig efter det man har att tillgå. Och som i att jag ska vara mycket mer noggrann med att mäta singelns tjocklek under spinnandets gång i fortsättningen.



Hur som helst, sockorna är klara, de sitter bra och jag använder dem för fullt. Den flerfärgade fibern jag använt för foten kommer från Color Craze Fiber (rekommenderas) och är i 100 procent BFL.


Topsbandet var färgat i sektioner och jag spann det utan att dela upp det, vilket innebär att garnet också blev sektionsfärgat när jag navajotvinnade det. Det gröna garnet i skaftet är 100 procent merino och spunnet från en fiber köpt på Panduro.


Det här garnet är ett av alla dem jag glömt räkna hur många meter det var innan jag började sticka. Det ligger säkert en slarvig lapp i något skrymsle som anger meterantalet, men exakt vilket skrymsle det rör sig om nu efter flytten är en jäkligt bra fråga.