Sunday, July 31, 2011

Nyttighetsstickning


FÖR MER ÄN ett år sedan ropade jag in två hysteriskt fula lilamelerade nystan ullgarn på Tradera. En typisk impulsaffär som kan försvaras med att det i alla fall var billigt. Efter att ha flyttat runt de där nystanen några gånger för mycket, landade de till slut av någon anledning på fönsterbrädan i arbetsrummet. I går slaktade jag nystanen och stickade upp dem.

Väl uppstickade, ser det ändå trots allt ganska bra ut. Jag gillar det faktiskt. Det är nästan så att jag önskar att jag hade tillräckligt för att göra något större till mig själv. Men garnet är så gott som slut och jag kan alltid trösta mig med att jag ger bort något jag skulle vilja sätta på min egen unge, om jag nu hade haft någon. Både mössan och bootsen ska skickas till Stickhjälpen för vidare transport till någon frusen knatte i Lettland.

Summa summarum: Två garnnystan borta och förhoppningsvis en glad liten någonstans på andra sidan Östersjön. Mission completed. Next skein!

Mössa: Aviatrix Baby Hat
Boots: Baby's Booties

Saturday, July 30, 2011

Värmeslag

Till ankars utanför Sint Eustatius ,Västindien.
FÖR NÅGRA ÅR sedan mönstrade jag på en asfaltstanker i Spanien. Det var ett av de där rekordåren där gamlingarna dog som flugor och det rådde vattenbrist i hela södra Spanien. Det var över 40 grader på dagarna och jag mådde urk. Spanjorerna hade siesta, men det hade inte vi svenskar ombord. Jag förhandlade mig till att få börja jobba två timmar tidigare om morgnarna - för att kunna sluta två timmar tidigare och slippa de värsta eftermiddagstimmarna i solen.

Vi låg på varv i sex stekheta veckor innan vi lossade förtöjningarna och styrde mot Västindien. Paradiset, tänkte jag och såg plamer och behaglig värme, kanske en svalkande bris, framför mig. Men 40 graders snustorr luft byttes mot 34 graders drypande fukt. Utan bris. Ett år efter den resan skulle jag läsa en artikel i en kvällstidning om solsting och inse att det var det jag hade haft under hela min karibiska vistelse. Fast där och då visste jag ingenting om det. Det var första gången jag var någonstans varmare än Frankrike, första gången jag bodde på en plats (på en farkost) utan någon tillgång till kyla. AC hade vi inte och frysrum fanns inte på den båten. (Hade det funnits hade jag och halva besättningen sovit där. Frysboxarna lät vi bli.)

När jag ser tillbaka på det kan jag skratta lite åt det, men då var det inte kul. Jag grät floder parkerad i en fåtölj i mässen, hinkade vatten i massor och mådde konstant illa. Jag försökte sova bort tiden och så många sömntimmar har jag nog aldrig haft varken tidigare eller senare i mitt liv. I två veckor var det ett helvete på jorden. Och jag kom inte iland en enda gång, trots att vi låg till kaj i både Curacao och Venezuela.

Idag är det nog inte mer än 28 grader ute, men jag sitter inne och kippar luft. I sällskap av Frasse och Gossan (ja, katterna alltså) som inte heller gör många knop i värmen. Det är fuktigt och jag mår pyton. Folk verkar jubla över sommaren, värmen och solen. Själv är jag alldeles jättenöjd med max 20 grader och lite lätt molnighet. Och en stark havsbris. Men jag missunnar inte folk sommarglädjen. Bara ingen försöker få ut mig före klockan sex på kvällen. Veckoslutet ska jag nog överleva, men hur fasen det ska gå om den här värmen fortsätter in i nästa vecka när jag ska lotsa soldyrkande badgäster till den västsvenska övärlden är ett kapitel för sig. Fast till skillnad från asfaltstankern som tog mig till Västindien, är min nuvarande sprillans nya höghastighetsfärja utrustad med AC. Utvecklingen har trots allt gått framåt.

Thursday, July 28, 2011

My Man


ANNUSKA SÅG PÅ mig som om jag var konsig. Vi, min sambo och jag satt vid hennes köksbord och hade precis ätit middag. Jag lekte med en näve ull jag hade hittat i ett hörn.

- Kan du bara göra sådär utan att fråga?! sa hon och såg upprörd ut.
Jag tittade på sambon. Annuska fortsatte:
- Min man hade aaaldrig gått med på det!
Jag tittade på sambon igen, frågade honom:
- Tar du illa vid dig?
Jag skämdes lite, för jag hade faktiskt inte frågat honom.
- Närå, sa han.

Så jag rättade till lockarna lite och fortsatte där jag hade slutat. Ull kan faktiskt vara ett bra komplement när man har varken hår eller skägg. Och jag tycker det är trevligt med lite extra behåring som omväxling.



Wednesday, July 27, 2011

Årets Tour de Fleece-skörd


TOUR DE FLEECE är över. Jag hade tänkt destasha rejält, men när den ena rocken blev såld och den andra tog tid att få, blev jag tvungen till att tänka om. Så jag satsade på att spinna upp ett kilo. Vilket jag faktiskt lyckades med. 1071 gram garn fick jag ihop på tre veckor. Måste ses som okej.

Friday, July 22, 2011

Dagens citat: I have killed for living


ATT HA ETT serviceyrke kan innebära att tjugo över fem på morgonen få en utskällning av en passagerare för att morgonens första spårvagn inte tajmar morgonens första båt. Att det inte är jag som gör tidtabellerna och att jag inte gått på mitt pass än utan är en helt vanlig spårvagnsresenär på väg till jobbet, verkar inte spela någon roll. Jag har ju bolagets uniform på mig.

Sådana mornar kan man lätt bli lite less. Ibland kan dagen till och med kännas förstörd. Men så finns det ju trevliga passagerare också. Sådana som bjuder på jordgubbar. Eller livshistorier.

Idag träffade jag en brittisk yrkessoldat från SAS (Special Air Services). Han berättade hur två unga intet ont anande män hade försökt knivråna honom utanför en 7Eleven-butik i centrala Göteborg. Kanske är det så att man inte ska ge sig på en yrkesmilitär tränad för att döda med bara händerna, om man nu nödvändigtvis ska vifta med kniven framför nosen på någon. Eller så är det just det man ska göra för att inse att man hamnat snett. Det hade tagit tre sekunder för honom att få ner den ena snubben på marken. Han var visst inte bara yrkesdödare, han var karatemästare också. Kanske något som ingår i jobbet.

Han berättade att han hade lämnat SAS för åtta veckor sedan. Att han varit i militären sedan han var 16 år och att han var i Göteborg för att hälsa på sin syster. Och att han dagen till ära åkte till skärgården för att fiska. Han menade på att när det var så fint väder kunde man inte sitta hemma. Himlen var grå och det duggade. Jag påpekade att det kanske inte alls var så fint väder. Fast han sa att han tyckte det. Hade visst legat i bushen åtta veckor i hällande regn någon gång, i något krig, någonstans i världen.

Jag kan tänka mig att man kan få vissa svårigheter att klara sig i ett "vanligt" samhälle med hans bagage av erfarenheter. Och med hans attityd. Inte bara det att han stod med ansiktet snornära mitt, lätt framåtböjd med en läbbigt intensiv blick (jag tänker mig att han har skrämt skiten ur stackars meniga soldater - se bilden ovan och bortse från att det är amerikanska soldater), det kan vara lite svårt att få vänner när man kaxigt säger att man gärna klår upp någon som gör något man inte tycker om och påpekar att de ska passa sig eftersom "I have killed for living."

Fast han var trots allt ganska trevlig och faktum är att han gjorde min dag. För att han var glad, öppen och tog sig tid att prata. När jag några timmar senare blev dyngsur i den värsta regnskuren jag sett på ett bra tag, tänkte jag på vad han sagt om de åtta veckorna i bushen och fortsatte le fast det tjippade om mina skor när jag gick. Jag har det trots allt ganska bra. Och ett ganska bra jobb när allt kommer kring. Och en massa skitfräna passagerare!


PS. Här vill jag bara meddela att jag inte på något sätt tycker att det är häftigt att döda människor, men att det är skitcoolt att träffa människor som haft ett liv olikt mitt. Jag ser det som en ynnest att få ta del av deras tankar, val och öden. Oavsett om de är astronauter eller bilmekaniker.

Tuesday, July 19, 2011

Doll make over



JAG HAR VARIT hos Linda några dagar. Linda har en dotter (egentligen två, men bara en som man kan kommunicera med - den minsta är bara fyra månader) som har en docka som ser lite speciell ut. Och som uppenbarligen fryser i den uteblivna sommarvärmen.

Alma: Min docka fryser!
Jag: Ska sticka ett par sockar till den?
Alma: Ja! Och en mössa! (Mycket vill ha mer.)

Ett tag tänkte jag att jag lovat för mycket. Linda har gott om virknålar, men inte en enda sticka och jag är kass på frivirkning. Så jag grabbade tag i vad jag hade med mig, ett par 2,5 mm strumpstickor. Och så grävde jag runt lite i Lindas korg med akrylgarner med rekommenderad stickstorlek 4.

Så kom det sig att jag framför söndagens kvällsfilm fick till ett par hysteriskt rosa sockar, en knallblå mössa och en ljusrosa halsduk. Personligen tycker jag att dockan blev finare med mössan på. Någon gång, någonstans har den tappat huvudet och även fast Linda är uppfinningsrik när det kommer till huvudskapande, är jag lite skeptisk. Fast Alma älskar sin docka trots allt. Då är det väl inte mer än rätt att den får lite kläder också...  Eller?

Sunday, July 17, 2011

Nä, jag stickar inte så mycket


DET ÄR SPINNANDE som gäller. Nu en laddning battar med en sockblandning av merino, nylon silke och kashmir från FeistyWomanDesigns. Som en dröm att spinna! Fast kanske beror det lite på rocken också. Efter en lång och bråkig historia om en spinnrock som inte var som den skulle, har jag nu till sist fått hem en Rose som faktiskt fungerar som den ska.

Och om några få timmar bär det av till Falköping och Annus. Ska bli kul att se om jag valde rätt lamm. Ur ullsynpunkt, alltså. Tyvärr är hon något för stor för att reklameras om så inte skulle vara fallet.

Saturday, July 16, 2011

Marlene




DET ÄR SÄLLAN jag köper battar. (Det vi på svenska kallar kardflor) Mest av snålhet, tror jag. Jag har en egen kardmaskin och kan väl karada ihop mina egna battar om jag skulle vilja. Men så hittade jag Hilltop Cloud och bestämde mig för att göra ett undantag. Det var helt klart pengarna.

Blandingen av merino, gotland, silke och yak gav garnet en ganska rå känsla. Garnet är inte helt jämt och fibrerna spretar lite om trådarna. Jag gillade det från sekund ett och för första gången sedan jag började spinna på rock, tyckte jag det var riktigt kul att plajja. (Tvinna.) Garnet blev liksom bara bättre och bättre.

Jag ser ett par enkla slätstickade handledsvärmare framför mig och ser redan fram emot att börja använda dem.


MARLENE.
  50% Merino / 25% Gotland / 15% Tussah Silk / 10% Yak Down 
296 meter / 100 gram / 18 wpi

Friday, July 8, 2011

Dagsverke


DAGENS SKÖRD. Två härvor tvåtrådigt gotlandsgarn, ett med mycket täckhår, ett utan. (Täckhår är de långa hårda sticksiga hårstråna, det man helst inte vill ha med när man ska göra en stor mjuk go tröja.) Ullen kammades och när man kammar ull har man lättare att separera täckhåren från bottenullen. När man kardar blandar man bara allt i en enda salig röra. Någon gång ska jag visa hur jag menar. Och så en härva navajoplajjat (tretrådigt garn) Corridalegarn.

Både gotlandsullen och Corriedalen har legat i min stash i över ett år. Det var dags att de spanns upp. Vad jag ska göra med det? Inte en aning. Fast om några år har jag kanske tillräckligt mycket snuttar för att göra något vettigt.

Wednesday, July 6, 2011

Dora


JAG ÄR LEDIG den här veckan och spinner från det att jag vaknar tills det jag går och lägger mig. Ska jag vara ärlig har spinnandet närmast gått över i en besatthet. Jag skiter i allt annat. Diska, städa eller laga mat. Måste man göra sånt? Det är ju roligare att sitta vid spinnrocken. Killen är förstående. Jag låter honom hejja på Tottenham och han låter mig vara nörd på fiber. Skitbra.

Först ut som färdigt garn under Tour de Fleece 2011 är Dora. Dora är mitt försök i att få upp tempot i spinnandet lite. Eftersom jag är en otålig människa, vill jag gärna speeda upp saker lite. Så här långt går det framåt. Som i att jag fått upp tempot. Spinnlusten är tillbaka och kanske kanske kan jag minska nivån i kökssoffan något de närmsta veckorna.

DORA. 100 procent BFL / 3-trådigt /272 gram / 814 meter meter.

Monday, July 4, 2011

Tour de Fleece - vad det egentligen handlar om

JAG ANTAR ATT någon någon gång skämtade om det där med att man spinner, fast inte på cykel - och att det blev en utmaning av det. Tour de Fleece är en utmaning på Ravelry och pågår under hela Tour de France och går väl ut på att man ska spinna lite varje dag och ha en bra ursäkt till att göra det. Vad kan vara bättre än att spinna medan man ser på cykling, liksom?

Det finns inga egentliga regler, inga måsten. Men de allmänna målen är att man ska spinna lite varje dag. Vill man kan man gå med i ett lag, ett team, som spinner en speciell typ av garn. Kanske spetsgarner. Eller så går man med i ett team som dyrkar Robert Pattison lika mycket som du (?) eller kanske Team Hopelessly Overcomitted...

Förra årets Tour de Fleece-mål

Jag var med förra året också. Mitt mål då var att spinna 800 gram 3-trådigt garn av handkardad gotlandsull till en tröja. Jag klarade det nästan. En vecka innan touren slutade fick jag jobb och mönstrade på ett tankfartyg. Rocken kunde jag inte ta med mig ut och med slända går det onekligen  långsammare. Men jag blev en bättre spinnerska på tiden som gick fram tills dess. Jag fick upp tempot och spann jämnare, vilket var en målsättning det också.

Kökssoffan som behöver tömmas- för att få plats med mer.

I år var tanken att jag skulle minska min fiberstash något. Jag har lovat mig själv att jag inte får ha mer ull än vad som får plats i min kökssoffa. (Förutom de tre sopsäckarna på vinden, men de gills inte.) Fast så sålde jag min Louet och tappade lusten. Tillfälligt, verkar det som, för idag känns det som om jag är på banan igen. Jag har fått låna en Lendrum-rock av snälla Tina. (Som inte har någon blogg.) Och om en vecka kommer min nya spinnrock. Och stashen behöver fortfarande krympa, jag får knapp igen locket på soffan.

Vill du också vara med? Jag är med i Team Nordic Spinners på Ravelry. Vi skriver mestadels på svenska. Du behöver ett konto på Ravelry och om du inte redan är medlem tycker jag att du ska bli det! Det är alldeles jättegratis, tar ingen tid att registrera sig och när du väl är medlem lovar jag att en helt ny stick- och virkvärld (för att inte tala om spinnvärld) öppar sig för dig.  

Sunday, July 3, 2011

Touren har startat

Man kan inte bara spinna, man måste äta också.
Och sitter garnet fast på handleden, så gör det. 
I GÅR SLÄPADE jag mig ur sängen klockan halv nio. Visst kan det låta lite sent, men jag jobbar natt den här helgen och slutar tre på nätterna. I vanliga fall skulle jag inte ens tänkt tanken av att gå upp efter så få timmars sömn, men i går startade Tour de France och i och med det också Tour de Fleece. Vi var drygt tio pers som träffades i Göteborg för att inviga Touren i går morse. Det var värt att gå upp snortidigt.

För dig som inte vet eller fattar vad Touren egentligen går ut på, tänkte jag förklara det i morgon. Nu är det dags att springa till jobbet igen. Skepp o hoj!