Thursday, December 8, 2011

Tjocka singlar


EFTER ATT HA varit borta sedan i augusti någon gång, kom spinnlusten plötsligt tillbaka. Kanske för att jag satte mig ner och läste Spin Control av Amy King. Amy verkar ha dille på singlar och efter att ha läst den blev jag sugen på att testa på det där, jag med. Att spinna lite tjockare entrådigt garn. Sagt och gjort. Mina tidigare försök att spinna tjockare singlar (läs tjockare entrådigt garn) har gått åt skogen, men när jag nu väl gick in för det, insåg jag att det inte är så svårt trots allt. Så jag grabbade tag i lådan med art batts (läs ganska ojämna kardflor med alla möjliga fibrer i) och körde igång. Här ser du en liten del av gårdagens skörd. 

Wednesday, December 7, 2011

Hurricane Hat



IBLAND STICKAR MAN grejor man tycker ser skitsnygga ut på bild, men som inte riktigt blir så snygga som man hoppas. Eller inte sitter så bra som man vill. Eller kanske inte gjorde sig så bra i det där garnet man använde. Den här mössan är en av de där projekten, men jag har ändå bestämt mig för att behålla den. Kanske mest för att jag inte har någon annan. Eller för att jag faktiskt gillar grönt. Eller för att den trots allt inte är så tokig.

Mönstret är gratis och finns på Ravelry och på den här bloggen. Jag använde Karismas Superwash och stickor 3,5. Med facit i hand hade jag nog först och främts bytt ut garnet till något som fyller ut lite bättre, i andra hand gått upp en halvstorlek på stickorna till 4,0 mm. Men mönstret är busenkelt.

Saturday, December 3, 2011

Janelle och alpackorna


JANELLE BOR PÅ Old Mission Peninsula, en halvö inte så långt ifrån Bellaire, Michigan. (Hålan jag skrev om här.) Det ett ganska slumpartat möte. Sambon och jag knallade in på en turistinformation I Traverse City och frågade om det fanns några fårfarmar i närheten. Jag var på jakt efter ull. Så klart. Det bläddrades i pärmar och rådfrågades fram och tillbaka, men ingen kände till något. Förutom en gammal tant som brukade äta på en restaurang där det jobbade en kvinna som kanske kunde veta. Kvinnan var Janelle och när vi väl hade henne på tråden visade det sig att hon hade alpackor och ull till salu. 

Bexter

Två dagar efter stod jag på hennes lilla farm omgiven av vingårdar och fruktträdgårdar, klappade alpackor och botaniserade bland ull och garn. För Janelle hade spinnandet aldrig blivit mer än en tanke, vilket inte gjorde mig något när jag stod med huvudet ner i kassarna. Hennes gård var inte så stor, men hon hade två alpackor, Bexter och Nike, en lama och tre hundar. En liten idyll som jag gärna hade tagit över av henne.

Nike
Det är lustigt egentligen, hur öppna amerikanarna är. Hur lätt man får kontakt med folk. Under resan (som avslutades redan i september) är det nog mötet med människorna som gett mig mest och jag tror när allt kommer kring, att det är mötet med människorna som är mitt resmål. Förutom ullen och garnet, då.

Friday, December 2, 2011

Mer sockar, före- och efterbilder - och några lärdomar


DET ÄR MYCKET sockstickande för min del nu. Jag jobbar hårt för att minska stashen av handspunnet sockgarn. Och ju fler härvor jag tar mig igenom, desto mer inser jag att en duktig spinnerska stickar mycket med sitt eget garn. För att lära sig på sina misstag. De senaste sockarna i raden är ett lysande bevis på det.

 
När man spinner tappar man ofta koncentrationen efter ett tag. Eller så spinner man lite en dag, lite mer en annan, fortsätter en tredje... Och det är ett faktum att du aldrig spinner exakt lika dag ett som dag tre. (Med undantag för väldigt duktiga spinnerskor som maniskt kontrollerar tjocklek och tvist.) I mitt fall resulterar det i en tråd som är något tunnare i ena änden än det andra. Inte så att du ser det kanske, inte så att det hade spelat någon roll om du hade tvinnat tre trådar med varandra. Men om du navajotvinnar, d.v.s. att du gör ett tretrådigt garn av en enda singel, då märker du garanterat skillnaden. Det resulterade den här gången i att ena sockan har markant fler maskor än den andra. Efter mycket trixande har jag fått sockarna att bli lika stora och de sitter verkligen som en smäck, men de är långt ifrån identiska och har inte alls samma antal maskor. De har inte ens samma antal maskor i foten som på benet.


Det är inte första gången jag har fått justera maskantalet när jag stickar sockar i handspunnet garn. Det blir bara så ibland. Men jag har lärt mig massor på det. Som att anpassa sig efter det man har att tillgå. Och som i att jag ska vara mycket mer noggrann med att mäta singelns tjocklek under spinnandets gång i fortsättningen.



Hur som helst, sockorna är klara, de sitter bra och jag använder dem för fullt. Den flerfärgade fibern jag använt för foten kommer från Color Craze Fiber (rekommenderas) och är i 100 procent BFL.


Topsbandet var färgat i sektioner och jag spann det utan att dela upp det, vilket innebär att garnet också blev sektionsfärgat när jag navajotvinnade det. Det gröna garnet i skaftet är 100 procent merino och spunnet från en fiber köpt på Panduro.


Det här garnet är ett av alla dem jag glömt räkna hur många meter det var innan jag började sticka. Det ligger säkert en slarvig lapp i något skrymsle som anger meterantalet, men exakt vilket skrymsle det rör sig om nu efter flytten är en jäkligt bra fråga.

Wednesday, November 30, 2011

Klantigt

NÄR DU HAR en bil där bagageluckan låser sig automatiskt när man slår igen den, ska du helst inte stänga den utan att vara säker på att du har bilnyckeln utanför bilen. Inte om du vill komma köra hem eller komma åt det som ligger på insidan i alla fall. Jag lärde mig det idag.

Reservnyckel? Självklart! Den ligger i städskrubben på bonnvischan. Sju mil bort.

Sunday, November 27, 2011

Garnbytardag

VISALISA fyller år idag och istället för att sitta ensam på torpet, bjöd hon in till garnbytardag. Jag jobbade hårt för att komma hem med mindre garn än jag kom dit med, men jag tror att det sket sig i slutänden. Det brukar göra det.

Skillnaden från tidigare kan dock vara att jag inte bara plockar på mig garn för att jag kan, utan för att jag faktiskt ser att jag kan göra något av det. (En missbrukares logik för att legitimera sina svagheter.)

Garnbordet
Den förrädiske monsterkatten Evert
Kakbordet
Paulina, Monster-Evert och Mördarhunden Rolff.

Tack för en urtrevlig eftermiddag Lisa!

Wednesday, November 16, 2011

Bättre sent än aldrig-mössan


MER FJÄRILAR TILL folket! Butterfly Hat nummer tre är klar. Jag älskar det där mönstret. Jag planerar redan min fjärde. Eventuellt en femte. Inser att det kan vara dags att hitta ett nytt mönster att sticka efter, men... Men jag gillar ju det här...



Den här är hur som helst till min ömma moder. Den var väl tänkt som en julklapp, men så kom jag på att jag inte gett henne födelsedagspresenten hon skulle fått i oktober. Förra året alltså. Lovade henne en mössa redan då. Bättre sent än aldrig? Tills hon själv ställer upp på bild får ni hålla till godo med mig.


Mönster: Butterfly Hat av Sofiya Cremin.
Garn: DROPS Karisma
Stickor: 3,5 mm till resåret och 4,0 till resten.
Åtgång: 55 gram (Drygt ett nystan med andra ord.)

Saturday, November 12, 2011

En håla i Michigan

IBLAND HAMNAR MAN på platser av en slump. Efter vistelsen i Chicago hyrde vi en skitful Cheva och körde upp i Michigan. Dag två hamnade vi i en liten håla med knappa tvåtusen invånare i nordvästra delen av staten, mest för att vi hade hört talas om det lokala minibryggeriet Shorts. Och om hotellet, Stoneeaters Inn.

 
Vi hade åkt dit på vinst och förlust och väl framme fanns det egentligen inget rum för oss, men på något sätt ordnade de fram det ändå. Vi blev kvar i tre dagar. Hotellet är inte mer än tio år gammalt, men byggt i kolonialstil och inrett i chabby chic-stil. På baksidan rinner en liten å och runt om hotellet står stora, väldigt gamla träd som ägaren bestämde att han ville behålla när han byggde hotellet.


Ägaren var i en klass för sig. En bohemisk småstadspamp som försökte dölja vad han kallade sitt "enterprise". Han brukade tydligen inte skylta med att han ägde halva stan, men killen och jag genomskådade honom en dag när han rekommenderade en frukostrestaurang som låg många kilometer från hotellet, i hålans lilla industriområde. Vi trodde i och för sig att det var hans morbror eller liknande som ägde stället, varför annars skicka oss så långt bort, men han erkände när vi kom tillbaka och påpekade att kaffet var för svagt. (Det var det för övrigt överallt i USA.)


Bellaire var en ganska tydlig kontrast till enorma skyskrape-Chicago. Jag gillar helt klart den mindre staden bäst. Och jag rekommenderar det. Om du någonsin åker till Michigan state, se till att ta en sväng förbi Bellaire. Men kör inte för fort, då kan du komma att missa det.


Friday, November 11, 2011

Hyper socks


ETT AV MÅNGA projekt som blivit klara på sistonde (jag stickar helt klart mer än vad jag bloggar just nu) är Hyper-sockarna. Jag anar att jag tyckte att färgerna var lite väl starka när jag spann det för något år sedan, men de känns inte lika "hypriga" nu som då.
ONE OF MANY project finished lately is the Hyper socks. (I definitely knit more than I blog.) I guess the colours appeared brighter to me when I named the yarn a year ago, than they do now as they don't seem that "hyper" to me now...


Om jag inte minns helt fel är Hyper ett av mina första försök till att navajotvinna och troligen är det också en av anledningarna till att jag inte stickat något av dem förrän nu. När man navajotvinnar får man nämligen alltid (hur duktig du än är) små knutar i garnet. De här knutarna är mer eller mindre synliga och känns mer eller mindre, beroende på hur hårt du spinner. Jag spinner hårt och mina knutar syns och känns. Och vem vill ha sockar med knutar i? Alltså har garnet legat på hyllan.
If I'm not mistaken, Hyper was one of my first try to Navajo ply. That may also be the main reason for why the yarn hasn't been knitted any sooner. When you Navajo ply, you always get knots in your yarn, no matter how good spinner you are. Those knots may be bigger or smaller depending on how hard you spin your single. I spin hard and my knot is both visible and feelible. And who wants socks with knots in? Therefore the yarn has been laying still in my shelf.



Men när jag väl börjat sticka insåg jag, att även fast garnet är hårt spunnet och tvinnat och knutarna syns och känns när jag stickar in dem, känns de inte så mycket när de väl är en del av tyget. Det var en ny lärdom.
But, once started knitting, I realized that even if the yarn was hard spun and plied, the knots don't appear and can't be feel either. That was definetly a lesson learned.


Mönster: Egenkomponerat (men inte egenpåkommet) toe up-mönster med Judy's magic cast on, short row heel och EZ:s sewn cast off. // Pattern: Own set up toe up with Judy's magic cast on, a short row heel and EZ:s sewn cast off.
Garn: Mitt egna handspunna Hyper 100 procent BFL. Fibrena färgade av av EasyKnits. // Yarn: My own Hyper 100 percent BFL. Fibers dyed by EasyKnits.
Vikt och åtgång: Hela härvan på 185 meter a 104 gram. // Weight and consumption: The whole skein of 185 metres and 104 grams. 

Sunday, October 30, 2011

Shalom i repris



NÄR JAG VISADE upp min Shalom senast, var det ett gäng som tyckte att jag skulle stå modell själv och låta polarna sköta fotandet. Så det var vad jag gjorde i veckan och lät Eddy rodda kameran. Och faktum är att västen sitter lite (mycket) bättre på mig än på Charly. Jag fyller liksom ut den lite mer... Jag är inte helt nöjd med utseendet (den är inte smickrande för mig kroppsform - i alla fall inte från framsidan) men den värmer gôtt.

Friday, October 28, 2011

Stora flickor gör ju så

MIN LILLA FLICKA har blivit stor. Att bli stor flicka innebär att man börjar raka vissa delar av kroppen. Eller hela...


Ullen har självklart sparats. Fast med tanke på hur mycket bös hon verkar ha i ullen på den här bilden kommer det bli ett jäkla sjå att få den ren. Men det kanske det är värt? Det är ju faktiskt mitt alldeles egna får. Min alldeles egna ull. (Och är den inte bra åker hon till slakt nästa år. Fårkött är också trevligt.)

Thursday, October 27, 2011

Bilder från helgens event

Glad men trött sjöman på söndag eftermiddag.

Helgens projekt: seriöst hålig spetssjal. Skam
den som ger sig.

Färgglad stick-packning.

Gotländska Anita förgyllde min helg med sin
störtskönadialekt - och snack om fårklippnings-SM. 

Snabb och suddig bild på lotteribordet.

Arrangörerna Carin och Anna.
(Ja, dom är systrar, nej, dom är inte lika som bär och ja, man
kan se skillnad på dom. När dom har olika
kläder på sig.)

Medea goes tonårings-trut-mun. 

Min bil-rese-kompis Anna.

Tutt-My flashar garn, klyfta och taggar på en
och samma gång. 

Inspiration, för vem har sagt att ett bakstycke måste
vara "helt"?

Mer inspiration. Gaffelvirkade blommor.
De här sitter som mudd på ett par vantar.

Monday, October 24, 2011

Garn i bh:n och ha det bra


VET DU HUR man lättast avgör om ett garn är lämpligt att ha nära huden? Det visste inte My heller. Men hon blev väldigt ivrig att testa när jag berättade. Även om man inte behöver putta in nystanen som push-up-fyllning, så är det faktiskt ett bra sätt att avgöra om garnet är lämpligt att ha närmast huden. Om du kan ha garnet mot tutten i en halvtimme utan att det kliar är det okej att använda till en nära-huden-stickning.

My är en av de störtsköna bekantskaperna från helgens stickläger i Habo. (Yepp, jag har varit på läger igen. Och jag älskar att vara nörd!) Jag kände inte en kotte när jag åkte dit. Visst fanns det bekantingar där, folk man sett och pratat med någon gång sådär, men ingen jag kände på riktigt. Känner desto fler nu.

Inspirerande var det också. Har ett par bilder i kameran som måste visas. Gaffelvirkning har till exempel helt plötsligt blivit lockande. Och (jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men) en kofta i mormorsrutor. Många av stickningarna på lägret har faktiskt vidgat mina vyer en hel del. Det är fler än Volvo som behöver tänka utanför lådan.

Wednesday, October 19, 2011

Minitröja



NÄR MORMOR VAR ung (det är några år sedan nu) var mitt kök skolkorridor och sovrummet lektionssal. Det är en rätt lustigt att hon går och viftar lite med händerna längs med köksbänken och pratar skolminnen från just den platsen. Från mitt kök. Det som är hennes gamla skolkorridor. Jag bor i en gammal skola. Och i huset bredvid, det som för väldans massa år sedan var lärarbostad, bor mormor.

I och med flytten fick jag en nyckel till mormors hus. Jag har en väldans massa nycklar på min nyckelknippa. Och nästan alla ser likadana ut. Många av dem är sprillans nya. Som mormors.

Så hur ser man skillnad på dem?
Svar: Det gör man inte.

Så jag bestämde mig för att sticka en minitröja (mönsterlänk) till mormors nyckel. Av restgarner från födelsedagssockarna jag stickade till henne. (Bilder kommer så snart jag lyckats få tanten och sockorna på samma bild.) Med ens råder det inget tvivel om vilken nyckel som går till hennes hur och jag har en nyckel mindre att förvirras av. Att det dessutom var sjukt kul att sticka den är liksom bara en bonus.

Sunday, October 16, 2011

LIVET HAR VARIT galet sedan hemkomsten från USA och det är först nu det börjat lugna ner sig. Jag har flyttat några mil norrut, landat mitt ute bland åkrarna utanför hålan Sjuntorp i Västergötland. Från mitt fönster har jag utsikt över sjö, skog och åkrar. Det är dödligt vackert när man går upp en tidig morgon och dimman ligger över landskapet.

Jag jobbar kvar i Göteborg. Pendlar sju mil i bil nästan varje dag men har inga som helst problem att ta mig ur sängen klockan fyra för att hinna till passets början vid sex. Då har man nog ändå hittat rätt, både när det gäller jobb och bostad.

Jag har en hel hög med bilder att visa från resan. Som den där garnaffären i Toronto. Jag har förstått att det finns stora garnaffärer, men jag har aldrig förr varit i en garnbutik med två våningar. Och det finns historier att berätta. Som hur en stickad sjal kan ge en vänner på en lokal pub i en amerikansk småstadshåla. Eller hur en total främling sätter sig i en bil och tutar sex timmar norrut för att kunna lära ut draftingtekniker till en svensk spinnerska. (Ja, alltså, olika tekniker på hur man drar ut garnet när man spinner.) Och hur det egentligen kom sig att jag hamnade på en alpackagård i Michigan. Förutom det har jag lite inhandlat garn att flasha. Och några färdiga projekt. Och så var det ju det där med köpstoppet...

Monday, September 26, 2011

Fullt ös

HEMMMA. JETTLAGGAD. FLYTTSNURRIG.

Det finns för- och nackdelar med att åka på semester bara för att komma hem och packa flyttkartonger. Fördelen att jag inte alls tänkt på flyttpackandet, nackdelen att detsamma blir väldigt påtagligt när man väl kommer hem igen. Och så lite jobb och ett desperat sökande efter bil då det. Jag kunde ha varit lite bättre på att planera det här...

Sunday, September 18, 2011

Amerikat

THE LAND OF blaskigt kaffe,tjocka pannkakor och feta bilar. Landet där den bästa salladen serveras på Mc Donalds hamburgare och inte i Caesarsalladen. Landet där naturen är så jäkla vacker och husen så charmiga att jag faktiskt kan tänka mig att flytta hit. där folk kommer och pratar med en helt apropå ingenting.

I think I'm in love with Northern Michigan.

Thursday, September 15, 2011

Garnsightseeing i Chicago


JAG ATTACKERADES AV en dunderförkyldning, men inget kan stoppa mig från att hälsa på i garnaffären, så i söndags släpade jag min ömma hals och rinnande näsa in till centrala Chicago. Wow jag har aldrig sett så många skyskrapor tidigare. Antar att det syntes att vi var turister eftersom vi tittade uppåt istället för rakt fram...


Vi, sambon och jag, betade av några "måsten". (Med andra ord lekte vi turister.) Bönjävlen har säkert ett namn, men jag vet inte vilket. Men den återfinns i Millenium park som vaktas av svarta män i gröna uniformer, åkandes på Segways.


Sedan var vi på kontmuseet och tittade på ryssarnas propagandaplanscher från andra världskriget. En del var riktigt stygga. Och äckliga. Som den bilden som visar hur Hitler sitter och gnager på ben ur en likkista...


Först efter det, när jag nästan var knockad av förkyldningen, när fötterna börjat ömma och jag nog egentligen helst skulle ha velat åka hem. Då gick vi till garnaffären. En av dem, det finns rätt många i centrala Chicago. However, ju längre vi gick, detso flashigare blev affärerna. Mina förväntningar steg. Om man har råd att ha en garnaffär i ett sånt här område, då är det fancy. Trodde jag. På E Oak 67 hittade vi den. Fyra trappor upp. Okej, vi började knalla uppåt.



Såg inte ut som min typ av affär...


...och var det inte heller. Affären hade lika gärna kunnat heta "Akrylen invaderar". Sa att jag var intresserad av ullgarn till en sjal. Expediten visade mig ullhyllan (som låg säkert bakom disken) men kunde inte låta bli att visa sin nya stolthet, ett garn som ser ut som fisknät som man gör sjalar av. Jag har sett det hemma också. Jag sträcker mig till att det kan se häfrigt ut, men jag vill aldrig ha en sådan sjal själv. Så jag bosatte mig bakom disken och började rota.


Sambon hittade en stol, tog fram sin iPhone och "stängde av". 


Jag skulle nog ha gått ut ur butiken om det inte varit för att... Tja... Att jag var för feg? Jag hittade hur som helst ett garn jag inte sett tidigare och slog till på det. En jättehärva på 200 gram från Plymoth Yarn. Sen var jag redo att ta dubbeldäckartåget och åka "hem".

Tuesday, September 13, 2011

Dagens frukost



JAG VET INTE om det är den sanna amerikanska kulturen, men jag har ätit ute på restaurgang varje morgon sedan jag kom hit. Steak n Shake, Burger King, McDonalds... Steak n Shakes Chocolate Chip Pankakes kan vara den sötaste frukost jag någonsin fått i mig, Burger Kings Croisant burger med hamburgare och omelett den potentiellt vidrigaste och McDonalds... Tja... Pannkakorna var i alla fall okej.