Monday, November 22, 2010

Thelma och Louise

 


EN GÅNG SÅG jag en film där en av tjejerna i huvudrollerna kallade sina boobs för Thelma och Louise. Jag har aldrig kallat mina lökar för något speciellt (förutom "blivande taxöron") men inne på mutteriet som jag var idag, asossierade jag fritt när jag kom till den här bilden. (Vilket säkert inte förvånar någon som någon gång har träffat mig i mer än tio minuter - vilket är ungefär så länge jag kan hålla samtalet på en fin och civiliserad nivå.)

Hur som helst. Thelma och Louise it is. Thelma är härvan längst till i vänster i bild. Hon är 208 meter lång och väger 110 gram. Louise är de högra härvan och är 205 meter och väger 109 gram. Båda är spunna av 100 procent merinoull. De kommer från ett och samma färgade topsband* och matchar bättre än vad som syns på bilderna nu när de är ihoprullade.

Båda härvorna kommer att finnas med som priser i tävlingen jag inom kort kommer att utlysa.

* Det färgade topsbandet kommer från Ana på Folksy, men kan inte riktigt rekommenderas. Servicen är super, men topsbanden är av dålig kvalité och svårspunna. Inget prisvärt alternativ.


ONCE I WATCHED a movie where one of the main characters called her boobs Thelma and Louise. I've never called my boobs anything (anything else than "soon-to-be-dachshund-ears) but talking about the lower regions as I did earlier, I can't help but thinking in the same way while looking at this picture. (I guess that doesn't surprise anyone that ever seen me more than ten minutes - which is the approximate time I can stay put as a nice girl, talking as nice girls do.)

However. Thelma and Louise it is. Thelma is the skein to the left. She's 208 meters and weights 110 grams. Louise to the right and are 205 meters and weights 109 grams. Both are a 100 percent merino wool yarn and they are spun from the very same colored rovings*. By that said that they match each other better in real life than on these photos. 

Both those skeins will be among the prizes to choose from in the competition that I will put up soon.

* The roving was ordered from Ana at Folksy but I can't really recommend the seller. She got a great service, but her rovings are hard to spin. They're not worth the price by far.

Mitt liv som kvinna

VARFÖR TALAR VI kvinnor inte mer om vad som händer med våra kroppar? För ärligt talat, min kropp började så smått "förfalla" strax efter att jag hade fyllt tjugo. Då kröp blodkärlen på benen närmare huden och blev så röda sträck. Efter att länge ha samlat mod till mig, frågade jag min jämnåriga arbetskamrat om det var normalt. Hon hade det också. Men hade inte vågat säga det till någon.

Och sedan blir man lite äldre. Går upp lite för mycket i vikt på lite för kort tid. Får bristningar. Skäms som ett djur och tror att man är den enda kvinnan i världen som ännu inte fött barn men ändå har bristningar. Tills det visar sig att man omges av andra kvinnor med precis samma "problem".

Så en dag går man till gynekologen. För att göra en lång historia kort: jag har endometrios. Om jag inte proppas full med hormoner ploppar det upp cystor på mina äggstockar. De är ofarliga i sig, men kan leda till infertilitet om man låter den härja fritt och demolera äggstockarna. Jag har opererats två gånger och senaste gången hade jag cystor som apelsiner i magen. Du kunde känna dem genom att trycka lite lätt på magen. (Och jag kunde känna det genom att de alltid tryckte på blåsan vilket gjorde mig konstant kissnödig.) Ni kvinnor som kommit i klimakteriet, jag ljuger inte när jag säger att jag vet hur det är. Jag boostades med mediciner för att uppnå ett tillstånd av tillfällig infertilitet. Jag har känt vallningarna. Jag avundas er inte.

Nu två år och en korkat oförstående manlig gynekolog senare, gick jag till en kvinnlig dito. Bara för att inse att hon är precis likadan. Jag är - enligt läkarkåren, dömd till evigt hormonintag. P-piller for life. (I det här fallet är mensen ond. Ingen mens, ingen endometrios.) Förutom när jag ska ha barn. Då ska jag gärna ha två kids på raken och amma länge för att ha så långt mensuppehåll som möjligt. Fem år är idealiskt. Jag känner mig förrådd av forskarna.

Vilken jävla idiot är det som bankat i myten om att p-piller (läs: hormoner) är utan allvarliga biverkningar? Jag slår vad om att det var en man. Jag har aldrig träffat en enda kvinna som inte lidit av någon slags biverkning. Den värsta av dem alla är densamma som gör p-piller så jäkla effektivt: man tappar helt sexlusten. Och om man mot all förmodan har sexlusten i behåll kan du ge dig katten på att du torkar ihop där nere och får lida i svidande plågor en vecka efter att ha rullat runt i sänghalmen.

Och visst, jag tycker väldigt illa om läkare just nu. Men vet ni vad det lustigaste (läs: mest tragiska) är? Att gynekologen sa att det är "jättevanligt att unga tjejer har torra slemhinnor". Men tjejer, varför i hela friden pratar vi inte om det? Tipsar om glidmedel? Om fiffiga knep? Om bästa preparaten för att lindra smärtan? Eller kanske hur man helt undviker sex men har kul ändå? Varför håller vi käft om saker som är naturliga. (Nåväl, naturliga i det moderna samhället åtminstonde.) Vi behöver inte mäta våra blygdläppar som killarna mäter sina snoppar, men vi kan väl i alla fall vara ärliga mot oss själva och varandra och... Prata om det. Snälla?




WHY DO WE women seems to refuse to talk about what happens to our bodies? To be honest, my body slowly started to "expire" shortly after I had reached the age of twenty. Then crept blood vessels in the legs crept closer to the skin and turned into small red stretches. After gathered enough courage, I asked a work colleague of the same age if it was normal. She had that too. But had not dared to say it to someone.

And then you get a bit older. Goes up a bit too much weight in a bit too short time. Get stretch marks. You're ashamed and think that it is the only woman in the world who have not given birth yet has stretch marks. Until it turns out to be surrounded by other women of exactly the same "problem".


Then one day you go to the gynecologist. To make a long story short: I have endometriosis. If I don't stuff myself full of hormones, cyst will pop up in my ovaries. They are harmless in themselves, but can lead to infertility if you let it run wild and destroy the ovaries. I have had surgery twice and last time I had cysts like oranges in the stomach. You might know them by pressing lightly on the stomach. (And I could feel it, they always pushed the bladder, which made me in a constantly need for wee-wee.) You women who have been in menopause, I'm not lying when I say that I know what it is. I was boosted with medications to achieve a state of temporary infertility. I have felt the flushes. I do not envy you.


Now two years later and one stupid ignorant male gynecologist later, I went to a female ditto. Just to realize that she is exactly the same. I am - according to the medical profession, condemned to eternal hormone intake. Birth control pills for life. (In this case, the period is the evil. No period, no endometriosis.)  Except when I have kids. Then the gynecologist advise me to have two kids in a row and breast feed them at least for one year. All to make me have as many period free years as possible. Five years is ideal. I feel betrayed by the researchers.


What a fucking moron knocked in the myth that birth control pills (read: hormones) don't have any serious side-effects? I'll bet it was a man. I have never met a woman who was not suffering from some sort of adverse reaction. The worst of them all is the same that make the pill so damn effective: you lose your sex drive completely. And if, by any chance, your sex drive is not  reduced, you'll be sure you dry up "down there" and suffer the stinging pains a week after being rolled around in bed.


And yes, I think very ill of doctors right now. But you know what the funniest thing (read: saddest) is? The gynecologist said it is "very common that young girls have vaginal dryness." But girls, why on earth we are not talking about it? Recommend a lubricant? If nifty trick? If the best preparations to ease the pain? Or maybe how to completely avoid sex but have fun anyway? Why do we shut up about things that are natural. (Well, at least considered natural in modern society.) We do not measure our private parts as guys are measuring theirs, but at least we could  be honest with ourselves and each other and ... Talk about it. Please?