Monday, October 18, 2010

Kardat


DET FINNS FÖR- och nackdelar med att köpa råull. (Otvättad, okardad ull.) Den största fördelen är priset. Det är billigare rent pengamässigt att köpa obehandlad ull. Dessutom lär du dig en jäkla massa på att sitta och pilla med den. Fast pillandet är också en av de största nackdelarna. Att tvätta ull är inget problem, det är bara att tappa upp vatten i passande kar, droppa i lämpligt rengöringsmedel och sedan ösa i ullen. I princip. Att torka den ger inte mer problem än en eventuell doft av fårhage i lägenheten. Att sortera och tesa (dela på lockarna) ullen kan nästan vara mediterande. Men att karda är ingen hit. Jag tycker verkligen inte det. Särskilt inte när ullen beter sig som den gjorde idag.


Idag har jag kardat en värmlandsull som betett sig jäkligt konstigt. Den är liksom klibbig. Fettet har inte gått bort fastän jag tvättat den flera gånger. Och när fibrena klibbar ihop sig med varandra är det inte kul att karda dem eftersom det mest blir trassel av alltihop. Men jag plöjde igenom det lilla jag hade. Det resulterade i 240 gram ull. Jag är rätt stolt över mig själv. Att jag fått tummen ur. Om det var all ull jag har kvar att karda? Skojar du, hela kökssoffan är full! (Så gillar du att veva kardmaskin är du välkommen hem till mig, du får leka med den hur länge du vill.)


THERE'S PROS AND cons about buying raw fleece. (Unwashed, uncarded wool.) The biggest pro is the price. Raw wool are cheap, at least if we're talking money. Besides, you learn a whole lot of things by handling the wool. But the handling is also one of the cons. To wash it is no problem, it's just to fill up a tub with water, put some detergent into it and then throw in the wool. More or less. To dry it is even easier and the only thing about that is that your apartment may smell like you got a herd of sheep around you. To sort and grade the wool may sometimes be pure meditation. But to card it is the worst. I really don't like it. Especially not when the wool behaves like the one I handled today.

I had some värmland wool (Swedish breed) laying around and decided to card it. But it's kind of sticky. The grease hasn't been washed out even thought I've run it several times in the tub. When the fibers constantly get sticked together, it's a hell to card it. But I did it all. 240 grams. I'm proud. Proud of that I finally got it out of the way. If that was all the wool I had left waiting to be carded? Are you kidding, I got my kitchen sofa filled up! (If you like to run my carder for me, you're most welcome to do so. You can play as much as you want.)

Världens finaste present



DET HÄNDER ATT jag gråter när jag ser film. Annars brukar jag dämma upp tårarna tills det bara inte gåt att hålla det inne längre. Då lipar jag ohejdat oavsett om det beror på en film eller att jag slagit tån i tröskeln.

Men i torsdags blev jag gråtfärdig över ett litet paket. Jag såg ju vem som hade skickat det och tänkte "jaha, nu kommer mössorna jag beställde, de hade jag glömt av". Men det låg inga mössor i paketet. Där låg en Hawthorne.


Det som rör mig mest är inte att det är en fin sjal eller att färgen är precis rätt. Det är inte för att den är varm och jag verkligen behövde en varm sjal. Det var för att jag fått timmar av arbete. Och att någon suttit och tänkt på mig när hon stickat sjalen. Det är en väldigt vacker sak.

Therese, du är underbar och jag är så jävla glad att jag får känna dig. Tack för världens finaste present! Fan, nu börjar jag nästan lipa igen.


IT SOMETIMES HAPPENS that I cry as I watch a movie. Otherwise I use to store the tears until they reach flood and are just about to break the dam. Then I blubber either it's a movie or pain from a toe that hit the threshold.

But last Thursday I was on the verge of tears over a small package. I saw who had sent it and thought "well, here comes the beanies I ordered, I had totally forgot about". But there were no beanies in the package. It was a Hawthorne.

What touches me the most is not that it's a nice shawl or that the coulour matches me perfect. It's not because it's warm and I really needed a warm shawl. It's is the fact that someone have spend all those hours knitting it. For me. Thinking of me. That's something really beautiful.

Therese, you're wonderful and I'm so damn happy that I do know you. I'm almost start to blubber once again.