Monday, September 6, 2010

Världens fulaste babysocka


STICKKVÄLL MED BOHEMEN Ninni resulterade i världens fulaste babysocka. För Ninnis del. Men det gör inget, för hon är överlycklig bara över att ha fått sin första socka klar. (Jag tror det kommer bli fler, hon är såld.) Och hon var faktiskt en väldigt begåvad elev. Det var bara läraren som inte visste måtten på babyfötter...

TONIGHT BOHEMIAN NINNI and I had a knitting session. It ended up in the ugliest sock ever. Ninnis sock. But the ugliness doesn't matter that much, she's thrilled about having her fist sock ever finished. (I believe there will be more of them coming, she seems to be sold out on knitting.) And she was a gifted student. It was just the teacher that didn't know about child foot sizes...

Allergi



JAG GAV MIG i kast med en ny spetssjal. En som jag stickat innan och vet att jag faktiskt kan få klart. En Diamon Knit Shawl. Meningen var att skaffa mig lite större självförtroende. Istället fick jag seriösa allergiproblem.

Min allergi bröt ut när jag var runt tjugo och jag har fortfarande inte lärt mig att jag faktiskt inte klarar av vissa ämnen. Jag vet att jag är styggt allergisk mot hundar. Egentligen räcker det att jag sitter bredvid en hundägare för att jag ska börja känna av allergin. Visst kan jag knapra i mig allergitabletter, men det hjälper inte alltid.

När jag satte mig ner med stickningen i går, förstod jag först inte varför jag började nysa och varför näsan började rinna. Det tog nog en timme eller två innan jag kom på att garnet kom från en vän - som har hund. Jag har kommit en bit på sjalen och det går bra. Jag tänker avsluta den. Men sedan tänker jag hålla mig till ohundiga garner. Och jag tror jag har lärt mig något på det hela.


I STARTED TO knit myself another lace shawl. With a pattern I've been knitting before and that I know I can finish. A Diamon Knit Shawl. The meaning of repeating a project was to get a greater confidence in lace knitting. Instead I got serious allergic problems.

My allergy stared in my early twenties and I haven't still figured it all out and I still forget that I don't physical tolerate some things. I know I'm intolerant to dogs. It's actually enough just sitting next to someone that owns a dog. Of course there's pills, but sometimes that's just not enough.

When I stared knitting yesterday, I didn't understood why I stared to sneeze. It took one or two hours before I got the fact: I received the yarn from a friend - that have a dog. As I've been knitting a few sections of the shawl and as it's moving on pretty fast, I will continue knitting it. But, after that I will make something else. Something dog free.