Thursday, August 26, 2010

Skitstolt



JAG ERÄNNER ATT jag hade en dold agenda när jag åkte till sticklägret: att lära mig spetsstickning. Det kan hända att jag redan innan hade spanat in två tilltänkta lärare också. Lyckligtvis var de båda väldigt snälla, väldigt duktiga och väldigt pedagogiska. (Kanske för att båda är lärare, en på heltid och en på fritid) Så från svordomar och evigt repande lyckades jag avancera till att bli en osvärande ibland repande spetsstickare.

Fast det var först efter att både Ida och Lisa förkastat Ishbel-mönstret (Ravelry-länk) och Ulrika försett mig med Spetsstickad Sjal-mönstret. (Ravelry-länk) Det går fortfarande väldigt långsamt och jag repar fortfarande upp ofta, men jag har fattat grejen med spetsstickning. Hemligheten är att se mönstret, hur det upprepas och hur du borde sticka även när du inte har mönstret framför dig. Det var en stor aha-upplevelse.


I DO ADMIT that I had a hidden agenda as I went to the knitting camp: to learn how to knit lace. I may be so that I also had checked up on two good lace knitters who could help me out... Happily for me, both were very kind, very skillful and very educationalistic. (Maybe because they're both teachers, one fulltime and one for spare time). So I went from curses and frogging to less curses and less frogging.
But that was first after both Ida and Lisa had dissed the Ishbel-pattern (Ravelry link) och Ulrika had provided me with the Spetsstickad Sjal-pattern. (Ravelry link) It's still going slow and I sill frog a lot, but I've got the thing about lace knitting. The secret is to see the pattern, see how it repeats and then be able to see how you should continue the knitting even when you don't have the pattern in front of you. It was a great eye-opener!