Saturday, August 14, 2010

Hur döper man ett färbad?



FOLK BRUKAR JU döpa sina färgade fibrer och garner och samtidigt förklara hur de inspirerades till just den färgningen. Jag är inte den konstnärliga typen när det kommer till sådant och jag tycker det är lite löjligt. (Kanske är det en mognadssak?) Jag blandar färger som jag gillar - eller som jag råkar ha till hands. (Kallas det fantasilöst?)
 
Å andra sidan är det inte fel att tänka innan man färgar. Grejen är väl mest att jag blir så besviken att det inte blir den där "bohusgranti i solnedgång" eller "orre i dimhöljd morgon på gräsäng" som jag hade tänkt. Ju mindre man planerar, detso mindre besviken blir man. (Håller det som argument?)

Anyway, i går gjorde jag ett undantag. Jag både tänkte (tro det eller ej) och döpte färgbaden. Från vänster till höger: Rose Peach (vit Corriedale), Peach Rose (vit superwash merino) och Dirty Rose (vit merino). (Fantasin flödade... Inte...)


Den lilla flätan är fibrer jag fick från Stiko Maria och där hade jag faktiskt en baktanke om att den skulle bli rosa eftersom jag vet att Maria gillar rosa (i alla fall gjorde hon det i vintras). En hyllning helt enkelt! Mittenflätan är färgad på resterna från den första och den tredje på den röda slatten av den andra tillsammans med lila. (Läs: svartlila.) Den är lite så där smutsfärgad. Dirty. Men ändå lite rosig. Rose. (Okej, jag erkänner, jag hade redan tröttnat på döpandet redan efter första.)

Några reflektioner på det där med att döpa saker? Ni som gör det, hur tänker ni? Min fantasi sträcker sig inte så långt. Gotlandströjan heter som den heter eftersom jag använt gotlandsull.  Pojkvänströjan för att... Ja... Det låter roligare än Sambotröjan? Handlar det om att man är fantasilös eller bara för stram och korrekt? Släng in en kommentar, ris eller ros. Jag skulle gärna vara en av de där "morgonkaffe i röd mugg"-färgarna...



PEOPLE USE TO name their dye lots and in the meantime explain where they got their inspiration from. I'm not the artistic kind of person when it comes to these stuff and I do think it's a bit silly. (Maybe it has to do with maturity?) I mix the colours I like - or those I happen to have at home. (Is that a sign of lacking imagination?)


On the other hand it's not wrong to think before you dye. The think is that I get so disappointed when it doesn't end up in "west coast granite in sunset" or "black grouse in misty morning on a meadow" as I wanted it to. You simply don't get as disappointed if you don't plan. (Is that enough argument?)
Anyway, I made an exception yesterday. I did both think (believe it or not) and name the dye lots. From left to right, those are the name: Rose Peach (white Corriedale), Peach Rose (white super wash merino), Dirty Rose (white merino). (The imagination was flowing... Or not...)

The smell braid is the fibre I received from Stiko Maria and I actually had a thought while dying it. As I know Maria like pink (or at least did it last winter), I wanted it to be a sort of tribute. (Great thoughts, isn't it?) The middle braid is dyed from the leftovers from braid no. 1 and the braid to the right is dyed with the last drops of braid no. 2 and some dark purple. The purple looked a bit dirty but the braid still had some pink rose coloured parts... Well, Dirty Rose. (Allright, I admit, I was bored at naming already after the first one.)

Does anyone have any reflections about naming dye lots, yarns or knitted stuff? How do you think? My imagination is limited. For example, the Gotland sweater is named after the wool I've used: Gotland wool.  And the Boyfriend sweater, well, it does sounds better than the Co-habiter sweater? Is it all about being incompetent at finding out clever names or am I just to tighten up and correct? Please make a comment, good or bad, to let me knot how you think... I would like to be one of those "a cup of morning coffee i a red cup"-dyers.

Kool-Aid att dricka, någon?

HAR DU SMAKAT på Kool-Aid någon gång? Jag gjorde det i går. Jag stod där bland byttor och fibrer för att färga och pulvret luktar ju faktiskt ganska gott... Så jag smakade lite med en sked.

Tvi vale vad illa det smakade! Jag stod en stund och tyckte synd om de amerikanska barnen som dricker skiten. Sedan insåg jag att jag hade haft ättika i bunken. Det kanske förklarar smaken?

(Ättika har man i färgmixen för att fixera färgen på garnet eller fibern.)


ANYONE WHO HAD try to drink Kool-Aid? I did it yesterday as I was standing among bottles, bowls and fibres ready to dye. It does smell good. So I decided to try it out.

Scorn and fry it tasted bad! I thought about all these poor american kids who actually drink the stuff. Then I realized that I've put in the vinegar. That might explain the bad taste?

(The vinegar is used to fix the colour into the fibres or the yarn).

Överraskningspaket


BLOGGVÄRLDEN ÄR FULL av coola, snälla människor. Precis innan jag åkte iväg på sticklägret fick jag ett paket med sex paket Kool-Aid (med fem påsar i varje paket!) från Stiko Maria. Och som om det inte var snällt nog, hade hon lagt i 180 gram fibrer också. Hon påstod att spinnande inte var hennes grej och tyckte att det passade bättre i min samling.

Någon kanske undrar vad jag gjort för att få ett så här fint paket? Det undrar jag med, för Maria och jag har aldrig träffats. Fast sånt är kanske mindre viktigt i sammanhanget? 

Tack Maria! Du är super!


THE WORLD OF bloggers are filled with kind, cool people. Just before I left for the knitting camp, I received a package with six packs of Kool-Aid (with five bags in every pack) from Siko Maria. And as that wasn't enough, she put in another 180 grams of fibres. She said that spinning wasn't her thing and it was better for me to use it than let it lay around her home without any use.

Someone might wonder what I've done to achieve this kindness? I do wonder to as Maria and I never met. But that might be a minor detail in this story?

Thanks Maria, you're great!