Tuesday, July 27, 2010

Avmönstringstradition



SEDAN ETT GÄNG år tillbaka har jag en avmönstringstradition. Oavsett hur sent jag kommer hem eller hur trött jag är, ska jag ha en flaska Rawsons Retreat (rött vin), en påse OLW ostbågar och en blå Fazer choklad. Jag minns inte när det började, men grunden till det hela är (antagligen) att det är just de här sakerna jag saknar när jag är ute. Minna favvo-ostbågar, favvo-choklad och favvo-vin. Ibland har jag köpt det själv på vägen hem från båten och ibland (oftast) har min mamma hjälpt mig med inköpen.

Fast den här avmönstringen hade jag inte ens tänkt tanken på avmönstringstradition. Men när jag kom hem stod grejorna där på köksbänken. Killen och jag träffades efter att jag gick iland och jag har bara varit ute en törn (period) under tiden vi har varit ihop. Tydligen kom han ihåg att jag ville ha de där grejorna sist jag kom hem. Det är bannemej en slags kärlekshandling. Att komma ihåg alltihop och att faktiskt inhandla det.

Själv kommer jag inte ens ihåg när han fyller år. (Förra året hade jag stora planer för hans födelsedag, men han fyllde år en dag tidigare än vad jag trodde och allt sket sig.) Kanske är det också en slags kärlekshandling? Att agera i total förvirring utan att för den sakens skull tappa fokus på vad som verkligen betyder något. Jag menar, jag tänkte ju tanken i alla fall. Och att tänka är bättre än att handla. Eller?


SINCE A BUNCH of years, I have a off signing ritual. No matter how late I come home or how tired I am, I want to have a bottle of Rawsons Retreat (red wine), a bag of OLW cheese doodles and one Fazer blue chocolate cake. I don't remember when it started, but I think it was build upon a need for things I couldn't get (or were alloud to use) onboard. All these things are my favourites. Sometimes I've bought it myself on the way home from the ship and sometimes (most of the times) my mom have helped me to buy what I want.

But this off signing didn't feel like a real off signing and I didn't even think about the ritual. But when I came home, all of it was laying in the kitchen. My boyfriend and I met after that I've stoped sailing and I've only been out once before since I met him. Obviously he remembered what I wanted that time and bought it this time too without even asking me. I see it as a love act. To remeber everything and then buy it.


Me myself can't even remeber his birthday. (Last year I had big plans for his birthday, but it showed that his birthday was the day before the day I thought and everything collapsed.) Maybe that too is a kind of love act? To act in total confusion without lose focus for what really means something. I mean, I did think it, didn't I? And thinking is better than acting? Or?

To my non-Swedish friends

YESTERDAY I WROTE a text about how to see if there's been Filipinos aboard the vessels before you. I did not translate that text then, but now I have. You can find it here.

Slow speed ahead



DET GÅR LÅNGSAMT, men det går framåt. Sommartröjan börjar arta sig. Skepapren brukar skratta så fort han ser mig sitta och virka på den. Han säger att han gillar färgerna. Det gör jag också.

(Jag har nästan avslutat bakstycket också. Snart är det bara armarna kvar.)


IT'S GOING SLOW but it's going somewhere. The Summer sweater is taking shape. The captain is smiling every time he me work on it. He says he likes the colours. So do I.

(I have almost finished the back part too... It's just the arms that's missing.)

Matros


Matros på däck / A.B. on deck

Going home

 Jag / Me

VI LÄMNADE KAJEN vid Themsen i går vid sjutiden på kvällen. Vid det här laget har vi tagit oss en bra bit av Nordsjön och börjar närma oss danska kusten. Vid två i morgon eftermiddag kommer vi fram till Brofjorden utanför Lysekil. Där ska folket här ombord se till att vi får ny last i tankarna, medan jag packar väskan och beger mig hemåt. Det blev exakt en vecka ombord. Inte speciellt lång tid, men vad fasen, jag fick ju åka tankbåt igen!


WE LEDT THE quay in Themsen yesterday about seven o' clock at night. By now we have passed most of the Nort Sea and are closing up on the Danish west coast. At two o'clock tomorrow we will be arriving to Brofjorden outside Lysekil at the Swedish west coast. The guys onboard are supposed to load the ship with a new cargo while I pack my bag and sign off. This contract lasted for exactly one week. It's short. But what the heck, I got the chance to sail a tanker vessel again!