Thursday, May 27, 2010

Resterna av ett skalat får



FÖR NÅGRA VECKOR sedan fick Lilian två säckar fårfällar av en fårägare som hade tänkt bränna dem. Eftersom sådant kan ses som en synd, räddade Lilian skräpet. För det var faktiskt mest skräp och det mesta som plockades upp ur de båda sopsäckarna, åkte tillbaka igen.

Men, eftersom jag försöker se positivt på saker och ting (?) kan jag också konstatera att jag lärt mig något av dagens lanolinstinkande arbete. (Lanolin är fårets naturliga fett, det som gör att får luktar får.) Som att tyda vilken del av fällen som suttit på vilken kroppsdel. Och att kunna konstatera om kroppsdelen har bra ull eller inte. För att göra det enklare för dig om du skulle hamna i samma lanolinstinkande situation, kan jag säga att ben och mage är skit och att rumpan går fetbort.


A FEW WEEKS ago, Lilian got two garbage bags of wool from a kind farmer who was just about to burn it. As this can be considered a sin, Lilian decided to take care of the waste. Actually waste is a really good word to describe it and most of the wool we unvealed from the bags got put back into it again. 

But, as I try to see things from the bright side, I can at least say that I learned something from this lanolin smelling session. (Lanolin is the sheeps natural grease that make a sheep smell like a sheep.) Like seeing which body part of the sheep the wool comes from and if that part gives good or bad wool. To make it easier for you I can tell that legs and belly are bad and butt even worse.

Small dictionary for the picture:
ben = leg
nacke = neck
rygg = back
rumpa = butt