Saturday, May 1, 2010

Om en sjal och en ollad gitarr

Calais shawl (Ravelry link)


I GÅR VAR det party hos Henke, en av min pojkväns kompisar. Henke har inte bara en grav störning, utan två. Den enda är att han tror att alla tjejer vill ligga med honom (inklusive hans vänners flickvänner), den andra är att han alltid måste stila genom att spela på någon av sina sju elgitarrer. I går var det en nyinskaffad orange 70-talsgitarr som gällde. Nyinköpt från staterna för endast trettio papp.

Eftersom jag vet hur han är och eftersom jag tycker det är vansinnigt tråkigt att sitta och lyssna på folk som lirar brottsstycken ur låtar man aldrig hört (det är bara sånt han plinkar på), tog jag med mig ett nytt projekt. Till helt obegripliga toner av en en elgitarr som enligt Henke en gång blivit ollad av Jimi Hendrix, tog min Navia Calais form.


YESTERDAY IT WAS party at Henke, a friend of my boyfriend. Henke don't only have one serious disorder, but two. The first is that he always think that all girls want to sleep with him (even his best friends girlfriends), the second is that he always have to impress by playing on one of his seven electric guitars. Yesterday it was a new bought orange thing, just delivered from the states. The price was only a thirty grand.

As I know him and as I think it's deadly boring to listen to short parts of songs you never heard of before (that's the only kind of songs he know), I decided to bring a new knitting project. And, to unrecognizible tones of a electric guitar that according to Henke once been toutched by Jimi Hendrix penis, my new Navia Calais was taking shape.