Wednesday, April 14, 2010

Sällskap

IDAG FÖRGYLLDE HANDMADE min eftermiddag. Jag försöket kompensera genom att lära henne grunderna i spinning. Hon lyckades jäklilgt bra för att ha en så virrig lärare.


Nej, hon spann inte sittande så, det är ett demokort. / No, she didn't sit like that while spinning. It's just a demo photo.


TODAY, HANDMADE MADE my afternoon by visit me. To give something back, I tried to learn her how to spin. She made it very well even thought I'm not the best teatcher.

Reseresultat

MÅNDAGENS RESA RESULTERADE rent konkret i en och en halv ruta av en Pandasjal (Rave link) och indirekt...

Tja, det vet jag inte riktigt. Det var inte direkt någon grillning. Särskilt inte med tanke på att man möts av bamsekramar. Nej, de är inga främlingar. Och de är av samma sort som jag - sjömän. Det finns en viss jargong till sjöss och den har jag adopterat fullt ut. Tyvärr är den inte så lätt att applicera på landlivet och jag har ofta känt mig vilsen. Jag föreställer mig att folk ibland ser mig som en lite udda person med sjuk humor och viss okänslighet. När jag tänker på det kan det ligga något i det även om jag aldrig menar något illa. Jag är bara klumpig. Och väldigt rak på sak. Men så fort man träffar en sjöman faller allt på plats igen. Man förstår varandra, även om man gått iland och varit iland i flera år.

Kemin mellan mig och de tilltänkta kollegorna är det inget fel på. Men det finns några omständigheter som jag inte vet hur de kommer att hantera. Jag har nämligen bestämt mig för att vara helt öppen och säga som det är. Nu är det upp till dem att avgöra om de vill ta risken.

Jag ska få besked i nästa vecka.





THE MONDAY TRIP resulted in one and a half square of a Panda shawl (Rave link) if we're talking direct result. Indirect... Well, that I don't know.

There wasn't any hard questioning that made anyone sweat. It was more a kind of friend come togheter. I actually got a huge hug from each and every one of my possibly soon to bee coulleges. No, they're not strangers. They are the same kind as me - seamen. There's a jargon and I have totally adopted it. Unfortinatley it's' not easy applicied on the land life and I often feel lost among land based people. I emagine that most people see me as a quite odd person with bad nasty humor and a insensitive way of looking at things. You may find a kind of truth in that even thought  I never want to hurt anyone. I'm just clumpsy. And very straight about things. But as soon as I meet another seaman, everything seems to fall in place. You  understand each other, even if you have been ashore for several years.

There's nothing wrong with the chemistry of me and - what I hope to be, my new coulleges. But there's certain things for them to consider before the employ me. I decided to be open with those things and have told nothing but the truth. Now it's up to them to decide if it's worth the risk.

They will get back to me next week.